You are currently browsing the tag archive for the ‘diskriminering’ tag.

På DN Debatt idag så deklarerar utbildningsministern Tobias Krantz att positiv särbehandling skall avskaffas i högskolevärlden. Ett positivt besked. Det finns som bekant inget positivt med positiv särbehandling.

Positiv särbehandling innebär definitionsmässigt en diskriminering av de som inte blir positivt särbehandlade – för varje fall av positiv särbehandling finns ett korresponderande fall av negativ särbehandling. Och negativ särbehandling är bara ett annat ord för diskriminering.

För skattebetalarna är det dessutom positivt att särbehandlingen upphör av en annan anledning. Det kostar nämligen staten pengar i skadestånd eftersom de negativt särbehandlade har rätt till ersättning för den orättvisa de utsatts för genom att sorteras ut på grund av kön, etnicitet, religion, eller annan grund.

En mindre diskuterad diskriminering är ”förtur vid lika meriter”. Men det får bli nästa steg.

Se också ledare i SvD och DN.

Annonser

I dagens SvD skriver Johan Wennström om diskrimineringen vid psykologutbildningen i Lund. Några tänkvärda synpunkter förs fram. Helt kort. Ibland är det extra tråkigt att opinionsjournalistiken blivit så snuttifierad. Av Wennströms tankar blir det antydningar, små skisser av argument. Vilket är synd för skisserna pekar på något viktigt. Nämligen att problemet med snedrekrytering inte är ett problem som kan hanteras vid antagningarna till utbildningarna utan antingen något som måste hanteras långt tidigare. Eller, som en annan möjlighet, så kanske vi inte skall betrakta det som problem alls utan som en effekt av att människor själva väljer. Att när människor själva väljer så råkar det ibland uppstå kluster av gemensamma preferenser som statistiskt korrelerar med könstillhörighet på ett sätt som möjligen är intressant ur ett makroperspektiv men helt ointressant ur ett mikroperspektiv, på individnivå. Och det är individnivån som är viktig.

En annan aspekt framfördes av signaturen Sten Sture i kommentarsfältet till mitt tidigare inlägg om att den vid anställnings- och antagnignsförfaranden ofta förekommande passusen  ”förtur vid lika meriter” också är diskriminering. Nämligen att det finns ett strukturellt förtryck av män tidigare i skolan som medför att vi får sämre betyg än kvinnor utan att det är sakligt motiverat. Gymnasiet (och grundskolan) är tydligen inte tillräckligt rustad för att ta till vara på mäns kompetens eller att kvantifiera den. För någon skillnad  i kompetens senare i arbetslivet  kan väl knappast identifieras utifrån könsaspekter. Inte heller presterar män sämre än kvinnor på högskoleprovet, snarare tvärtom. När det meritokratiska systemet ställs på sin spets i ett skriftligt kunskapsprov klarar sig således män bättre än kvinnor. Samtidigt får män sämre betyg än kvinnor i en utvärderingsprocess i skolan, vilket försvårar valet av önskad utbildning senare.

Manar till eftertanke.

Centrum för Rättvisa fortsätter sin envisa kamp mot diskriminering i högskole- och universitetsvärlden. Efter framgångar i mål om etnisk diskriminering och könsdiskriminering går nu striden vidare – med ytterligare ett fall av könsdiskriminering. En könsdiskriminering som dessutom DO inte verkar ha varit så intresserad av att göra något åt.

Om medierapporteringen om Diskrimineringsombudsmannens agerande i det här fallet stämmer så tycks det som att den statliga myndigheten gör skillnad på olika slags diskriminering. Uttalanden från DO tyder dessutom på en ovilja att acceptera det som det rättsliga Sverige i övrigt insett, nämligen att kvotering också är diskriminering. Om A får förtur framför en bättre sökande  B på grund av egenskaper som A fötts med så blir B diskriminerad, utrensad på grund av faktorer hon inte kan råda över. En självklarhet egentligen, men en självklarhet som behövde ganska många år för att sjunka in.  

Men det finns fortfarande områden där det förs ett aktivt motstånd mot antidiskrimineringsprincipen. Det sägs således slentrianmässigt från vissa, framför allt sådana som har svårt att acceptera att kvoteringar numer betraktas som de otillåtna rättighetskränkningar de är, att det fortfarande finns utrymme för viss positiv särbehandling. Det är en typ av positiv särbehandling som dessutom är väldigt vanligt förekommande om man tittar i annonser eller intagskriterier till högskolan. Nämligen att vissa personer som har haft turen att födas med vissa egenskaper skall få förtur ”vid lika meriter”.

Det finns inget positivt med positiv särbehandling. Även i de här fallen utgör positiv särbehandling diskriminering på grund av opåverkbara faktorer. ”Förtur vid lika meriter” är riggade lotterier. Systemet innebär att vissa inte ges en med konkurrenterna likvärdig chans i en urvalsprocess. Det berövar enskilda personer en möjlighet på grund av deras kön, deras etniska tillhörighet, deras religion eller deras sexuella läggning. Chanser har ett värde i sig själv. Det vet alla som någonsin köpt en lott eller en aktie. Om jag, som har ett högt resultat på högskoleprovet (om det nu inte ”gått ut”) söker psykologutbildningen skulle jag sannolikt hamna i en tombola tillsammans med andra som har samma resultat som jag. Har jag tur så dras just min lott. Men om jag hade varit kvinna så hade jag inte ens fått komma med i tombolan. Mitt kön hade diskvalificerat mig. 

Klart det är diskriminering.

Obligatorisk läsning i dagens DN är Maciej Zarembas artikel om påstådda kränkningar på Lärarhögskolan. Zaremba sätter åter igen fingret på en problematik som många känner igen till viss del, men som ingen riktigt orkat eller vågat formulera. Artikeln behandlar ett regn av anmälningar på lärarhögskolan avseende påstådda diskrimineringar. Och artikeln påvisar på några få sidor grundläggande problem med lagstiftningen, med ombudsmännens roll, med akademisk undervisning, med samtalsklimatet.

Ordet ”kränkt” missbrukas. Som Bertil Bengtsson noterade i den senaste departementspromemorian om skadestånd för kränkning så används ordet numer för helt annat än allvarliga kränkningar. Vid minsta typ av motgång, ibland så snart något ”jobbigt” hänt, är någon kränkt. Det här hade inte behövt spela så stor roll om det inte varit för att allvarliga rättsliga konsekvenser knutits till kränkningsbegreppet – skadestånd, sanktioner. Det gäller inte minst på diskrimineringsområdet. Och på diskrimineringsområdet finns det en risk för fördjupade problem genom att statens ombudsmän fått en särskild roll som ”watchdogs” mot kränkande diskriminering. Sådana institutioner kan göra mycket nytta men det finns också risker för stor skada, om det visar sig att anmälningar om diskriminering är ogrundade eller felaktiga. I ett sådant läge kan en oskyldig person finna sig under granskning från en myndighet som inte uppställer samma rättssäkerhetsgarantier som rättsstaten annars gör vid beskyllningar om otillåtet beteende.

Men läs Zarembas artikel. Den tar upp de här frågorna men även viktiga frågor om den akademiska undervisningens roll, hur vi som akademiska lärare blivit för fega och kravlösa. Här finns underlag för mycket självkritik.

Och i senaste Svensk Juristtidning, 1/2008, har jag skrivit en artikel ”Kritik mot kränkningsbegreppet”, om hur denna begreppsbildning på skadeståndsrättens område blivit helt ohållbar.

**

För resten: PJ Anders Linders ledare blir ju riktigt rolig, eller i alla fall sorglustig, mot bakgrund av Zarembas artikel.

Uppdatering: Zarembas andra artikel idag i DN känns kanske inte lika spännande, men fungerar som en bra cliffhanger inför morgondagens tredje artikel. Dock förtydligas i denna artikel att ett av problemen som Zaremba sätter fingret på är ett av de problem som jag skrev om i min avhandling, om än just denna aspekt mer berördes i förbigående, nämligen vem som i en skadeståndsprocess ska ha ansvaret för att påvisa orsakssamband.

DO tar upp ett fall av åldersdiskriminering, enligt DN. Det framgår dock inte vad DO mer specifikt skall göra med fallet. Det står bara att ombudsmannen ”stämmer” företaget ifråga. (Jag antar att DO ansöker om stämning som vanligt och att domstolen sedan stämmer.) Kanske är det ett skadeståndskrav som skall drivas. I sådana fall är det ett intressant case. Sådana skadeståndskrav omfattas inte av diskrimineringslagstiftningen.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

Annonser