Som sagt. Rapporteringen om utredningen mot den f.d. polischef som misstänks för sexualbrott och de kommentarer som denna medfört har liksom släppt alla tyglar. Unisont talas det om vad expolischefen har gjort – inte vad han misstänks ha gjort. Effekterna beskrivs som förödande för kåren. Och dessa effekter bedöms utifrån den uttalade uppfattningen att expolischefen självklart är skyldig. Även justitieministern verkade av rubriken i SvD att döma ha fastnat i samma skuldpresumtionstänkande men citaten i artikeln ger glädjande nog en mer nyanserad bild där ministern vill ha fakta innan hon dömer. Bra så.
Nu har han häktats också för koppleri.
Kanske är han skyldig. Kanske är han skyldig till bara en del av vad han anklagats för. Kanske är han helt oskyldig. Rättegången får utvisa. Men fram tills dess finns det all anledning att ha is i magen och att hålla fast vid grundtanken att alla. även poliser, har rätt att betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.
Men nu var det inte det envetna tjatandet om rättssäkerhetstänkande också i den allmänna debatten som detta inlägg var tänkt att behandla. Vad som fick mig att reagera var en rubrik morgonens SvD om kopplerimisstanken. Rubriken framhöll att expolischefen genom koppleribrottsmisstanken nu ”riskerar fyra års fängelse”. Samma påstående förekom sedan i artikeln: Nu riskerar han fyra års fängelse.
Va, tänker ni nu? Får man fyra års fängelse för koppleri? Och, nej, det får man naturligtvis inte. Vad påståendet utgår ifrån är att det i straffskalan för grovt koppleri anges att fyra år maxstraff. Om expolischefen döms för grovt koppleri och till lagens strängaste straff så kan det bli fyra års fängelse. Men som alla vet så är det ytterst sällan som man döms till lagens strängaste straff med undantag för några, få, brottstyper.
Men det är egentligen inte heller det som jag reagerar mest på med rubriken – det finns ju trots allt en teoretisk möjlighet att han döms för grovt koppleri och att detta koppleribrott anses s.a.s. slå i taket och därför förtjäna fyra års fängelse. Vad som fick mig att reagera är att det straff han riskerar för koppleribrottet är en skitsak i förhållande till de riktigt allvarliga brott som han är misstänkt för. Expolischefen är ju misstänkt för bland annat våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Döms han för dessa brott så riskerar han ingalunda några fyra års fängelse utan då står betydligt hårdare straff till buds. I straffskalan.
Risken för fyra års fängelse för koppleri föreligger alltså enbart om expolischefen frias för alla anklagelser utom grovt koppleri och det grova koppleribrottet anses förtjäna den strängaste sanktion som brottet kan medföra.
För det utfallet finns det ganska så låg risk, tycks det mig.
3 kommentarer
Comments feed for this article
februari 27, 2010 den 11:07 f m
Nicklas Rydberg
Jag tror tyvärr att oskuldspresumtionen är något som nära nog bara vi jurister ägnar oss åt, alltmedan ”vanligt folk” nog ofta tänker ”ingen rök utan eld” och journalister tänker upplagor…
mars 1, 2010 den 7:11 e m
Sten Sture
Tur att han inte var namndeman, i oskyldighetspresumtionshanseende…
juni 27, 2010 den 9:44 e m
Fredrik Ekdahl
Nejdå, vanligt tänker ”straffa han” samt ”där ser man att åklagare visst åtalar poliser, allt annat är bara okynnesanmälningar”. Hur kan åklagarna på Riksenheten för polismål och UC ens få en enda natt utan brutal ångest över tex fallet i gbg med en 24årig man som togs av daga 26/4 08? Jag drar SAMTLIGA av dess åklagare över en kamm pga ”tvingats” ha med samtliga att göra. Jag var en sk ”nyttig idiot” fram tills 06. Därav är jag inte bättre än massorna som ännu sover. Dock trodde jag inte ens då på att ”99% är ju okynnes/missnöjes anmälningar”. Tro fan ingen går in på deras kontor pga förnöjsamt att få prata med just poliser om att anmäla deras kollegor. Tror man dyl då är man bra djävla inskränkt, alternativt nuvarande RÅ. (går nog lika bra med vilken som iom PM, handböcker årligen där det framgår)
Fredrik Ekdahl