Wolodarski fyller på med en straffrättslig bedömning av Guillou-affären i dagens DN: ”För bedömningen av detta spionbrott spelar Guillous allmänna politiska omdömeslöshet marginell betydelse. Det avgörande i affären är hans omoraliska handlande, som av allt att döma var kriminellt och finns dokumenterat i KGB:s arkiv.”
Det finns uppenbarligen ett behov av att juridifiera den moraliska diskussionen. Det förekommer ofta, numer, att opinionsjournalister och debattörer inte tycker att ansvarstänkandet i deras egna paradigm – typ:politikens – räcker till. Istället så skall allting göras till juridik: Ansvarsutkrävandet blir inte riktigt på riktigt förrän det också läggs till en juridisk släng.
I sak undrar jag vad Wolodarski vet som gör honom så säker på att agerandet ”av allt att döma” var kriminellt, vad som får honom att tvärsäkert tala om Guillous ”spionbrott”. Det jag har hört har inte gjort mig övertygad om att Guillous agerande var brottsligt. Och om det var brottsligt då så är det i vart fall någorlunda säkert att det inte är brottsligt nu – givet de uppgifter som kommit fram även om de tolkas så negativt som möjligt för KGB-agenten.
Frågan är om inte Wolodarski och andra som beskriver Guillou som brottslig kliver över en linje själva. Den straffrättsliga linjen närmare bestämt. Det är inte tillåtet att beskriva människor som brottslingar till höger och vänster även om de är aldrig så moraliskt korrupta.
Juridifieringen av moraliska ansvarsfrågor kan bli föremål för en juridisk ansvarsprövning på riktigt, således. Sug på ironin i den.
(Också utlagd på Juridikbloggen.)
Mårten Schultz. 
18 kommentarer
Comments feed for this article
november 2, 2009 den 12:17 e m
Ghosthack
Det är lätt att vara kritisk, men tar du ansvar för det du skriver?
Den som är uta synd, kan kasta första stenen…
november 2, 2009 den 1:01 e m
Mårten Schultz
Hur menar du? Det är klart jag tar ansvar för vad jag skriver?
november 5, 2009 den 12:42 e m
Populisten
Woolodarski ger jag inte mycket för, men har inte mer insatta bedömare också stämplat Guillous KGB-kontakter som ganska troligt kriminella?
Principiellt håller jag dock helt med. Allt som är omoraliskt är inte olagligt (och allt som är olagligt är inte omoraliskt).
november 5, 2009 den 10:56 e m
Mårten Schultz
vissa har stämplat dem som kriminella, men utan att ta ställning till om handlingarna är presk:ade. Det finns nog ingen seriös bedömare som menar att det fortfarande skulle vara straffbart, som jag sett.
november 6, 2009 den 9:22 f m
Populisten
Preskriberat lär det ju garanterat vara eftersom det är mer än 25 år sedan (såvida inte kontakterna varade längre än som framkommit hittills). Tilläggas kan väl att de bedömare jag läst (GW Persson & SE Alhem) menade att det eventuella straffvärdet skulle varit mycket lågt.
november 6, 2009 den 12:21 e m
profanum_vulgus
Vilket brott skulle det vara?
november 6, 2009 den 4:12 e m
Populisten
”Främjande av olovlig underrättelseverksamhet” eller nåt liknande. Minns inte den exakt formuleringen, lekman som jag är.
november 10, 2009 den 4:28 e m
profanum_vulgus
Vilken olovlig underrättelseverksamhet då?
november 7, 2009 den 5:55 e m
Henrik
Jag håller med Mårten. Måste säga att jag blev lite paff av Wolodarskis uttalande. Har alltid tyckt att han resonerar klokt. Även solen har sina fläckar, heter det väl.
november 10, 2009 den 5:39 e m
Populisten
@profanum:
Redan att ha hemliga möten med KGB där man medvetet medverkar till att skaka av sig svenskt kontraspionage ansågs av de bedömare jag läst vara brottsligt. Man kan väl utgå från att KGB utövade olovlig underrättelseverksamhet.
november 11, 2009 den 1:43 e m
profanum_vulgus
Populisten:
Det är inte olagligt att ha hemliga möten. Vad det verkar som har ingen möten varit hemliga och det var KGB:aren som skakade av sig SÄPO inte JG. Det ska man väl inte utgå från i ett enskilt fall?
