You are currently browsing the tag archive for the ‘grundlagen’ tag.

För någon vecka sedan var jag och lyssnade på justitierådet Stefan Lindskog. Han talade om Högsta domstolen och rättigheterna. Efter en genomgång av den dramatiska praxis som rör Europakonventionens inträde i domstolarnas medvetande förklarade Lindskog hur han såg på förhållandet mellan rättigheteter och rättstillämpning. Det är inte så att HD direkt stödjer sig på Europakonventionen i så särskilt många fall, menade han. Men Europakonventionen ger uttryck för grundläggande värderingar som rätten är uppbyggd kring. Rätten har en deontologisk djupstruktur, en struktur som innehåller värderingar som genomsyrar rätten i sin helhet. Menade Lindskog.

Ljuv musik för mina öron. Och dessutom en bra förklaring. Rätten i sin helhet, inklusive privaträtten, kan bäst förstås som ett utflöde ur ett rättighetsorienterat deontologiskt ideal. Som en övergripande förklaring, som ett uttryck för ett paradigm om man så vill, räcker det långt.

Idag röstar riksdagen om grundlagspropositionen. Det finns en bred majoritet för de många goda förslag som lagts.

Alla partier utom Sd kommer således att rösta för de viktigaste maktdelningsreformer som Sverige har sett på decennier, kanske över ett sekel. Grundlagsändringarna är en historisk reform. Den är dock förhållandevis okänd.

I nästa nummer av NEO beskriver jag kraften i avvecklandet av uppenbarhetsrekvisitet (Och det ska jag inte föregripa för då får jag trubbel). Men det finns fler viktiga reformer. En viktig sådan reform är stärkandet av domstolarnas självständighet. En annan är införandet av en ny integritetsregel i rättighetskatalogen. En tredje är boosten av KU.

Sammantaget är det en reform med potential att skapa en verklig maktdelning. Det krävs dock domare som vågar ta ställning för rättsstatens grundläggande värderingar. I HD finns det sådana domare. Efter den 1 januari 2011 tror jag att vi kommer att få se att det finns en hel del rakryggade domare även i underrätterna. Den deontologiska grundstrukturen kommer att göra sig tydligare påmind även i den praktiska rättstillämpningens ytstruktur.

(Grundlagsreformen passerar i stort sett obemärkt förbi i de stora massmedierna – med undantag för en föredömlig liten tydlig sak i Aftonbladet, däremot skrivs det en hel del i nya medier. Det tycker jag att vi kan hålla i åtanke när vi utvärderar mediernas roll som demokratins vakthund inför nästa företstående grundlagsreform, den av yttrandefrihetslagarna.)

Uppdaterat: SvD skriver bra idag och Sydsvenskan skrev bra igår.

I dagens DN kontemplerar Johannes Åman kring vad vi skall ha en grundlag till. Eller egentligen så är det inte det Åman behandlar utan hur språket i en grundlagstext bör vara. Han citerar en språkvetare som uttalat att en grundlagstext bör vara värdig, begriplig och entydig. Det är bra hållpunkter. Att en fundamental författning skall kännetecknas av en viss värdighet är en nyttig synpunkt för oss jurister, som ofta underskattar kraften i estetiken. I en rättsordning skall grundlagen ställas på pidestal. Men det räcker inte med det.

Det viktigaste när man skriver grundlagstext tas inte upp av Åman, och där är Åman i författningstraditionernas strömlinjefåra. En grundlagstext skall skrivas så att den kan användas. Det räcker inte med att vara värdig, begriplig och entydig för att vara användbar – det krävs något mer. Det krävs därutöver åtminstone praktikalitet, tydliga rättsföljder och en mottaglig kultur.

En grundlag måste användas för att bibehålla sin värdighet, för att bli levande. I Sverige så har vi ingen tradition av att använda grundlagen. Jag frågade en gång en äldre kollega varför Europakonventionen fått sådan enorm tyngd i skadeståndsrätten på några få år, när vi redan tidigare hade regeringsformens 2 kapitel som innehåller många liknande principer. Den äldre kollegan svarade ”Att RF aldrig var tänkt att användas på det sättet”. Språket kan bidra till att skapa en levande grundlag, men inget språk i världen kan ge en grundlag värdighet om den inte använts.

**

Åman citerar f.ö. Timothy Garton Ashs raljerande beskrivning av EU-grundlagen som föll, att den såg ut som en instruktionsbok till en gaffeltruck. Det är förstås en rolig beskrivning. Den andas dessutom en aning xenofobi. I en del europeiska länder så är det just den tekniska och litet stolpiga författningsprosan som uppfattas som värdig och högstämd. Med engelsmannens förkärlek för det eleganta juridiska argumentet framstår detta förstås som hemskt stelt. För en kontinentaleuropé kan det uppfattas som värdigt och seriöst.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter