Det tog tid men till slut presenterade regeringen ett lagförslag om en kriminalisering av smygfotografering i privata sammanhang. I framtiden kommer det alltså inte vara tillåtet att fotografera människors toalettbesök med dold kamera på kaféet Vetekatten, vilket idag är tillåtet. Om nu lagförslaget går igenom och det finns det inget som tyder på att det inte skulle göra.
Förslaget är en självklarhet. Det enda konstiga med det är att det tog sådan tid. Genom förbudet mot smygfotografering så tar vi åtminstone ett litet steg närmare att uppfylla våra skyldigheter enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, vars integritetsskyddsregel Sverige idag inte når upp till.
I diskussionen om förslaget har det redan talats om att journalister borde vara undantagna förbudet. Ett sådant undantag är naturligtvis helt orimligt. Journalister kan inte ges särskilda privilegier att kränka människor. Däremot kan ett journalistiskt ändamål göra att en integritetskränkning ska anses försvarlig. Uppdrag gransknings dolda kameror är ett exempel. Den typen av försvarliga integritetskränkningar lämnar lagförslaget också öppningar för. Smygfotograferingar är således straffria om de är försvarliga, och ett granskande syfte kan vara en faktor som gör fotografering försvarlig.
Smygfotograferingsförbudet är dock inte tillräckligt. Även på allmänna platser kan vår integritet förtjäna ett rättsligt skydd. Lagförslaget kriminaliserar även sådan fotografering men är härvid alltför försiktigt. Men det är en bra början.
Se för ett längre inlägg om rätten att få vara ifred här. Departementspromemorian med lagförslag finns här. Klamberg skriver bra och även Jakob.
Mårten Schultz. 
15 kommentarer
Comments feed for this article
januari 24, 2011 den 11:18 f m
Henri Cartier-Bresson
Då får man montera ned varenda övervakningskamera i lagens namn. De integritetskränkande anonyma övervakningskamerorna är långt värre än privatpersoners eller fotografers smygfotograferande. Människor har och kan (eller ibland inte) ta ansvar. Det är inte OK att kränka någon öht, men det här kommer att missbrukas åt andra hållet. Fotografers rättigheter stympas så att det kommer bli en ointressant framtid för fotografisk bild. Och då pratar jag givetvis inte om foton rakt upp i skrevet på människor. Varning för stelt leende misstänksamma medborgare..på bild och annorstädes.
januari 24, 2011 den 12:44 e m
Mårten Schultz
Men dessa kameror har man ju tillstånd för? Eller menar du sådana kameror som ställs upp utan tillstånd?
januari 25, 2011 den 2:54 e m
Jonas
Hur menar du att sådana tillstånd kommer att ges i framtiden? Även övervakningskameror faller väl under denna nya lag?
Eller ska varenda affärsidkare som önskar en kamera, hela lokaltrafiken etc. falla under ”journalistiskt syfte”? Eller är det skillnad på kameror och kameror?
januari 24, 2011 den 11:41 f m
Johan Silversjö
Ett riktigt korkat lagförslag! Jag ser fram emot alla ”jag känner mig faktiskt kränkt av den där bilden” rättegångar som vi kommer att få se i framtiden. Grattis Beatrice du är ständigt högaktuell och alltid lika ogenomtänkt.
januari 24, 2011 den 7:03 e m
Populisten
Så du tycker det var rätt att killen som smygfilmade när han hade sex med flikvännen blev friad?
januari 24, 2011 den 6:44 e m
Markus
Är risken för massa okynnesrättegångar verkligen så stor? Det är fortfarande åklagare som står för majoriteten av åtalen i det här landet och de lär väl även fortsättningsvis kunna sålla bland anmälningarna på ett förnuftigt sätt. Det har de senaste åren redan förekommit en hel del rättegångar där motsvarande förfarande av desperata åklagare har pressats in under ofredandeparagrafen. Skillnaden blir kanske att man i fler fall faktiskt kan få en fällande dom. Behovet av att lagligen få smygfilma folk på toaletten eller i deras eget hem har jag aldrig förstått mig på men Johan S kanske kan belysa saken för mig.
januari 25, 2011 den 2:02 f m
Thomas Mattsson, Expressen
Det är oroväckande att regeringen, efter den olyckliga skuldsaneringslagen och förslagen från Yttrandefrihetskommitténs ordförande om att Sverige borde tillämpa den famösa ”Caroline-domen”, nu också vill inskränka yttrande- och tryckfriheten genom en lag om ”olovlig fotografering”.
