Apropå rättsrötan. Christian Engström, PP:s nyblivne EP-ledamot, kritiserar nu utslaget i jävsfrågan och använder – tata! – just ordet rättsröta. Engström säger också att han varit nämndeman i sju år och att han ”aldrig sett ett så dåligt åtal”. Och, mer ominöst inför riksdagsvalet är att han framhåller att ”domstolarna inte ens klarar att tillämpa lagarna på ett korrekt sätt”. Vilket ju är ganska magstarkt när nu ett flertal kvalificerade domare – som har till yrke att tillämpa lagen till skillnad från nämndemännen som gör det som en politisk hobby – kommit till samma slutsats.
Engströms uttalande är i och för sig en nyttig påminnelse om varför nämndemän är en dålig idé. Men det illustrerar också en bristande förståelse för hur rättsordningen fungerar från ett parti, som enligt opionsundersökningarna placerar i riksdagen, som oroar. Så låt oss göra ett litet tankeexperiment. (Akademiker älskar hypotetiska resonemang.) Ponera att Piratpartiet kommer in i riksdagen och att i en framtid partiet utser nämndemän som besjälas av samma inställning om rättstillämpning som partiledningen företräder. Nämligen att rättstillämpning som leder till resultat som är politiskt otillfredsställande är ”röta”, även om en majoritet av expertuttolkarna anser att lagstiftningen rimligen måste tolkas på det sättet. Bedöm sedan rättssäkerheten med en sådan lekmannadomare på en skala.
Fundera i ett sådant framtidsscenario över innebörden i ordet ”rättsröta” igen.
29 kommentarer
Comments feed for this article
juni 25, 2009 den 4:29 e m
Sten Sture
You go, girlfriend!
I princip samma uppfattning som jag förde fram i min kommentar till ditt föregående inlägg om jävsfrågan.
juni 25, 2009 den 5:45 e m
calandrella
OT: möttes vi vid TPB-rättegången?
juni 25, 2009 den 5:50 e m
martenschultz
Japp. Och on that note så är mitt engagemang i sakfrågan intakt. Spelar imorgon in ett webbradioprogram om betydelsen av integritetsaspekter.
juni 25, 2009 den 7:23 e m
Teufel
Hmmm. Men resultatet av detta rättsfall visar även att rätten ignorerar all teknisk expertis och försvararsidans argument. Intrycket man får som juridisk lekman är dessutom att rätten lyssnar väldigt mycket på bara ena örat.
Man kan sedan komma bärandes på hur många juridiskt akademiska argument som helst. För en lekman ser det faktiskt ut som just rättsröta.
juni 25, 2009 den 7:33 e m
martenschultz
Men vad har den tekniska bevisningen med jävsfrågan att göra? Kan inte lekmän skilja jävsfrågan från sakfrågan? Då är det sämre beställt än jag trodde.
juni 25, 2009 den 8:01 e m
per
Kort fråga Mårten. Jag anser att pp är en samling pain in ashes men… Hur garanterar man att inte en yrkesdomare symapatiserar med pp sd eller, låt oss kommunisttugga litet, vänstern?
juni 25, 2009 den 8:18 e m
Hans J
Mårten,
men vad är din uppfattning i jävsfrågan?
I följande länk finns en sammanställning för oss dödliga över ett antal fall där jäv kunnat misstänkas:
http://www.tfror.se/
Ett citat:
”Europadomstolen har fastslagit att det räcker med att finns omständigheter som är sådana att de kan medföra berättigad tvivel hos part om domares opartiskhet se fallet Holm 1993-11-25 A 279) för att objektiv opartiskhet inte skall anses föreligga. Huruvida domaren verkligen kommer att döma partiskt saknar betydelse för frågan om objektiv opartiskhet.”
Om nu många människor ”anser” att det kan ha påverkat domarens objektiva opartiskhet är då inte enbart detta skäl för domaren att anmäla misstanke om jäv och så inte handlägga målet? Allt enligt principen att det inte räcker att rättvisa skipas utan att rättvisa också ska synas skipas…
Alltså, hade det inte varit bättre för tilltron till rättssystemet om domaren avträtt målet?
juni 25, 2009 den 9:01 e m
Bengt Svensson
Ja, då skulle piratpartiet se till att upphovsrättsindustrin blir fällda för dataintrång, övergrepp i rättssak, polismutor, hemfridsbrott, brottsprovokation, bevisplantering, utpressning och allt vad dom nu sysslar med.
