What. The. Hell? Jag skall släppa det här nu men jag måste bara citera Björn Wimans fantastiskt nedlåtande drapa mot rättssamhällets behandling av Anna Odell. Wiman har synbarligen inte ens läst den dom han kritiserar eftersom han konsekvent hänvisar till fel domstol. Men inte skall man väl låta en sådan futtighet stå i vägen.
Bättre jag låter chefen beskriva sin inställning själv.
Rubriken på hans artikel är redan klassisk: ”Reptilhjärnornas revansch”. Kursiveringarna är mina.
”35 kronor. Det är alltså skälet till att en svensk konstelev nu förklaras som kriminell av en svensk domstol. Det är givetvis – som jag skrev när åtalet väcktes i våras – farsartat. Och på ett annat sätt djupt oroande.
Domen får i och med detta nämligen en vidare syftning, som i längden hotar all form av undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning.
[…] Denna typ av aktioner måste ett öppet samhälle acceptera. Stockholms tingsrätt har i stället skickat en viktig signal om att det öppna samhället sluter sig.
Är domen också en del i en större repressiv tendens i samhället? Det finns skäl att tro det. Jämför till exempel med när en svensk konstnär senast stod inför rätta, nämligen Mikael Richter som 1997 hade målat en ”pusshållsplats” på gatan. Åklagaren brydde sig den gången inte ens om att skaffa bevisning och Richter frikändes i samband med rättegången.
I dag krävs hårdare tag för att tillfredsställa reptilhjärnan hos en rasande ursprungsbefolkning.”
Uppdaterat: Det där med en rasande ”ursprungsbefolkning” och deras hjärnor har snurrat i mitt huvud (min reptilhjärna?)hela natten. Sveriges ursprungsbefolkning är samerna, som sanneligen fått sin beskärda del av kränkningar från förment bildade personer genom åren. Vad har Wiman emot samer? Varför är just samerna arga? Och vad är det med just deras hjärnor han kommit på? Det finns historiska exempel på hur det kan yttra sig när man skall analysera just ”ursprungsbefolkningarnas” hjärnor. Försöker Expressen Kultur att återupprätta Anders Retzius eller Herman Lundborgs anseende? Skämt åsido: Vad är det egentligen som hänt med kultursidorna?
11 kommentarer
Comments feed for this article
september 1, 2009 den 5:59 e m
Sten Sture
Från artiklen: ”undersökande journalistik och annan oortodox samhällsgranskning”.
Undersökande journalistik är väl en av de mest ortodoxa former av samhällsgranskaning som finns?
september 1, 2009 den 6:22 e m
Mårten
Haha!
september 1, 2009 den 6:24 e m
Mårten
För övrigt: Jag borde ha kursiverat ordet ursprungsbefolkning. Vad betyder det? Att det bara är samer som sitter i domstolarna eller?
september 2, 2009 den 5:54 f m
Bengts Moa
Min kära Wiman har faktiskt läst JIK:en. Så våga inte ifrågasätta hans stora jurdiska kunskaper! Det här fina svaret fick en läsare när han yttrade sig negativt om Wimans bildning:
”@ Gote Vad i mitt juridiska resonemang är det som du tycker ”påvisar obeftinlig allmänbildning”? Jag har inte gått in på uppsåtsfrågan, bara konstaterat att juridiska processer mot konstverk alltid slutar med frikännande. För övrigt heter det inte ”JÖK” länge utan ”JIK”. Och den har jag läst. ”
In your face, jurister! JÖK:en finns inte längre!
Nu vill jag att Wiman definerar dessa aktioner som han menar att ett öppet samhälle måste acceptera.
september 2, 2009 den 6:19 f m
profanum_vulgus
Bengts Moa:
Är inte JIK den kurs man kan läsa för att få behörighet till jur.kand. programmet om man inte har det?
I vart fall är väl inte introduktion så mycket finare än översikt.
Alla juridiska processer mot konstverk jag känner till har slutat med fällande dom. Han som skrev kuken på flaggan, Lars Wijlks träd-grej och nu Odell.
september 2, 2009 den 7:01 f m
martenschultz
Framför allt har de juridiska processer som jag själv tvingades genomgå som ung och lovande graffitikonstnär i slutet av 1980-talet slutat med nederlag. För mig. Liksom för de flesta graffitikonstnärer jag känner till.
september 2, 2009 den 7:13 f m
profanum_vulgus
Mårten:
En bekant till mig tyckte att postlådor blev snyggare om man sprängde dem, han blev också fälld.
september 2, 2009 den 7:30 f m
martenschultz
Så där är det för oss konstnärer som tänker utanför lådan. Vi har alltid blivit missförstådda.
september 2, 2009 den 7:33 f m
martenschultz
Jik och Jök är inte så olika överlag, för resten. Men jök brukar innehålla litet mer processrätt, tror jag. Men i stort samma litteratur och samma lärare om man läser vid de stora universiteten.
Vad det nu spelar för roll.
september 2, 2009 den 9:29 f m
Bengts Moa
Jik:en innehåller mer straffrätt än Jök:en, vilket borde betyda att Wiman känner till centrala begrepp som åtalsplikt, till exempel. Men man ska inte kräva för mycket av en person som kallar Borgström skarp och piffig.
Angående kultur-redaktionerna, enligt de mer insatta är regel att redaktionerna ska en knäppgök anställd. Expressen har dock brutit denna regel genom att uteslutande anställa knäppgökar. Detta enligt de som vet.
Ju mer jag hör om kulturredaktioner, desto mer hoppas jag på att någon kommer att wallraffa på dessa redaktioner. Men vem vågar riskera sin karriär? Och sedan är väl inte medel-svensson intresserad av den sanna historien om DNKultur och förhandexet av Noréns dagbok.
september 4, 2009 den 10:48 e m
Sommarens debatter hör ihop/Anmärkningar om sociokulturella skillnader, Anna Odell, Hägglund, och strategin mot Sd « Björn Östbring
[…] Mårten Schultz:1, 2 […]