Min inställning till sexköpslagen har alltid varit tveksam, för att inte säga skeptisk. Men av de många författningar som jag skeptisk mot – och varje ideologiskt tänkande människa bör vara skeptisk mot författningar i ett pluralistiskt och kompromissbetonat samhälle – har jag ganska lätt att ha överseende med sexköpsförbudet.
Mina invändningar är ungefär de här att:
1) Sexköpsförbudet är ur liberal synvinkel en olämplig lagstiftning eftersom den definitionsmässigt avviker från ett skadeperspektiv som kriminaliseringsgrund. (Här en beskrivning av modern variation på Mills klassiska tema.) Samhället kan legitimt kriminalisera beteenden som skadar andra men bör avhålla sig från att kriminalisera annat beteende eftersom det kringskär mänsklig frihet. I ett sådant paradigm är det inte heller tillåtet att påtvinga människor ett skadebegrepp utifrån eller att definiera skada utifrån vad en elit anser att människor skall behöva tåla. (Zizekanska omtolkningar av ”tvång ” som innebärandes alla aktivititer som Zizek själv inte gillar är inte okej.)
2) Sexköpslagen är paternalistisk och moralistisk. Det finns starka paralleller mellan förbudet mot sexköp och tidigare förbud mot homosexualitet. Den mycket kända debatten mellan rättsfilosofen Hart och domaren Devlin om homosexförbudet i Storbrittanien (en fin sammanställning av argument här) har tydliga beröringspunkter med debatten om sexköpet. Sexköpslagen utgår från att människor inte själva kan betros med ansvaret för sin sexualitet och dessutom finns det ett värdekonservativt element: Sex skall inte kommersialiseras eftersom sex är liksom ett ”heligt” kontrakt (helst mellan make och maka). Själv är jag överlag skeptisk mot moralistisk (normerande) lagstiftning som inte har stöd i en skadeprincip.
3: Lagstiftningen signalerar en könsstereotypiserande och heteronormativ relation mellan människor. Det är kvinnan som förutsätts vara offer och mannen som förutsätts vara brottsling. Omvända relationer låter sig svårare passa in i mallen. Det här är närmast axiomatiska antaganden, vilandes på strukturella iakttagelser. Sådana antaganden bör man vara försiktig med i strafflagstiftning. Dessutom tycks den stå i strid med hur många homosexuella betraktar sexuella relationer. I gayvärlden, i vart fall i delar av den, finns det en helt annan social acceptans för sexköp/försäljning. Och då blir hela den definitionsmässiga bestämningen av offer-brottsling på en gång väldigt konstig.
4: Lagstiftningen är inkonsekvent eftersom den kriminaliserar enbart ena parten i en frivillig tvåpartsrelation. (Är relationen inte frivillig är det fråga om allvarligare brott.) Sådan lagstiftning är ovanlig bland vuxna.
Samtidigt så kan jag alltså leva med denna lagstiftning. Den har nämligen goda effekter. Det tycks som den verkar hämmande för de vidriga människohandelsligorna, av vissa uppgifter från RPS att döma. Dessutom är jag själv, som genomsnittlig svensk, präglad av det moraliska paradigm som lagen bygger på. Jag tycker också att sexhandel är moraliskt ofräscht. (Det är dock liberalens jobbiga lott att inte kunna kräva förbud av företeelser enbart för att man moraliskt ogillar dem.)
Vad jag däremot har svårt att stå ut med är diskussionen kring sexköpslagen. Jag har svårt för den fula glidning som många gör med innebörden att om man är för ett avskaffande av sexköpslagen så visar man samtidigt acceptans för slaveri och människohandel. Så är det inte alls. Själv är jag skeptisk mot att frivilliga sexköp skall vara kriminaliserade men jag ser människohandel som vår tids kanske vidrigaste brottslighet. Än svårare har jag för argumentet att det skulle vara något modernt eller framsynt med sexköpsförbudet, att Sverige därmed hamnat på något slags moraliskt ”nästa steg” som en modernitet strävar emot. Och så har jag svårt för det här med klandret.
I svensk rätt är idag sexköpet ett mycket litet brott. Det är den demokratiska värdering som kommit till uttryck i lagen. Det är jämförbart med snatteri. Men lagens förespråkare tycker inte att det räcker, riktigt. De tycker att å ena sidan så har lagstiftaren rätt i att sexhandeln skall (assymetriskt) förbjudas men å andra sidan så har lagstiftaren fel i hur man lagt straffen. Ur moralisk synvinkel är det enligt dessa värre att köpa sex än att snatta, även om lagen inte anser det.
Och det kan man förstås anse och om det finns goda argument för det kan andra även lyssna. Det är inte några klassiska liberala argument kanske, men även moralister (konservativa, socialister) kan ha rättspolitiska poänger. Men det har inte med det nuvarande förbudet att göra.
I kritiken av straffsatserna finns här ofta i sig en litet ofräsch moralism. Den domare som kritiserats så mycket i tidningarna klandras för att ha brutit mot lagen. Men om det hade varit en olovlig körning hade väl inte så många brytt sig. Det är här det moraliska klandret kommer in: Det handlar ju om sex. Det blir lätt en tankevurpa här: Beteendet var klandervärt eftersom lagstiftaren sagt att det var fel men det var mer fel än vad lagstiftaren sagt eftersom lagstiftaren har fel om värdet av den moraliskt klandervärda handlingen.
Och en annan grej. Att aldrig dömas för samma sak flera gånger gäller inte i pressen. Det vet vi sedan tidigare. Men det börjar bli tröttsamt hur pressen låter en för trivialbrott lagförd domare löpa offentligt gatlopp för att driva hem moraliska poänger.
15 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 5, 2009 den 9:25 f m
profanum_vulgus
Jag är tveksam till effekterna. Vad jag har förstått har den huvudsakliga effekten varit ett överflyttande av makt från de prostituerade till hallikar. Med den tidigare hanteringen av sexköp så var sexhandeln genomlyst av polisen, de prostituerade var normalt sett kända av polisen och polisen hade mycket kontakt med dem (de uppträdde ofta som vittnen och informatörer t.ex.). Nu när sexhandeln gått under jorden så krävs lokaler och kontakter för att kunna sälja sex, detta kan inte de prostituerade tillhandahålla och det krävs då hjälp av mer kapitalstarka aktörer i under världen.
Resultatet är vad jag förstår att de prostituerade knarkar mer, tjänar mindre pengar och utsätts för fler brott.
Men detta utreds ju just nu på uppdrag av regeringen.
augusti 5, 2009 den 2:27 e m
Sten Sture
Om du inte redan har läst den kan jag rekommendera Katarina Wennstams bok ”Smuts”, särskilt om du du känner ett behov av att kalibrera och finputsa dina åsikter genom att ta del av en icke framstående, men typisk, meningsmotståndare i denna fråga.
Som roman betraktat är boken synnerligen undermålig. Den sammanfattar emellertid de flesta av de punkter som du förde fram: moraliserandet, den manliga torsken och den kvinnliga horan som utgångspunkt, sammanblandningen med (eller den forcerade kopplingen till) koppleri och trafficking samt, framför allt, diskrepansen mellan straffvärde och påstådd allmänmoralisk förkastlighet.
På samma sätt som hennes tidigare två böcker – i vilka hon förde fram sin syn på våldtäkt – bidrog till att göra anti-våldtäkts-beivrarna mindre rabiata tror jag att en utökad läsekrets för Smuts kan bidra till att tona ner förfasningarna kring sexköp och möjligen bidra till en mer nyanserad debatt.
Från juristlinjen kommer jag ihåg att Per-Ole Träskman, professor i straffrätt, hade invändningar mot denna lagstiftning som liknar de som du för fram. Hans främsta kritik hänger samman med den fria viljan: lagstiftningen skapar enorma gränsdragningsproblem vilka innebär att endast fall i vilka en torsk grips i en gränd med byxorna nere och med en femhundring i handen går till åtal, medan de fall i vilka tjänsteutbytet är mer subtilt och sker inom ramen för mer accepterad och stadigvarande mänsklig interaktion inte går att komma åt.
Om du funderar på att skriva en artikel i ämnet rekommenderar jag förresten följande titel: ”Myten om den olyckliga horan”. Jag tror att den skulle vara tillräckligt tidstypiskt provocerande för att kunna bidra till att skapa en bredare debatt.
augusti 5, 2009 den 2:44 e m
profanum_vulgus
Sten Sture:
Wennstams två fuskverk om våldtäkt handlade väl inte om att föra fram hennes syn på våldtäkt? De handlade väl om hur lätt man kan lura en okunnig allmänhet genom att läsa domar som en satanistisk mongolid näsapa läser bibeln?
augusti 5, 2009 den 3:29 e m
Sten Sture
vulgus: Jag förstår inte konflikten. Om hon tolkade domarna på det sätt som du anger så beror det väl på att hon redan hade sin uppfattning klar innan hon läste dem och att hon således för fram sin syn på våldtäkt genom sina redogörelser av dem.
augusti 5, 2009 den 6:06 e m
Dan
Prof:
Vet inte om du har husdjur eller om din umgänges är vidare än min…men den tycks mycket intressantare!
”satanistisk mongolid näsapa läser bibeln?”
LOL!
Dan
augusti 5, 2009 den 6:12 e m
Dan
vilke underbart circel argument formodligen! (om han inte sa mer om saken)
”Devlin argued that immorality is what every right-minded person considered immoral. ”
/Dan
augusti 5, 2009 den 6:12 e m
Dan
vilke underbart cirkelargument formodligen! (om han inte sa mer om saken)
”Devlin argued that immorality is what every right-minded person considered immoral. ”
/Dan
augusti 5, 2009 den 7:37 e m
profanum_vulgus
Sten sture:
Men synen på våldtäkt låg ju redan som grund, det var ju den gängse synen på saken, medan böckerna handlande om ett uppdiktat problem för våldtagna.
augusti 6, 2009 den 2:05 e m
Populisten
Mårten, man måste inte vara liberal för att ogilla morallagstiftning av den här typen. Till dina invändningar och det Sten sture nämner om fri vilja och oklara gränsdragningar (fundera på rimligheten i att det helt plötsligt blir lagligt att köpa sex om man ställer upp en videokamera vid sängkanten och sedan säljer filmerna) vill jag lägga till två argument:
1) Själva idéen med lagen kan ju knappast vara att väldigt många skulle fällas. Jag har inga höga tankar om våra lagstiftare men även de måste ju insett att det skulle komma att bli ett lågprioriterat brott som är nästan omöjligt att bevisa. Nu var väl aldrig tanken att detta skulla lagföras många torskar utan det var väl plakatpolitik som vanligt. ”Det handlar om att sända signalar” brukar det heta. Som konservativ tycker jag verkligen att man borde skicka tydliga signaler om vad som är ett anständigt leverne, men jag har aldrig förstått varför just Svea Rikes lag ska användas som kanal för detta signalskickande.
2) Polis- och rättsväsendet har och kommer alltid att ha begränsade resurser. Är det då rätt att låta polis och åklagare utreda handlingar som vuxna begår frivilligt? Blotta tanken på att den tid en polisman lägger ner på att utreda sexköp kunde används för att utreda våldtäksmål eller trafficingbrott bättre gör mig förbannad.
augusti 8, 2009 den 10:52 e m
Marcus
”Min inställning till sexköpslagen har alltid varit tveksam”
*fniss* Om man tolkar detta fel, vilket är lätt hänt, så blir det lite roligt.
augusti 9, 2009 den 4:43 e m
Gäller sexköpslagen lån? « Nonicoclolasos
[…] av sexköpslagen är en sak; om den överhuvudtaget bör finnas är en annan. Om det senare säger docent Schultz och dr Heidbrink det mesta som behöver […]
augusti 12, 2009 den 7:52 f m
jheidbrink
En intressant avhandling i ämnet är annars Susanne Dodillets avhandling ”Är sex arbete?” Den är välskriven och tänkvärd.
april 12, 2011 den 5:09 e m
Sexköp som brott mot mänskligheten « Mårten Schultz.
[…] finns något sorgligt över den här debattartikeln. Jag är själv skeptisk mot sexköpsförbudet, men känner inte så oerhört starkt för min skepsis. Men vad jag känner […]
april 12, 2011 den 5:21 e m
Sexköp som brott mot mänskligheten « Juridikbloggen
[…] finns något sorgligt över den här debattartikeln. Jag är själv skeptisk mot sexköpsförbudet, men känner inte så oerhört starkt för min skepsis. Men vad jag känner […]
april 13, 2011 den 11:02 e m
Den fallna kvinnan tiger inte längre i debattförsamlingen « No size fits all
[…] finns något sorgligt över den här debattartikeln. Jag är själv skeptisk mot sexköpsförbudet, men känner inte så oerhört starkt för min skepsis. Men vad jag känner […]