You are currently browsing the tag archive for the ‘Mord’ tag.

Bland jurister är det inte riktigt accepterat att stämma in ”allmänhetens” klagomål på för korta straff. Krav på längre strafftid uppfattas av jurister ofta som en pöbelmässig och gammaltestamentlig inställning, med sin grund i okunskap om straffets funktioner och verklighet. Kombinera detta med litet av juristens realism/defaitism – ytterligare några år på anstalt gör inte någon positiv skillnad ur rehabiliteringssynvinkel – så är det inte så förvånande att juristen ofta försvarar domstolarnas vana av att ligga i botten av straffskalorna.

Men ibland tränger sig verkligheten på. Två tonåringar – en femtonåring och en sjuttonåring – mördade under vidriga former en homosexuell man och mordet konstaterades vara överlagt. Så här sammanfattas det lakoniskt i Dagens Juridik:

”Under förespegling att de skulle ha sex, besökte de två ungdomarna senare mannens lägenhet. I sängen tog sjuttonåringen ett judogrepp om mannens hals, och femtonåringen hjälpte till att hålla fast hans armar. När mannen var på väg att förlora medvetandet gick femtonåringen och hämtade fickkniven och högg denna två gånger i mannens bröstkorg. Sedan det visade sig att mannen fortfarande andades hämtade han en 25 centimeter lång kökskniv, med vilken han tilldelade mannen ytterligare minst två knivhugg i bröstet. Sedan gick de två runt i lägenheten och tillgrep bland annat dator, mobiltelefoner, kamera, DVD-filmer och kontanter, som placerades i medhavda väskor.”

För detta dömdes förövarna till 18 månaders respektive tre års sluten ungdomsvård.

Det känns inte okej. Det är en sak om rättsordningen skulle ha intagit inställningen att tonåringar i de här åldersgrupperna inte skulle dömas till straff över huvud taget. Alternativet kunde ha varit ett icke-tidsbestämt vårdande, till exempel. Men nu har lagstiftaren kommit fram till att en sjuttonåring och en femtonåring skall falla under de straffrättsliga reglerna. Är det då egentligen inte ganska konstigt att ett överlagt och hatbrottsbetonat mördande ger 18 månaders ungdomsvård?

Förvarare av den rådande ordningen säger då att ett längre straff knappast skulle göra någon nytta. Det finns då ingen anledning att döma ut ett längre straff än så här, är argumentet. Men den inställningen är det ingen som konsekvent omfattar: Om straff skulle sättas efter vilken nytta det gör för individualpreventionen skulle det vara meningslöst att döma den beroende knarkaren till korta straff varje gång hon påträffas med amfetamin. Om straff skulle sättas efter vilken nytta det gör för allmänpreventionen skulle vi ha livstidsstraff för trolöshet mot huvudman. Straff får man för att man förtjänar det. Nog förtjänar en straffmyndig person mer än 18 månaders frihetsberövande för ett bestialiskt mord? Och nog påverkar en sådan här ordning allmänhetens redan sargade förtroende för rättsordningen.

Annonser

Kusligt sammanträffande. Idag satt jag och letade efter en referens i Peter Singers tänkvärda och ganska otäcka Praktisk etik. Singer behandlar olika situationer när det är rätt att döda eller kan vara det. Eutanasi, abort, dödande av djur skärskådas med den obarmhärtiga konsekvens som en filosof kan unna sig.

Samtidigt har vi ett fall av påstått barmhärighetsmord i Sverige. En läkare vid ett sjukhus påstås ha dödat ett spädbarn. Om det nu stämmer – läkaren menar tydligen att det är helt ogrundat. Sjukhusets personal ställer sig bakom läkaren, skriver DN, vilket i sig framstår som litet kusligt om man inte var personligen närvarande. Hur kan man veta vad som hänt? Vissa beklagar sig över hanteringen, som väl i och för sig inte är helt onormal när det gäller mordmisstankar. (Det finns en litet ofräsch underton om att en mordmisstänkt läkare av något slags statusskäl borde behandlas annorlunda än den mordmisstänkta ICA-handlaren eller skoleleven.)

Andra säger att läkarna blir oroliga. ”Om en kollega kan anklagas för mord så kan även jag bli anklagad”. Den risken borde man kunna hålla nere genom att inte döda någon. För det är nämligen just mord och inte någon annan form av dödande som påstås ha skett. Som misstankarna formulerats verkar det i alla fall inte som att den nu anklagade läkaren beskylls för att ha stängt av livsuppehållande utrustning utan för att genom någon form av aktiv handling orsakat döden, sökt döden. Det torde vara väldigt ovanligt vid sjukhusen och det är ovanliga misstankar mot sjukvårdspersonal.

Det är däremot inte helt ovanligt att sjukvårdspersonal anklagas för att på andra sätt ha orsakat dödsfall. Själv satt jag som åhörare genom ett mål där en sjuksköterska var åtalad för vållande till annans död efter att en dialysbehandling gått snett. Från skadeståndsrättens värld känner vi till 2003 års fall där en läkare opererade en patient sittande som därigenom avled vid en blödning. DN tar upp några andra fall här. Men som sagt, mordanklagelser är ovanliga.

För mord krävs det någon form av uppsåt att döda. Det är något helt annat än att av slarv koppla in dialysmaskinen fel. I fallet så kan ett mord till synes föreligga enbart om det faktiskt var ett medvetet dödande som skett. Och om det är ett medvetet dödande så hjälper det inte läkaren i sak att hon kan ha haft ett gott syfte. Det kan påverka påföljden, till viss del, men inte själva ansvaret.

Men om detta vet vi ingenting ännu. Kanske är det ett missförstånd bestående i en bristande kompetens att tolka de medicinska processerna från rättsväsendets sida.  Kanske är läkaren helt oskyldig, vilket vi förstås alltid skall förutsätta tills domen fallit.

Under tiden kan vi fundera över den klassiska moralfrågan i dess juridiska inkarnation. Varför ser rättsordningen så strängt på post-natala barmhärtighetsmord och så liberalt på abort även sent i graviditeten?

**

Nu är läkaren häktad  av tingsrätten på sannolika skäl misstänkt för mord. Tingsrätten menar med andra ord att det i nuläget finns ganska starka misstankar mot läkaren. Det är det som ”sannolika skäl” betyder. Det kan naturligtvis fortfarande vara fel i sak. Häktningen skall överklagas, säger hennes försvarare.

Av intervjuerna med åklagaren att döma verkar det dock inte ha varit avsikten att läkaren skulle gripas under så dramatiska former som skedde.

Jag tror att alla som har barn – och många andra också – tycker att morden i Arboga är ungefär det vidrigaste som man hört talas om. Omöjligt att skaka av sig. Och återigen så har vi en situation där den person som hängts ut som skyldig i offentligheten tycks vara oskyldig. (Se om de nya rönen Svd, DN, VLT). Den tidigare misstänkte pappan har i och för sig sluppit att få sitt namn besudlat, och inga fotografier har som jag sett det publicerats. Men hans livshistoria har förmedlats och exploaterats. Dagarna efter att hans två barn mördats. Hur reparerar man en sådan skada? Hur mår man som journalist dagen efter att det visar sig att den person vars historia man tecknat i insinuanta ordalag för hela Sverige att beskåda, att bilden var falsk.

 ***

Samtidigt: Det är svårt att låta bli att läsa. Och att som läsare deltaga i att göra en dokusåpa av en tragedi. Om gripandet: SvD, DN.

Är det inte ironiskt, ändå? Expressen trummar idag ut sin nya kampanj mot rättsväsendet. ”EXPRESSEN GRANSKAR” står det. Det som ”granskas” är ”rättsväsendet” men det är inget nytt alls som Expressen kommer med utan det granskningen upprepar bara de problem som sedan länge diskuterade frågan om påföljd för mord efter en uppmärksammad dom av HD. Yesterday’s news, alltså.

Naturligtvis har Expressen med den lilla Tyck till-rutan under artikeln där läsarna efter att ha läst Expressens drapa mot domstolarna får diskutera den omöjliga frågan ”Litar du på det svenska rättsväsendet?”. Fräscht! Det är naturligtvis svårt för den oinsatte att tycka något annat än Expressens reporter. Snart kommer rubriken om att ”läsarna rasar mot domstolarna”. Anledningen till att man inte kan ”lita på” rättsväsendet är att HD:s dom om påföljd för mord inneburit att vissa mord inte med automatik medför livstids fängelse. Det är denna dom som får Expressen att skriva att vi har fått ”straffrea på mord i Sverige”. Det är denna dom som får journalisterna att jaga en av flera domare från HD som stod bakom domen.

Men det som gör Expressen granskning inte bara löjlig utan även ironisk är att just idag, så presenterades förslaget till nya påföljder för mord. Allt tyder på att detta förslag kommer att medföra förändringar i strafflatituderna som kan bidra till större handlingsfrihet för domstolarna i mordmål. Rean är snart över alltså. Om att utredningen nu är klar sägs inte ett ord i Expressen. De är fullt upptagna med att granska, eller snarare, med att hitta syndabockar för inbillade svagheter i rättssytemet.

Läser i tidningen att Åmselse-mördaren har fått nåd. (Se även här.) 19 år har han hitintills suttit. Lång tid. Nu beräknas han kunna gå fri till sommaren.

Hur länge skall en mördare sitta? Livstidsstraffet för mord är en sådan där evig fråga i juridiken. Skall det verkligen vara livstid eller inte? I Sverige har debatten vaknat till liv igen efter att ett avgörande från HD tagits till intäkt för slutsatsen att livstidsstraffet skall vara förbehållet särskilt allvarliga mord. Därtill har möjligheten att få livstidsstraffen tidsbestämda bidragit till irritationen hos de – många – som anser att mord bör medföra ett livstidsstraff som faktiskt är livstid.

Möjligheten att utdöma längre fängelsestraff än dagens 12 år är i vart fall ett steg mot en ökad nyansering.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter

Annonser