You are currently browsing the tag archive for the ‘barns ansvar’ tag.

Här på bloggen har jag tidigare uttryckt kritiska uppfattningar mot förslaget om ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar rörande barns skadevållande. (Se här och här.) Samma uppfattning uttrycks i Juridiska fakultetsnämndens remissyttrande som finns här (och som jag skrev – vilket i reviderad version kommer att publiceras som en debattartikel i nästa nummer av Juridisk tidskrift).

Kommenterarna i gamla och nya media var när förslaget kom översvallande positiva (se för ett undantag) – vissa gav uttryck för vad Hanna Wagenius fyndigt döpt till det allmänna rättsomedvetandet som att alla redan trodde att förslaget var gällande rätt. Dagens Juridik rapporterar idag om hur förslaget tagits emot av andra remissinstanser. Glädjande noterar jag att även JK uttryckt sig kritiskt mot förslaget, liksom Samfundet.

Det här är som sagt heta frågor just nu. Nästa vecka skall jag diskutera frågor om barns och kanske föräldrar skadeståndsansvar med Barnombudsmannen. Under det kommande året kan vi nog anta att föräldrars- och barns civilrättsliga ansvar kommer stå betydligt högre upp på listan över livligt diskuterade ämnen än det gjort tidigare.

Det sägs att det bränns ned ungefär en skola eller daghem per dag i Sverige. Kostnaderna för dessa byggnader är sammanlagt om inte astronomiska så i alla fall väldigt höga. I praktiken så är det antingen försäkringsbolag eller, i vissa fall, skattebetalarna (kommunerna) som brukar bli sittandes med notan.

Tidigare så har kostnaden också rättsligt oftast stannat där, på de kollektiva enheterna. I praktiken så har ofta de som orsakat bränderna – pojkar eller flickor, men oftast pojkar, med tändstickor och dåligt omdöme – inga pengar att betala kostnader i denna storleksordningen.

Men nu tycks försäkringsbolagen kvicknat till. Åtskilliga regresskrav mot de som orsakat branden eller på annat sätt ansvar för de ungdomar som orsakat branden har på sistone aktualiserats. I SvD beskrivs idag ett fall, Brunflobadet, där Länsförsäkringar kräver 27 miljoner kronor från de ungdomar som tänt på badet. Ett spännande fall av ansvar för annans vållande är på gång i Skåne, där ett försäkringsbolag regressvis yrkar ersättning för att en känd pyroman (en flicka i det fallet för övrigt) inte kontrollerats bättre. Och det finns fler fall.

I praktiken kan nog försäkringsbolagen inte få ut så mycket ur kidsen under överskådlig tid. Prövas målen i sak blir det dessutom ofta fråga om jämkning, i alla fall om ungdomarna är väldigt unga. Men på vägen kan försäkringsbolagen generera en hel del intressant praxis.

Barns skadeståndsansvar påminner idag rättsligt om de vuxnas. Det kan ge märkliga konsekvenser, särskilt om det inte finns någon som är på plats i tingsrätten för att föra barnets talan.

Som i detta fall. När man läser Aftonbladets redogörelse här så känns det onekligen som att något är fel (och ja, jag har läst domen också). En nioåring blir betalningsskyldig för en skada uppgående till nästan två miljoner kronor utan att ens målet prövats i sak (det blev tredskodom). Det kan inte vara rimligt att ett barn som är så litet som detta skall riskera så stor skuldbörda utan att det finns någon – en förälder, en god man , en advokat – som är där att försvara barnet, att lägga fram argumenten, att begära jämkning.

I det här fallet så orsakade barnet skadan när det var hos en annan familj som gäst. I framtiden så blir denna skuld föräldrarnas (eller den ensamma mamman – om jag förstår det rätt), om regeringens förslag går igenom. (Men beloppet kommer att vara betydligt mindre.) Trots att modern inte gärna kunde göra något åt det hela. Det illustrerar förslagets orimlighet.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter