Förtroendet för rättsväsendet är skadat, framhåller DN. Det är Hillegren-affären igen. Men det är inte bara rättsväsendet som fått sig en törn i Hillegren-affären. Själv oroar jag mig över att se hur svensk liberal press och skribenter över huvud taget (med vissa undantag) helt verkar ha tappat bort sin yttrandefrihetskompass bland alla spekulationer.  

Vad har egentligen hänt med svenska media? Liberala tidningar som tidigare haft meddelarfrihetsidealet inpräntat i sitt DNA verkar ha blivit muterade. Principer underkastas ”samhällets förtroende”. DN applåderar idag Hillegrens nya arbetsuppgifter. Som DN uttrycker det: ”gårdagens beslut att Hillegren inte längre ska hantera sexualbrott är klokt”.

Vänta nu. Säger Sveriges största morgontidning att det är rätt beslut att ta ifrån en person hans arbetsuppgifter – för att han givit uttryck för en åsikt i media? Notera att det är enbart uttalandena i media som ligger till grund för DN:s ställningstagande. Ingen har påstått att åklagaren i fråga skulle missköta sitt uppdrag. DN är helt enkelt, för att uttrycka det i tryckfrihetstermer, glada över att en meddelare har drabbats av en sanktion. ””Oberoende liberal”, joråsåatt.

Det blåser kallt i tryckfrihetens gränsland över huvud taget just nu.

Det smärtar mig att behöva göra det jag nu skall göra men principer omfattar även mörkermän. För någon vecka sedan menade jag att Aftonbladet i sitt enträgna arbete med att röka ut pseudonymen Kepler visat bristande lyhördhet för skriftställares rätt att få vara anonyma om de vill. Men nu är Aftonbladet själv i trubbel. Efter en enligt min personliga mening helt vidrig antisemitisk artikel om organhandel så drabbades tidningen av reaktioner. (Åsa Linderborg försöker nu låtsas som att artikeln inte alls handlar om ”judar” utan om ”Israel” – vilket väl inte känns så där särskilt trovärdigt.) på Hillegrens uttalande var reaktionerna delvis välförtjänta. Det står till exempel företrädare för Israel fritt att kritisera – israeliska institutioner står inte, vilket vissa vill tro, under svenska regler. Även hycklandet har vi sett tidigare.

Men inte alla reaktioner är acceptabla. Även svenska ambassaden i Israel tog nämligen för sig att ”tydligt ta avstånd” från artikeln. Därvid förklarade ambassaden också att Aftonbladet inte talar för alla svenskar. Herregud, det hoppas jag verkligen inte att omvärlden tror, att AB Kultur skulle tala för oss alla. Men det borde inte statens utlandsrepresentanter skriva pressmeddelanden om, naturligtvis. Det är inte statens roll att tala om vad tidningar får säga eller inte säga i enskilda fall.  

Det börjar tydligen bli hög tid att skaka liv i det gamla tryckfrihetsförordningsliket igen och påbörja en diskussion, inte bara om vad lagen tillåter, utan även vilka värderingar den bygger på och varför våra friheter är något att värna om. För det framgår allt tydligare att både journalister och offentligheten har glömt bort något viktigt.

Advertisements