I korruptionsindex brukar Sverige ofta klara sig bättre än andra länder. Och visst är Sverige ett lågkorruptionsland på många sätt. Vi kan inte muta oss till ett chefsjobb i förvaltningen, polisen släpper inte fartsyndare mot ett handslag fyllt med pesos och det är inte självklart att kommunalrådets syster skall ta över den kommunala sophämtningen. Å andra sidan så är det många höga positioner som roterar mellan vissa personer som utnämner varandra och om man har rätt kontakter i kombination med rätt bakgrund så har man goda möjligheter att få välbetalda uppdrag (kanske i AMF pension) eller låna en lägenhet (kanske på Södermalm). Korruptionen har många ansikten. Men i stort slipper vi i alla fall de värsta avarterna.

Två korruptionsaffärer rullades upp under de gångna dagarna. En biträdande jurist som blivit glad åt ett uppdrag skickade en liten belöning till en domstolssekreterare vid Solna tingsrätt. En fruktkorg. Värd några hundringar. Vilket är ungefär det mest omdömeslösa man kan göra, men å andra sidan gör vi alla omdömeslösa saker ibland. Fallet har här och där behandlats och verkar mest fungera som ett avtamp för trams eller raljans. Fruktkorgsgivarens försvarare Silbersky ser åtalet som en skam för hela rättsväsendet, vilket han å andra sidan ofta verkar anse om åtal mot just hans klienter. Själv anser jag inte alls att det är tramsigt att försöka motverka sådana gåvor. Särskilt inte nu, när så många verkar anse att juridikens värld kännetecknas av världsfrånvänd elitism och nepotism.

Större intresse ägnas då åt Gotlands landshövding, miljöpartisten som tillät miljonären att bortse från miljöskyddsreglerna. Också omdömeslöst, förstås. Men här finns det inte så många som betraktar det som tramsigt eller roligt, med undantag för några få skojfriska satiriker i tabloiderna. DN:s ledarskribent verkar ha satt sin innerstadscappucino alldeles i halsen av händelsen och glömde bort ledarsidans framtoning av ljummen politisk korrekthet. Istället dundrar tidningen fram att landshövdingen måste avsättas. Ingen LAS där inte. Det var nog länge sedan DN:s ledare hade en sådan stark åsikt om något annat än Zimbabwe. Och nog förvånas man över proportionerna mot tidningens vanliga försiktighet och  reaktionen på detta fall, som vi ännu inte fått fullt utrett.  Men om de intryck som nu präglar medias rapportering stämmer så är det klart att det är uppseendeväckande – samma regler skall gälla för alla. (Även om nu samma regler inte gäller för alla: Landshövdingen kan knappast påräkna samma anställningstrygghet som en vanlig löntagare.) Dessutom finns hyckleriaspekten här och gör det känsligare för landshövdingen.  

In any case. Korruption kan vara många saker. Det kan vara en kopp kaffe vid rätt tillfälle. Det kan vara en fruktkorg till en domstolssekreterare. Det kan vara en gräddfil förbi bygglovskön. Men det kan vara värt att framhålla att för att Sverige skall fortsätta betraktas som ett lågkorruptionsland är fruktkorgen minst lika viktig som strandsskyddsärendet. Det är den lilla och litet oskyldiga korruptionen, den som vi låter passera med ett skratt eller en axelryckning om att ”så där går det ju alltid till”, som får ett civilsamhälle som Sverige att vittra sönder. När nu drevet mot landshövdingen går igång på allvar bör vi komma ihåg också den där fruktkorgen i Solna.

Advertisements