#prataomdet blev en av vinterns Twitter-samtalsämnen. Var går gränsen för ett sexuellt övergrepp? Vad är ett tvång, vad är mer en osmaklig påverkan? Juridikens termer hamnar i bland i gråskalorna, men diskussionen om #prataomdet var egentligen viktigare: Vad utsätter vi egentligen varandra för? När är vi ett offer, när är vi förövare och när duger sådana termer inget till?

En sak borde i vilket fall stå klart. Alla sådana handlingar som faller inom ramen för det som idag kallas våldtäkt i rättslig mening är klandervärda. Alla våldtäktsbrott är inte lika klandervärda, och alla som döms för våldtäkt är sannolikt inte skyldiga, men de gärningar som faller under straffbuden är klandervärda. Även det förhållandevis färska våldtäkt mot barn-lagrummet fångar in klandervärda handlingar, om än inte dessa handlingar alltid är lika klandervärda som Hagamannens handlingar.

Men så finns det ju alltid ifrågasättanden. #prataomdet emanerade ur ett samtal om anklagelserna mot Assange. Mer intressant är egentligen fallet med Roman Polanski. Polanski hade sex med ett barn (yngre tonåren) som var drogad. När Polanski greps trädde flera kändisar in till hans försvar.

Av alla hål i huvudet som uppstod i denna diskussion är nog Whoopie Goldbergs det största. Polanski hade inte gjort sig skyldigt till ”rape-rape”, utan något annat. ”Rape-ish”, föreslår Daily Show i ett inslag, somsäger mer om våldtäktsdiskussionen efter Assange och i andra fall än de flesta debattartiklar. Klicka på länken.