Det finns ett famöst stycke klotter på en toalett i biblioteket på Stockholms universitet, nedklottrat i början av 1990-talet. ”Per Gahrton är den ende MANNEN i Sverige”. Gahrton hade tidigare några fans i akademin tydligen.
Undrar hur det står till med den fan-basen idag. Nu har Sveriges ende man skrivit på Newsmill att Israelsambassadören som skrev det beklagande pressmeddelandet om Aftonbladets lilla Shylock-saga ”måste kallas hem och läxas upp av Carl Bildt och undervisas i elementär svensk yttrandefrihet”. Innovativt!
Att låta statsråden kritisera myndighetspersoner för att de använt sin yttrandefrihet till att uttrycka kritik över hur andra använder sin yttrandefrihet verkar vara ett smart drag för att visa hur vi står upp för svensk yttrandefrihet.
Inte.
Mårten Schultz. 
15 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 21, 2009 den 9:36 f m
profanum_vulgus
Men det är väl viss skillnad på att en person med uppdrag att föra den svenska officiella linjen utomlands driver en annan linje än att en journalist skriver i en tidning?
Om Sveriges ambassadör i Israel hade uttalat stöd för judeförintelse i sitt ämbete, borde detta också betraktas som utnyttjande av yttrandefriheten och inte rendera någon tillrättavisning från utrikesministern?
augusti 21, 2009 den 9:43 f m
martenschultz
Jo, det är naturligtvis en viss skillnad. SvD skriver i slutet av sin ledare idag att yttrandefriheten är oinskränkt, men det är den ju inte.
Men nog vore det konstigt i detta fall om regeringen skulle ”kalla he, läxa upp och undervisa” ambassadören för sitt yttrande.
augusti 21, 2009 den 9:50 f m
Populisten
”Men nog vore det konstigt i detta fall om regeringen skulle ”kalla he, läxa upp och undervisa” ambassadören för sitt yttrande.”
Nej inte alls. Det vore det enda rätta såvida inte UD verkligen anser att detta är den officiella svenska linjen. Ambassadörer är inte att jämställa med andra myndighetspersoner, de är ju snarast att se som utrikesministerns lokala ställföreträdare.
Det är ju f.ö. en händelse som ser ut som en tanke att en ambassadör med en tämligen inskränkt syn på yttrandefrihet bär publicistnamnet Bonnier. 🙂
augusti 21, 2009 den 9:54 f m
profanum_vulgus
Mårten:
Ja läxa upp och undervisa låter ju konstigt. Men man kanske kunde kalla hem henne för ett samtal, sedan ta en kopp kaffe med henne och låtsas som att hon fått sina fiskar varma.
Populisten:
Många hade andra association till namnet Bonnier i detta sammanhang.
augusti 21, 2009 den 10:01 f m
profanum_vulgus
Kanske lite OT men jävlar i mig vilken reaktion det här har fått.
En bildtext i aftonbladet idag:
”i krigets skugga Barnen i Gaza leker – men påminns ständigt om Israels invasion. Ruinerna står kvar, eftersom Israel inte tillåter att bensin, cement eller rör – eller ens makaroner – förs in i Gaza. Men debatten handlar ändå om påstådd ”antisemitism” i Aftonbladets artiklar i måndags.”
Sådant här har man pratat jävligt tyst om innan. Man har alltid försökt hålla ”jämnvikt” i debatten. När 2 000 palestinier och 10 Israeler dödats så har man klagat lika mycket på båda sidor (eller mer på ”terroristerna”). Israels konstiga reaktion på organhandelsartikeln kanske kommer att slå ganska hårt på opinionen här.
Men Israels ambassadör kallades upp till UD idag iaf. Han är ju en tämligen extrem sionist så frågan är om det blir ett lugnt samtal.
augusti 21, 2009 den 10:33 f m
Populisten
Profanum: Jo man kan ju associera på olika sätt, men jag det är roligare att påpeka det oväntade.
augusti 21, 2009 den 10:54 f m
Erik
Men det är väl ändå så att myndighetspersoners yttrandefrihet är begränsad på det viset att de inte får kritisera andras bruk av yttrandefriheten. Annars skulle ju repressalieförbudet inte vara särskilt mycket värt – de flesta repressalier torde ju begås snarare genom uttalanden än genom andra medel.
På detta vis kan alltså yttrandefriheten paradoxalt nog komma att fungera som en begränsning av vissa människors yttrandefrihet. Detta är väl i och för sig inte något jättekonstigt eftersom många fri- och rättigheter ofta måste vägas mot varandra.
augusti 21, 2009 den 11:07 f m
martenschultz
Erik: Det blir hjärnsmälta för oss alla!
augusti 21, 2009 den 12:00 e m
Andreas
Jag kan inte se att ambassadören har uttalat sig som privatperson, detta har hon ju gjort i sin yrkesutövning.
Det är ju ganska få som kritiserar henne för sakinnehållet i hennes uttalande på ambassadens hemsida, tvärtom instämmer de flesta i kritiken mot Boströms artikel. Det är det principiella i att en ambassadör (i sin roll som ambassadör) kritiserar en svensk tidning.
augusti 21, 2009 den 12:25 e m
Hans J
Bonnier skriver väl vad hon vill på SIN BLOGG i Tel Aviv?
augusti 21, 2009 den 12:32 e m
profanum_vulgus
Hans J:
Enligt SvD:
”Artikeln är ”lika chockerande och motbjudande för oss svenskar som för israeliska medborgare”, skrev Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, i ett uttalande på ambassadens hemsida i går.”
augusti 21, 2009 den 1:17 e m
Hans J
profanum_vulgus:
Hm, svenska ambassadens hemsida borde ju ge uttryck för den svenska regeringens officiella syn.
Men, om nu detta inte skulle vara den svenska regeringens syn så kanske regeringen kan få replikrätt? På israeliska ambassadens hemsida i Sverige?
De borde väl åtminstone kunna få kommentera på hemsidan? På undanskymd plats… med bara små bokstäver…
augusti 21, 2009 den 11:41 e m
Arantes
Månne ska man också skilja på press- och yttrandefrihet? Eller nåt….
augusti 23, 2009 den 1:00 e m
Anonymous Anonimos
Att Bonnier uttryckte sig som hon gjorde är inte så konstigt. Jag tar det som ett uttryck för att söka värna sig från en överväldigande israelisk upprördhet. Jag tror att UD med Bildt i spetsen har förståelse för denna avvikelse från den officiella linjen.
augusti 23, 2009 den 1:37 e m
Anonymous Anonimos
Hur menar du Arantes, kan du utveckla din frågeställning?