You are currently browsing the tag archive for the ‘FRA’ tag.

Tidningarna rapporterar idag om kostnaderna för IT-bolaget att genomföra de åtgärder som krävs av ex. de – vilket kan vara värt att komma ihåg – genomröstade FRA-lagstiftningarna. Kostnaderna kommer naturligtvis att föras över på kunderna och de förväntas bli ganska kännbara.

Men kostnaderna för detta borde naturligtvis inte tas av vare sig bolagen eller konsumenterna utan av skattebetalarna. Detta är en åtgärd som företagen tvingas utföra. Det är ett intrång i företagens fredade äganderätt (skyddad tydligt i art. 1 av Europakonventionens första protokoll). Kostnaden för detta borde tas av staten.

**

Nya spännande böcker på temat integritet och yttrandefrihet i IT-samhället har publicerats. Anders R Olsson presenterar några av sina i boken ”Att stänga det öppna samhället” framförda teser här. Och Oscar Schwartz följer upp sin pamflett om ”Bodström-samhället” med en ny pamflett som man hittar – gratis som pdf. – här.

Dagens Juridik har en fin artikelserie om integritetsskydd. Andra installationen idag, där jag uttalar mig på sedvanligt intetsägande sätt. Första delen finns här.

Ikväll talar Peter Bratt om likheterna mellan FRA-lagsdiskussionen och IB-affären. Verkar spännande!

Inte vet jag hur pass väl det stämmer men det är en spännande berättelse i Fokus om processen bakom FRA-lagstiftningarna. (Värt att komma ihår är att det är flera lagar som tillsammans utgör det som i folkmun kallas ”FRA-lagen”). Sällan förenas historier om svensk lagstiftning med en sådan hollywoodsk dramaturgi. Litet svart-vit blir förstås bilden – lagrådet var inte så lamt som artikeln vittnar om, i alla fall inte i sin helhet. Och jag undrar vem den tysta kritikern på finansdepartementet är, som Fokus förärar hjälteglorian.

Jag förstår inte vad det betyder. Centerns Fredrik Federley säger så här:

”Vi har lyckats jobba fram ett förslag som borde kunna köpas av regeringen. Vi får stopp på det stora problemet: en generell mass­avlyssning av svenskar. Signalspaning som börjar eller slutar i Sverige ska inte tillåtas, säger riksdagsledamoten och FRA-­kritikern Fredrick Federley (c).”

FRA-kritiker är väl nu inte Federley – jag har inte hört någon kritik mot myndigheten FRA – men han har uttalat oro för den lag som skulle kunna ge FRA möjlighet att granska privat kommunikation. Och nu har han, och Centern, lyckats ”jobba fram ett förslag” om att signalspaning som ”börjar eller slutar i Sverige” inte skall tillåtats. Men vad betyder det? Notera disjunktionen. Varken det ena eller det andra skall tillåtas.

FRA:s personal sitter i Sverige – det är i Sverige själva spaningen, verbet – aktiviteten, både börjar och slutar. Det kan inte gärna göras otillåtet. Det är något annat som avses.

Partiets försvarstalesman förklarar att ”k­ommunikation där ”en svensk dator eller telefon är inblandad” inte ska utsättas för spaning. All information som skickas till mig eller från mig, till ett annat land eller inom detta land, är alltså enligt förslaget undantaget. Men betyder det verkligen det? Då tappar man väl hela funktionen med lagen? Och går det verkligen att särskilja denna information utan att på något vis granska dess innehåll? Annars är ju Centerns förslag bara tomt och är det på detta sätt tomt så är det riktigt illa, för då är det ett försök att ljuga för oss.

Men, fine, låt oss lagreglera det utifrån förslaget. Om Regeringen i lag förbjuder myndigheten FRA att granska all information – vare sig genom automatiska granskningsverktyg eller manuellt – som kommer till eller från min dator eller telefon så skulle jag vara ganska nöjd för egen del. Det viktiga är här juridiken, inte tekniken. Inskränkningen i myndighetens möjligheter måste förbjudas. Bäst är om det kan göras brottsligt, att införa ett straffansvar. Ett legalt, övervakat och sanktionerat förbud härvid skulle väl tysta de flesta kritiker. Och potentiellt granskade som lämpligen lägger servern i Sverige. Men jag förstår allt mindre vad lagstiftaren då tänkt sig att FRA skulle använda sina nya befogenheter till.

