Genom den förnämliga diskussionsgruppen Obligations Discussion Group fick jag höra talas om ett märkligt fall från Court of Appeals i New South Wales, Australien – fallet Stewart mot Ronalds.  (Domen finns här.) Kontrasterna kan ibland vara stora.

Fallet rörde en kränkt politiker, Stewart, som i rättegången framstår som urtypen för en bufflig och dryg makthavare. Stewart var tidigare minister i en labour-regering i New South Wales och hade blivit avpolleterad från sin post efter påståenden om att han ägnat sig åt mobbning och trakasserier mot en anställd. Anklagelserna mot Stewart var tämligen allvarliga. Premiärministern hade därför innan Stewart fick foten låtit en framstående expert på diskrimineringsrätt och mänskliga rättigheter, vid namn Chris Ronalds, undersöka påståendena. Ronalds fann i sin rapport att Stewart hade betett sig otillbörligt och det var efter detta som Stewart tvingades från sin post som minister (men han hade kvar sin plats i parlamentet). Konkret hade Stewart varit nedlåtande och oförskämd mot en kvinnlig anställd och bland annat handgripligen tvingat ned henne i en stol när hon ville resa sig.

Stewart uppskattade emellertid inte att bli skild från sitt uppdrag utan stämde [sic!] både premiärministern och guvenören för att han skilts från sitt ministeruppdrag. Dessutom stämde han Ronalds för att hennes rapport var vårdslöst framtagen och för att hon inte agerat i enlighet med ”natural justice”.

Domstolen köpte inte Stewarts resonemang. Några sanktioner mot vare sig premiärministern, guvenören eller Ronalds utgick således inte. Men när det gäller Ronads tycks det som att saken inte säkert är slutligt avgjord.

Nu väntar vi bara på det första fallet där 1) ett svenskt statsråd får gå för att han ägnar sig åt manliga härskartekniker och har en nedlåtande, könsdiskriminerande inställning till sina underlydande och 2) statsrådet väler att stämma staten och statsministern för att han fått sparken.

Annonser