Domen om sexköp mot den fd fotbollsmålvakten har diskuterats livligt. I tingsrätten friades målvakten, i hovrätten fälldes han. Målvakten hade emellertid inte själv betalat för sex. Istället var frågan om han kunde fällas till ansvar för att någon annan betalat för sex, å hans vägnar. För att någon skall kunna fällas för brott krävs det uppsåt. I kärnan av uppståtsbegreppet ligger avsikten: Jag kan dömas för misshandel om jag slår någon, och vill slå någon. Om jag däremot av misstag slår någon, säg att jag viftar bort en fluga, så kan jag inte fällas till ansvar. Men det finns också andra former av uppsåt än det aviktliga brottet. Om jag hyser agg mot SJ och spränger ett tåg som jag förstår är fullt av männiksor, människor som egentligen inte intresserar mig, kan jag ha uppsåt till deras dödande.

Den uppsåtsbedömning som aktualiserades i målvaktsfallet var det s.k. likgiltighetsuppsåtet. Om någon är likgiltig för om ett brott av det slag det är fråga om inträffar, kan det räcka för att uppsåt skall föreligga. Uppsåtformen är förhållandevis färsk. Tanken är att om jag till exempen sparkar en liggande person tills hon dör så skall jag inte kunna undkomma ansvar för dödandet för att det är omöjligt att visa att jag ville döda – genom att vara likgiltig inför effekten så har jag kvalificerat mig för ansvar.

Hovrätten skriver:

MH har emellertid själv berättat att det sedan flickorna kommit till hotellet förekom ”spring” mellan det rum där han satt och ett annat hotellrum som sällskapet disponerade och att han senare i ARs lägenhet badade jacuzzi och drack champagne med flickorna. Under denna samvaro och med beaktande av övriga omständligheter, såsom flickornas utmanande sminkning och klädsel och den omständigheten att de talade engelska med kraftig brytning, måste det ha stått klart för MHeller i vart fall ha framstått som möjligt att de var betalda eskortflickor. Genom att ha samlag med en av dem har MH tagit en medveten risk och han ska därmed dömas för köp av sexuell tjänst.

Denna del av domen har givit upphov till diskussion och kritik. Vissa verkar mena att uttalandet om kvinnornas kläder har samma innebörd som när domstolar (eller kanske närmast försvarare) framhåller påstådda våldtäktsoffers kläder i bedömningen av om våldtäkt förekommit. Andra anser att påståendet om brytning är ett uttyck för etniska fördomar: Man är faktiskt inte prostituerad bara för att man bryter på rumänska.

Den som säger sig vara ett offer för våldtäkt borde inte behöva bli betvivlad på grund av vilka kläder han (eller hon) haft på sig vid tillfället för det påstådda brottet. Men i detta fall påstås ingen våldtäkt. I bedömningen av uppsåt i ett fall som detta måste rimligen kläderna och i övrigt framtoningen hos den som den tilltalade haft sex med kunna vara relevant. Det kan påverka insikten eller förståelsen av situationen.

När det gäller brytningen på ett annat språk är saken intressantare. Det är så tydligt att läsningen av domstolens argumentation härvid påverkas av vilka glasögon man satt på sig. Den som söker tecken på domstolarnas fördomsfullhet läser om brytningen och tänker: Fördomar om rumäner! Den som, liksom jag, ägnat sig åt att läsa Karas bok Sex trafficking tänker: Mänsklig slavhandel! (Vilket dock inte verkar vara aktuellt här – det är associationen jag avser.) Det är ju dessvärre ett sorgligt faktum att många offer för mänsklig slavhandel för sexuella ändamål – vilket är en jätteindustri – ofta kommer från Rumänien, Moldavien, Ukraina.

Domskälen är inte helt lyckade i sin formulering. Sexköpslagen är i sig problematisk. Men jag har svårt att se att domen ger uttryck för vare sig en djup rättsosäkerhet, fördomar om kvinnors uppträdande eller xenofobi.