***

Många jublar: Äntligen, säger dom. Men en följdfråga: Hur blev vi så nationalistiska? Borde vi inte bry oss om även våra europeiska vänners rätt till privacy? Förbudet borde väl omfatta även dem, om de inte är terrorister eller brottslingar? Vad gör Sverige när det estniska företaget, vars kommunikation fallit inom FRA:s granskning, begär upprättelse för sin kränkning? När bulgaren som fått sin e-post läst vill ha kompensation?

**

Uppdaterat: Kommentarer och analyser i dagens tidningar: Svd, SvD, DN

Det sägs ibland att det är för tyst om juristerna i det offentliga samtalet. Eller, jag hävdade i alla fall det själv i Svensk tidskrift för tio år sedan. (Inte på nätet.) Jag tror att Håkan Tribell är inne på en liknande linje när han beklagar frånvaror av ”lagvrängare” i Almedalen i senaste Neo . (Jag vet dock inte säkert eftersom jag inte har råd att köpa Neo – den är så dyr!)

Ett undantag lyser dock allt starkare. Advokatsamfundet med Anne Ramberg i spetsen tar strid för de fundamentala mänskliga rättigheterna i fråga efter fråga. Alltid med rak rygg, alltid med stor kompetens. Samfundet hamnar, såvitt jag minns nu, i princip alltid rätt i dessa frågor. Att det skall vara så svårt, att ta strid för det som borde vara självklart men som ofta ifrågasätts – om inte annat av inkompetens. Jag tror att hon ofta talar för alla, eller i alla fall många, jurister. Men: Varför finns det då inte liknande röster från övriga juristkårer?

Vi skulle alla behöva en Anne Ramberg. 

Idag i SvD om FRA. Advokatsamfundet åter igen helt rätt ute. (Även om jag kanske inte skulle valt själva uttrycket ”sanningskommission”, eftersom jag associerar litet för mycket till Sydafrika).

Så. Bra.

En bra sak som FRA-debatten förde med sig har varit att alltfler börjat intressera sig för integritetsfrågor. Plötsligt TALAR vi om integritet och integritetsskydd. Vad innebär det att bli kartlagd eller klassificerad? Spelar det någon roll om det sker i smyg om inte informationen används till något negativt? Varför bör jag bry mig om att staten sparar biologisk information från mig som tagits från ett blodprov för länge sedan?

Integritetsfrågan har vaknat. Folk engagerar sig. Det bådar gott för framtiden. För det politiska samtalet i alla fall.

I FRA-debatten i sig har några nya saker kommit till som varit intressanta och välskrivna och väldigt mycket mer som inte varit det. FRA:s GD hade i helgen en mycket välskriven och avväpnande debattartikel i SvD. (Till skillnad från utrikesministerns kommentar, som inte bidrog till något lugn.) Rubriken lyder ”FRA kan inte spana på folket”. Men som jag förstår det är väl det helt enkelt fel. Om jag skickar ett email via mitt G-mail-konto till en kollega i England med ordet ”uran” i så finns det väl visst en risk att meddelandet snappas upp. Och då har jag, som – vill jag framhålla – inte planerat eller varit inblandad i något brottsligt eller samhällsomstörtande (i alla fall inte de sista veckorna) blivit utsatt för ett integritetsintrång som inte motsvarades av någon reell risk. Och det är ju det som är oacceptabelt.

Andra läsvärda saker har också tillkommit. Lars Berge drar paralleller till de amerikanska erfarenheternai en spännande kolumn. En ovanligt rak DN-ledare tar upp PKU-registret, och i samma tidning så diskuteras patientdatalagen av Anne Lindén.

Det här är bara en början på en fördjupad och viktig debatt. Därtill har vi diskussioner om det vansinniga EU-förslaget om buggning och senare i höst kommer vi att diskutera telefonbolagens skyldigheter att bevaka sina kunder för statens räkning. Integritetskommitténs viktiga slutbetänkande kommer att generera fler analyser än vad det ännu har gjort. De första Caroline von Hannover-anknutna fallen kommer förr eller senare att anhängiggöras vid svenska domstolar. Min gissning är att integritetsfrågorna kommer att prägla det rättspolitiska samtalet under kommande år.

*** 

Och när nu frågan om rättigheter är på agendan: Thomas Gür påminner oss om varför en rättighetsdiskussion som inkluderar även s.k. sociala rättigheter, eller välfärdsrättigheter, gör begreppsbildningen ohållbar. Rättigheter är negativa. Period.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter