You are currently browsing the tag archive for the ‘bordellhärvan’ tag.

Tidigare skrev jag några inlägg om skadeståndskraven i den s.k. bordellhärvan. JK har nu beslutat att inte utge skadestånd till de som i SvD med ännu en pigg neologism kallas för ”bordelloffer”. Preskriptionen satte stopp. Det är inte så överraskande.

Nu behöver inte det nödvändigtvis betyda att det är slut här. De skadeståndskrävande kan ju gå till domstol. Men jag har svårt att se att domstolen skulle kunna komma fram till något annat än JK.

Se tidigare inlägg:

JK och bordellhärvan

Bordellhärvan (där jag tar upp några principiella saker om preskription)

Och här, kanske en fortsättning: Mer skadestånd i bordellhärvan

JK har börjat ”granska” bordellhärvan. Närmare bestämt så ser han nu över om det var fel av att inte väcka åtal avseende övergrepp på barn. Det har sagts att åklagarna vid denna tid utsattes för påtryckningar. Å andra sidan har den källa i form av en tidigare prostituerad som SvD genom skickligt arbete fått tag på sagt sig inte se några kända personer bland sexköparna och dessutom uttalar källan att hon skulle sett eller fått reda på om det fanns politiker i klientelet.

JK har uttalat att det finns tre principiella möjligheter: Han kan avvisa ärendet p.g.a. preskription. I ett sådant fall kan de skadelidande vända sig till domstol men det kommer knappast innebära någon möjlighet till framgång – anspråken är ju preskriberade.

En annan möjlighet är att ”utreda ärendet”. En sådan utredning kan sluta med att JK beslutar om ersättning till offer, vilket inte måste innebära att JK anser att någon har gjort något skadeståndsgrundande fel i sig. Eller så kan JK ”hänvisa kraven till domstol”.

Den sista möjligheten är något förbryllande men jag tror det innebär att JK konstaterar att staten inte tänker göra någon preskriptionsinvändning men att staten heller inte utan prövning vill betala ut några pengar. Staten kanske menar att inga skadeståndsgrundande fel har begåtts men att det ändå skulle vara orimligt att döda kraven genom en preskriptionsinvändning eftersom det finns anledning att få saken genomlyst i domstol.

Den senaste möjligheten innebär goda möjligheter för en rejäl mediecirkus. Men kanske behövs det här en sådan cirkus.

Angående skadestånd och den s.k. ”bordellhärvan”. Det finns väl för övrigt ett solitt case för förtalsskadestånd om det stämmer som Olof Johansson säger, att han redan tidigare visat att han inte ens befann sig i landet när han påstods ha köpt sexuella tjänster. Och det samma kan gälla för de andra anklagade sexköparna, till och med om uppgifterna var sanna. I svensk rätt kan en uppgift utgöra förtal även om den är sann. För övrigt: Köp av sexuella tjänster har inte varit kriminaliserat så länge.

Alla media (DN, SvD) har stort uppslaget att skadestånd kommer att krävas av personer som anser sig drabbade i den s.k. bordellhärvan. Nyheten är ett gott exempel på hur medieskickliga jurister kan använda sig av tidningarna för att driva rättsliga frågor. Ännu vet vi nämligen ingenting. Vilka argument vilar skadeståndsanspråken på? Finns det ens på möjligheternas karta att detta skulle kunna ersättas?

Ett uppenbart problem är preskriptionen, till exempel. Skadeståndsanspråk preskriberas efter en viss tid, i allmänhet efter 10 år. Den händelse som nu påstås skadeståndsgrundande inträffade för snart 30 år sedan! Vi får väl se hur advokaten tänkt sig forcera denna gordiska knut.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter