Rubriken är inte min utan Dagens Nyheters. Den har sitt ursprung i en dom från Gällivare tingsrätt, vari en lärare inte tillerkändes skadestånd efter att ha blivit utsatt för våld. Tingsrättens formulering (nu citerar jag från DN – jag har inte läst domen än): (t)illsynspliktig lärare måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma vid ett ingripande mot en elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis. Därför ska ersättning för kränkning inte utgå i detta fall.”
Många har reagerat på domen. Inte minst lärarfacket, som finner den alldeles uppåt väggarna. Jag kan förstå den reaktionen. Samtidigt har tingsrätten i en mening helt rätt.
Det har sedan länge förts en principdiskussion om när den speciella ersättningsform som kallas kränkningsskadestånd ska utgå till människor som blir utsatta för brott på arbetet. Bakgrunden till denna diskussion är att ersättning för kränkning enbart utgår vid vissa allvarliga brott.
Kränkningsskadestånd skiljer sig från andra ersättningsformer. Om en lärare blir skadad till sin person, kanske måste vara hemma en dag från arbetet med minskade inkomster som följd, efter en aldrig så ringa misshandel så har hon rätt till ersättning för detta.
Ersättning för kränkning ligger ovanpå dessa ”vanliga” skadestånd. Sådan ersättning kan utgå vid allvarligare brott, och utgör en ersättning rör den störning i människovärdet eller den personliga integriteten som brottsoffret drabbats av till följd av brottet. Och, som sagt, sådan ersättning utgår bara vid allvarligare kränkningar. Därmed är också det lägsta belopp som utgår som skadestånd 5000 kr.
I vissa yrken får man tåla mer än vad vi behöver tåla t.ex. när vi går och handlar på ICA. Poliser får räkna med att bli förolämpade i viss utsträckning – men inte vilken utsträckning som helst. När det gäller risken att bli utsatt för våld är det framför allt poliser och ordningsvakter som brukar diskuteras. Men samma slags överväganden gör sig gällande i andra yrken också.
Om jag som pedagog på förskolan får en ordentlig snyting i magen av femåringen, får jag i allmänhet inte ersättning för kränkning, även om gärningen skulle kunna klassificeras som misshandel. Vissa yrkesgrupper utsätts nog rätt frekvent för våld utan att kräva eller ha rätt till ersättning. Personal på gruppboenden för psykiskt sjuka, t.ex. Eller i psykvården i stort.
Det betyder förstås inte att man någonsin behöver tåla att bli utsatt för en allvarlig misshandel eller ett mordförsök. Det är enbart ringare våld som man kan behöva tåla, utan att ha rätt till skadestånd.
Det samma gäller för skolan. I en skolmiljö förekommer våld som vi inte accepterar bland vuxna. Det här kan låta provocerande utifrån det enskilda fallet, men principen blir tydlig om man tänker sig de första årskurserna i grundskolan. Sjuåringarna som kastar sand i varandras ögon efter att ha blivit arga på varandra kan inte kräva kränkningsskadestånd med framgång. I allmänhet. Inte heller den lärare som på samma sätt får sand i ögonen. Kränkningen måste bedömas i sin kontext.
När det gäller äldre barn finns det anledning att stigande grad betrakta deras gärningar som man betraktar en vuxens. Femtonåringen som dödshotar tas på större allvar än sexåringen. Detta kan påverka ersättningsfrågan.
Hur gränserna ska dras i enskilda fall är inte så lätt. De medierapporter som har förekommit indikerar att Gällivare tingsrätt möjligen var något njugg i sin bedömning. Hur det är med den saken bör dock vara osagt innan domen lästs ordentligt. Men helt uppåt väggarna är i alla fall inte den formulering som nu sprids och som ovan citerats.
Mårten Schultz. 
6 kommentarer
Comments feed for this article
maj 24, 2012 den 10:02 e m
Kan det bli mycket värre?
[…] som dödshotar tas på större allvar än sexåringen. Detta kan påverka ersättningsfrågan. Läs mer – Mårten Schulz […]
maj 24, 2012 den 11:56 e m
norah4you
Dock har tingsrätten helt bortsett från att grundlag går över lag och att ingen lag eller något offentligt beslut får strida mot grundlagarna. Om så sker är lagen eller beslutet ogiltigt.
Det tingsrätten helt missat är att de i sin motivering bryter mot Regeringsformens 1 kap 2 och 9§. Vilket inte får ske av någon offentlig myndighet i Sverige. Det finns ingen som helst täckning ens för att polis skulle behöva tåla att bli slagen. Våld eller hot mot tjänsteman är lika för alla. Några undantag för poliser eller lärare finns inte i vår svenska lagstiftning. Allas lika värde skall alltid betonas inte bara i ord utan i handling.
Det vi saknar i Sverige är Författningsdomstol vilket flertalet demokratiska stater har. Inte alls samma sak med JO och JK m.fl.
maj 30, 2012 den 5:31 e m
alexanderlarsson
Det skall jag genast berätta för min kusin – han är 16 år och trampar sig sönder och samman på cykeln i längtan efter bilkörkortet – körkortslagens 3:1 som stadgar 18- årsgräns kan ju inte gälla under tillämpning av grundlagen. Han kommer bli överlycklig! 🙂
maj 31, 2012 den 4:46 e m
norah4you
Jo det gör det. Däremot har han som 16 åring om jag inte har fel, för så var det i varje fall förr, möjlighet att få dispens för sk. EPA-traktor och även för att köra traktor om denna behöver köras kortare sträcka på väg. Kortare sträcka måste väl innebära något hundratal meter? Kanske lagarna ändrats, det vet jag inte. Annars finns väl gokart.
maj 29, 2012 den 12:06 e m
Florian (@floma8)
Polisen får en utbildning i hur man hanterar hot och våld. Att jämföra poliser med lärare är helt absurd.
maj 30, 2012 den 4:45 e m
alexanderlarsson
För egen del tycker och tror jag att rubriken är missvisande – ja, faktiskt felaktig.
I domen (B 1105-11) – jag ”censurerar” namnen här – skriver tingsrätten (i brottsmålsdelen) att: (sidan 6)
”En lärare har tillsynsplikt över eleverna vilket innebär, om det behövs för att upprätthålla ordning i skolan och att dess regler efterföljs, att en lärare får ta tag i en elev och som i detta fall lyfta eller fösa ut eleven från en matsal. Vid ett sådant ingripande får eleven inte använda våld mot läraren. Gör han det gör han sig skyldig till en brottslig handling. I detta fall har N.N. påstått att han sparkat och slagit N.N. för att frigöra sig och för att försvara sig. Detta har han alltså inte haft rätt att göra. Eftersom det uppkommit smärta av sparken och slaget ska han dömas för misshandel. Gärningen är inte att bedöma som ringa brott.”
Jag uppfattar det som ganska tydligt. Domstolens ledamöter markerar klart att beteendet – i det konkreta fallet – är klandervärt. Inte nog med det – det är till och med så klandervärt att beteendet faller inom ramen för vad som är kriminaliserat under det som vi kallar för ”misshandel”. Utöver det, dömdes eleven också för de hot han riktat mot läraren (samt, några andra brott). Jag tycker och tror för egen del, att rubriksättningen minst sagt är märklig i bakgrund av det rent straffrättsliga avgörandet.
Tingsrätten skriver – i frågan om kränkningsersättningen – att en lärare ”måste ha beredskap för att visst hot eller våld kan förekomma vid ingripande mot elev, på samma sätt som exempelvis en ordningsvakt eller polis”.
Vi måste i detta sammanhang bära i färsk minne, att läraren inte yrkade ersättning för ”sveda och värk”. En spekulation från min sida blir därför att de fysiska skador som läraren fick, inte varit tillräckliga för att grunda sådant ansvar – i annat fall, förefaller det nog märkligt att detta inte yrkades. Detta måste säkert ha spelat roll i bedömningen för hur ”kränkt” läraren blev av själva misshandeln (”kränkt” avser alltså kränkning i legal mening).
Tingsrättens skrivning kanske bokstavligen framstår som märklig: det är nog ganska klart, att en lärare inte kan jämställas med en polis (eller ordningsvakt). Däremot torde en lärare kunna jämföras med t.ex. en polis i olika sammanhang (lika mycket som en trombon och en travhäst har det gemensamt att man kan spela på bägge!).
Rättsliga institut kan många gånger ”gå in i” och ”komplettera” varandra – och i sammanhanget framstår det som klart att tingsrätten inte har haft någon avsikt att i generella termer jämställa polisers legala ”toleransnivå” med lärares legala ”toleransnivå” i kränkningssammanhang: tingsrätten har – i sammanhanget – gjort en svepande kommentar att det just i detta konkreta fall, gått att jämföra toleransnivån hos lärare med toleransnivån hos andra yrken – i samband med yrkesmännens yrkesutövning. I det konkreta fallet, var eleven dessutom diagnostiserad med ADD – något läraren kanske också kan förväntas ”veta om” och ta med i beräkningen för när personen skall ”tillrättavisas”?
I övrigt, – om man bortser från den konkreta juridiken en stund – kanske man måste fråga sig vilken funktion det hade fyllt för en femtonåring att beläggas med ett högt skadestånd: ser man bortom skadeståndens eventuellt reparativa funktion, har jag svårt att tänka mig att ett skadeståndskrav – eller ett krav på kränkningsersättning – är det som får eleven att avhålla sig från misshandel och olaga hot i framtiden.