Det brukar sägas att musikrecensenter är misslyckade popmusiker. Det stämmer naturligtvis inte – många musikskribenter är bättre artister än vad de är som journalister.  I sådana fall borde opinionsjournalister vara misslyckade politiker. Men det stämmer naturligtvis inte. Många journalister är egentligen lika framgånsrika som politiker än vad de är som journalister. Fast det är klart. Det finns också flera exempel på journalister som bytt sida och fått tugga gräs på en gång som politiker.

När jag läser Dagens Nyheters ledare idag inser jag att DN:s skribenter inte är misslyckade politiker. Däremot när tydligen opinionsjournalisterna på DN en dröm om att bli väktare. Eller kanske dörrvakter. Beviset? DN:s ledare idag talar om hur man ska ta hand om ”buset”.

QED.

”Buset” är ett uttryck som jag aldrig tidigare hört någon seriös debattör använda. Det är ett riktigt snututtryck, som smittat av sig bland poliser och wannabe-poliser födda innan 1960. Ett ord i samma fack som ”krypa in” (om att sättas i fängelse) eller ”golbög”. Blasts from the past. Men aldrig har jag hört uttrycket i ett civiliserat samtal.

I sak identifierar emellertid DN:s ledare flera av de problem som tycks prägla svensk polis just nu. Det är i och för sig en del öppna dörrar som slås in, men det verkar vara öppna dörrar som behövs slås in – om det skall bli någon bättring. Ledaren upprepar också resultaten av den undersökning om polisers effektivitet som presenterades i en avhandling för några år sedan och som måste vara en av de doktorsavhandlingar som blivit mest refererad på ledarsidor någonsin.

Det stora samhällsproblemet med polisens effektivitet står nog dock inte att finna i bristerna när det gäller de uppmärksammade brotten. Här framstår det som att kritiken är litet orättvis. Kling-och-Klang-karakteristiken av svensk polis när det gäller utredningen av det stora rånet härom dagen framstår till och med som riktigt orättvis. Här har trots allt polisen på kort tid vaskat fram ett antal misstänkta och utredningen har således burit frukt. (Om de sedan är skyldiga återstår att se, förstås.) Inte vet jag hur det serbiska tipset lät men utan en specifik tidsuppgift  om när det skall ske är en varning om framtida rån rimligen oanvändbart. Och det där med att polisens helikopter inte kunde lyfta, som så många haft roligt åt, får nog minst lika mycket tillskrivas det faktum att det civila samhället i viss utsträckning har kommit att kastrera polisen genom administrativa pålagor. Det går att skämta åt att polisen skyller sitt bristande skydd av helikoptrarna på bygglovsproblem. Men alla som suttit med bygglovsproblem någon gång vet att dessa kan ha en starkt nedbrytande effekt.  

De stora fallen verkar polisen klara av ganska bra, överlag. Det stora problemet är inte de stora fallen. Utan de små. Det är kapitulationen inför trivialbrottsligheten som är rättssamhällets stora problem. För trivialbrotten är bara triviala för samhället, inte för brottsoffret. Ett sexuellt ofredande på Internet, ett inbrott i källaren, ett villainbrott – det är inte triviala saker för den som drabbas. Tvärtom. Och det är många som drabbas. Utan att rättssamhället klarar upp brotten.

Annonser