JG hade ju mycket mer ingående kontakter med CIA och Västtyska underrättelsetjänsten, detta är känt sedan länge. Men ingen har påstått att det skulle vara brott.
november 12, 2009 den 8:31 f m
Populisten
Nu är det ju inte jag som påstår att det var brottsligt, jag bara återger vad mer insatta personer skrivit i pressen. Dock tycker jag som lekman att det är helt rimligt att landsförräderi är olagligt. För moraliskt är det landsförräderi det handlar om, inget annat.
november 12, 2009 den 9:33 f m
profanum_vulgus
Populisten:
De verkar inte vara så insatta.
Hur förrådde han landet?
(Landsförräderi är ju ett synnerligen allvarligt brott som bara kan begås i krig, men jag antar att du inte syftade på den juridiska innebörden)
november 13, 2009 den 1:07 e m
Populisten
Genom att samtala med KGBs huvudman i Stockholm gav han Sovjetunionen tillgång till insikter och information om det svenska samhället och politiken som de inte skulle ha haft annars (dessutom formaliserade han ju en del av informationen i artikelform och fick betalt). JG kände umgicks ju även i kretsar där på den tiden ganska högt uppsatta sossar fanns och torde ju därmed ha varit en ganska bra informationskälla om man ville veta hur den politiska adeln i Sverige tänkte. Det är lätt att tro att det inte är nåt fel att ge ut information bara för att den inte är sekretessbelagt, men för en främmande underrättelsetjänst kan det vara viktiga delar av den helhet de försöker bygga.
Kom ihåg: Spionen lägger pussel, en svensk tiger!
november 16, 2009 den 8:02 f m
profanum_vulgus
Populisten:
Så alla borgerliga politiker som samtalat med CIA-agenter har begått spionbrott?
Borde det inte med samma logik vara spionbrott att sälja en dagstidning till en agent?
november 16, 2009 den 12:37 e m
Populisten
På a svarar jag ”ja” och på b ”nej”.
Jag tycker allmänt att det verkar råda en viss naivitet angående detta i Sverige. Skulle du själv glatt samspråka med främmande underrättelsetjänster? Eftersom Sverige inofficiellt tillhörde västsidan är det väl lite förmildrande att ha pratat med dem och inte ryssarna, men det är allt bra lite.
november 16, 2009 den 3:27 e m
profanum_vulgus
Populisten:
Orsakar inte både a och b samma skada?
Jag skulle definitivt glatt samspråka med främmande underrättelsetjänster. Faktum är att jag själv träffat en amerikansk politisk kommissarie på en militärövning för en mängd NATO-länder och Sverige (Kazakstan var med, är de med i NATO?). Han var helt öppen med att han var CIA-agent och att han även tillhörde marinkåren. Det var många svenska soldater som pratade med honom, även iaf ett tiotal officerare (om man räknar även icke anställda så säkert 20 officerare).
november 16, 2009 den 8:13 e m
Populisten
Tidningen innehåller ju helt offentlig information medans information som du har kan vara av annan art även om den inte är sekretessbelagt. Att ge information till en främmande underrättelsetjänst som de inte skulle ha tillgång till i annat fall ser jag helt klart som moraliskt klandervärt. JG igen som exempel: han kände ju t.ex. Pierre Schori och kunde därmed tala om för KGB hur en ledande svensk socialdemkrat tyckte och tänkte (jag påstår inte att han gjorde det) något som KGB säkerligen var intresserade av.
Det är ju en stor skillnad på att träffa en underrättelseofficerare i ett ”socialt” sammanhang och prata lite och att ha hemliga möten med densamme i fem år. Dock tycker jag de soldater och officerare du nämner brast i omdömet om de inte vaktade sin tunga ordentligt.
Kazakstan är mig veterligen inte med i NATO, men kanske i ”Partnerskap för fred” eller vad det nu kallas. Är inte Sverige det också?