Det finns, uppenbarligen, en juristlobby som vill skapa smak- och tyckelagar som ska pröva ”syfte” och ”allmänt intresse” och som därför kan bidra till den självcensur som försvårar en journalistisk granskning av, händelsevis, exempelvis makten.
De gummiparagrafer som i den populistiska promemorian om ”olovlig fotografering” sägs garantera möjligheterna till en fortsatt undersökande journalistik, förutsätter ju att någon – inte den ansvariga utgivaren, som tidigare i Tryckfrihetsförordiningen – ändå kan hållas ansvarig för själva anskaffningen. Alltså själva fotograferandet.
En konsekvens blir förstås att färre bilder tas, att den som önskar dokumentera något relevant för att meddela detta till en redaktion kanske tvekar mer än i dag. Alltså: självcensur. Detta har inget med pressetik att göra, Sverige har redan kanske västvärldens mest restriktiva pressetik, utan handlar om en återhållsamhet som kommer att medföra att mediernas möjligheter att inte bara rapportera om utan också dokumentera det som händer försvåras.
Detta glädjer naturligtvis alla som, exempelvis, anser att en tv-kanals granskning av kungafamiljen är ett ”angrepp på statsskicket”. Det gläder också alla som seglar under falsk integritetsskyddsflagg.
Men det oroar, tror jag, alla som värnar yttrande- och tryckfrihet och som anser att medborgarnas möjligheter att så långt som det är rimligt möjligt bidra till nyhetsförmedlingen är viktig.
En sådan här populistlag hotar knappast mig eller andra etablerade publicister, om jag står på gatan med en kamera i handen kan jag nog med pressleg och chefredaktörskap för Sveriges mest lästa tidning argumentera för både ”syfte” och ”allmänt intresse” om polisen vill ifrågasätta min – och allas vår! – rätt till en fri och oberoende journalistik.
Däremot kommer en sådan här lag att verka avhållande för alla andra, alla vanliga medborgare, alla som inte har samma förutsättningar att kunna eller vilja eller våga förklara sin sak för en polis, åklagare eller domare. Men det är ju just det som sådana här lagar handlar om.
Det är rimligt att med lag försöka motverka mobbing. Förtal och ofredande ska regleras. Om lagar inte är tidsenliga ska de naturligtvis moderniseras.
Det finns ingen som vill att skolbarn ska smygfotograferas i gymnastiksalarnas duschar, som vill att kameror ska filma i butikernas provhytter. Men den promemoria som presenterades i går diskuterar också bilder tagna hemma, exempelvis under fester och barnkalas, och den reser många frågetecken som vi kanske trodde att vi skulle slippa behöva räta ut i Sverige 2011.
Men då glömde vi kanske förespråkarna för kreditsaneringslagen och ”Caroline-domen”, då glömde vi kanske att makten – politiken och juridiken – ofta stått beredd att göra det fria ordet en smula mer ofritt.
Inte sällan applåderas populism, inte sällan blir inte bara handflator utan också kinder röda när rampljuset slocknat.
Vänligen
Thomas Mattsson,
chefredaktör för Expressen
januari 25, 2011 den 7:50 f m
Markus
Jag håller med om att förslagets svaghet ligger i bilder tagna hemma hos någon. Förslaget innehåller förvånansvärt lite förklaring till vad som är ägnat att kränka någons personliga integritet. Med texten
”Exempel på fall som omfattas av första meningen är att någon som deltar i en fest i en bostad fotograferar annan festdeltagare utan hans eller hennes samtycke i en situation som framstår som integritetskänslig.”
öppnar man för ett alldeles för stort straffbart område. Kravet på integritetskränkning måste ställas högt för att förslaget ska vara acceptabelt i min värld. Ett fyllefoto på en kompis som däckat i chipsskålen får inte anses som integritetskänsligt medan jag inte har problem med att det är straffbart att fotografera en utslagen naken person. Jag tror att rättspraxis kommer att reglera saken men det är onödigt att öppna så stora luckor i ett nytt lagförslag. Likaså har jag svårt att se att domstolarna kommer att vara benägna att döma någon som tagit journalistiskt relevanta bilder men jag medger villigt att undantaget för journalistiskt ändamål (gummiparagraferna) borde ha haft en skarpare skrivning. Att det krävs en ny lag för att hindra en ganska vanlig form av kränkning har jag inga tvivel om och gränsdragningen mot andra fri- och rättigheter blir alltid svår vid sådan lagstiftning.
januari 25, 2011 den 9:54 f m
Mårten Schultz
Det är också förmätet att tro att en reglering, som finns i de flesta länder på jorden, är sämre än den svenska.
Regelförslaget tar inte sikte på journalister i första hand, eller pressfotografer. Det tar i första hand sikte på vad som närmast är en måltyp numer: Sexuella kränkningar mellan ungdomar. Om en sådan sexuell kränkning utförs av en person som råkar vara journalist har ingen betydelse för integritetsskyddsfrågan. Däremot kan ett granskande syfte göra det försvarligt. För detta lämnar regeln utrymme.
Att fotografera någon är egentligen inte en fråga om yttrandefrihet i den trängre meningen. I trängre mening så handlar yttrandefriheten om FRIHET att få YTTRA SIG. Fotograferingen handlar om möjligheten att få access till något att yttra sig om. I sig oerhört viktigt, förstås. Men det bör inte blandas ihop med den negativa friheten att sanktionsfritt kunna yttra sig.
Vad vi måste väga mot varandra är, i enskilda fall (inte på abstrakt nivå): Bör intresset av att få tillgång till information, som åtkommits på ett oförsvarligt sätt och som medför en kränkning av en enskild väga tyngre än intresset att få vara ifred? Jag kan inte se annat än att valet är uppenbart.
Carolinedomen är ingen anomali. Det finns många andra domar som säger samma sak, eller liknande saker. Vi har således en skyldighet att skydda även den mänskliga rättigheten att få vara ifred. Det finns fler rättigheter än yttrandefriheten, Thomas. I Europakonventionen kommer till och med integritetsskyddsregeln före yttrandefriheten. Lagstiftaren tar här ett initiativ till det, ehuru alltför försiktigt.
januari 25, 2011 den 9:33 f m
Jeje
Mårten: Kommer detta att innebära förbud mot paparazzi-fotografer. Jag syftat på fotografer som med kraftfulla teleobjektiv plåtar lättklädda kändisar på badplatser och andra liknande tillfällen när de vill vara privata?
januari 25, 2011 den 3:07 e m
Mårten Schultz
Nope inget förbud, men det kan vara kriminellt under vissa omständigheter!
januari 25, 2011 den 4:52 e m
Jeje
Ja, jag menar när de idkar ”smygfotografering i privata sammanhang” av lättklädda kändisar på badstrand eller i kärleksfulla situationer med ”sin nya partner”.
Du skriver: ”Smygfotograferingar är således straffria om de är försvarliga, och ett granskande syfte kan vara en faktor som gör fotografering försvarlig”.
Jag antar att dessa papparazzifotografers tilltag knappast kan anses försvarliga. Att få nyfikna läsare av skvallerpressen ska få se dessa bilder i skvallertidningar kan väl knappast vara ett samhällsintresse?
Därmed torde väl detta bli kriminaliserat?
januari 25, 2011 den 11:59 f m
Beatrice Ask (M) är inte trovärdig när hon pratar om personlig integritet | Peter Lindén
[…] fler länkar: DN I SvD I Expressen I Dagens Juridik I Krassman I Johan Westerholm I Mårten Schultz I Juridikbloggen | […]
januari 25, 2011 den 7:20 e m
Sten Sture
”Smygfotograferingar är således straffria om de är försvarliga, och ett granskande syfte kan vara en faktor som gör fotografering försvarlig.”
Detta är väl exakt samma slags undantag som var kontroversiellt i FRA-debatten för några år sedan..?
februari 3, 2011 den 3:24 f m
Sussie
Äntlingen! Jag har verkligen väntat på denna lag i flera år och speciellt sen jag blev medveten om rättsfallet du nämner i en av dina artiklar om styvfadern. När jag först läste det, var det för mig en gåta hur detta kunde ske, hur någon kunde bli friad efter att begått den handlingen!