Johan Perhsson, rättspolitisk talesman för Folkpartiet:
”Vi måste ändra lagen så att unga som döms till sluten ungdomsvård för grova brott ges den dubbla tiden. Den nya halvan skall inbegripa eftervård i hemkommunen efter avtjänat straff.”
Skall vi fortsätta straffa efter avtjänat straff?
Mårten Schultz. 
8 kommentarer
Comments feed for this article
februari 7, 2010 den 11:23 f m
per
Nej det skall vi inte men gör du inte litet väl mycket av en felsägning.
februari 11, 2010 den 12:10 f m
Stefan
Jag instämmer med dig Per. Det är för mig tydligt att han menar någon slags uppföljning efter den ”slutna tiden”. Gissar att du, Mårten, är trött eller något och tänkte plocka enkla poäng som omväxling.
februari 11, 2010 den 7:22 f m
Mårten Schultz
Du, jag är så trött så att jag inte kan beskriva det. Men det är inte anledningen till att jag reagerade. Som sagt så reagerade jag på det sloppy språkbruket. Det är okänsligt.
februari 7, 2010 den 2:19 e m
Mårten Schultz
Varför tror du att det är en felskrivning? Han har låtit det ligga på bloggen flera dagar.
februari 7, 2010 den 3:01 e m
Mårten Schultz
Rättare sagt: Rubriken tyder på att han vill ha längre straff, men texten på att man skall på något vis fortsätta att straffa administrativt efter påföljden är klar.
februari 7, 2010 den 4:41 e m
per
Ideen med att ha en period med uppföljning och någon sorts eftervård i frihetefter att den slutna delen av vårdtiden är över är ju inte dum i sig. Problemet är att han blandar begreppen straff och vård i samma text. Det ger det intryck du skriver om.
Men från hans sida är det väl helt enkelt en smula slarvigt formulerat.
februari 8, 2010 den 7:55 f m
Mårten Schultz
Så är det kanske. Det ger dock intryck av att han saknar känsla för legalitetsprincipen. Det är en sak att en journalist eller ett barn uttrycker sig så slarvigt, men är graverande när det kommer från ett liberalt partis främste rättspolitiska talesperson. Tondövt.
februari 8, 2010 den 9:17 f m
Erik Johansson
Det vore ju för all del lämpligt om någon lagfaren person ansvarade för rättspolitiska frågor.
Docenten minns säkert att det går att ”kröna” (tveksamt om det är att kröna dock) sin akademiska karriär med en politisk dito (ett bra exempel från modern tid är ju Undén). Docenten skulle säkert ha goda förutsättningar för att bli statsråd (försåvitt han inte söker kliva i Hellners stövlar).