Nu kör vi, skulle kanske Sverigedemokraterna säga om dom fick inflytande och låta utvisningsbesluten hagla från våra domstolar.
Och FI skulle förmodligen mångdubbla antal rättsliga diskrimineringsärenden och kräva omvänd bevisföring för våldtäkt.
Men varför vänta tills då med att protestera?
juni 25, 2009 den 9:08 e m
Populisten
I detta har PP rätt och docent Schultz fel. Om man inte ser jävet och rättsrötan i en process där exakt varenda inblandad juristdomare srör sig i kretsar som sponsras av organisationer som lobbar för utökade rättigheter för en part i målet samt i dessa kretsar umgås med denne parts förträdare, då är man i sanning hemmablind.
juni 25, 2009 den 10:06 e m
Jonas B.
Kan du inte skriva något om ipred-fallet idag?
För mig som lekman är det obegripligt hur man kan lyckas få till formuleringar som att visst var det en privat maskin med namn och lösenord (och bara vissa tillåtna ip-adresser, märk väl, vilket dock inte står i domslutet) men det kan ändå anses vara tillgängliggörande för allmänheten.
Vad är det egentligen som är olagligt? Namn och lösen är ju gängse autenticieringsmekanismen. Betyder det att om Antipiratbyrån får tag på mitt namn och lösenord på något sätt (dataintrång eller liknande), och hämtar lite av den inköpta musik jag lagrar på mina hårddiskar, kan jag fällas på samma sätt?
Utifrån det lilla jag kan läsa i de dokument som finns tillgängliga kan jag inte tolka det på annat sätt. Det kan naturligtvis utelämnats viktig information och min bild är därför troligen ofullständig.
Man känner sig osäker och rättslös, och jag tror det är det som framkallar så känslomässigt starka reaktioner på sina håll.
juni 25, 2009 den 10:12 e m
Jens O. » Blog Archive » Polisanmälan mot Antipiratbyrån och rättsrötan i Sverige
[…] Mårten Schultz, Farmorgun, SvD, Epressen. […]
juni 25, 2009 den 10:51 e m
Alexander
Mårten har helt rätt i att ”rättsröta” är ett alldeles för starkt uttryck. Det är stötande och offensivt och riktar sig mot väldigt många fler yrkesverksamma i rättsväsendet än det fåtal som författat jäv-domslutet.
Frågan om misstanke om jäv är dock inte avgjord. Domarens styrelsearbete i SFIR är för dåligt utrett. Det är synd. Att beslutet inte går att överklaga och därmed är juridiskt slutgiltigt är bara beklagligt om domskälen går att vederlägga med fakta som talar emot.
sidan 11
”Även om SFIR får uppfattas som en förening som i första hand ser till rättighethavares intressen och rättigheter, har det inte framkommit några konkreta omständigheter som tyder på att SFIR har ett särskilt intresse av utgången i just detta mål eller att SFIR engagerat sig i de frågor som ska prövas i målet.”
Skulle inte SFIR ha något intresse för hur det går i pirate bay målet? Det tror jag inte på.
”Det allmänna intresse som SFIR kan tänkas ha av att motverka intrång i immatriella rättigheter ligger väl i linje med vad som följer av grundlag”
Nej, det förhåller sig precis tvärtom. SFIR argumenterar för att grundlaggen inte räcker till för deras ändamål och har lobbat för lagändringar. Lagändringar som, om de genomförts, skulle ha direkt inverkan på pirate bay målet.
”Detta intresse är i sig inte sådant att det för Tomas Norströms del grundar jäv i målet på grund av att han sitter i föreningens styrelse.”
Nej, den slutsatsen går inte att dra eftersom meningen innan är fel. En djupare analys av styrelsearbetet i SFIR behöver göras.
Således blir slutsatsen på sidan 14 också fel.
”Att en domare ställer sig bakom principer som denna lagstiftning vilar på kan inte utgöra grund för jäv.”
Att en domare sätter sig i en styrelse som upprepade gånger i sina remissvar i lagstiftningsärenden givit klara besked om att de straffrättsliga instrumenten till immaterialrättens skydd skall stärkas kan inte tolkas som att han ställer sig bakom principer som vilar på gällande lagstiftning. Det är precis tvärtom.
Om det nu skulle visa sig att SFIR skrivit ett huvudlöst remissvar till datalagringsdirektivet (google: ”lagrådsremissen som inte finns”) så kommer den här debatten blossa upp igen.
juni 25, 2009 den 10:53 e m
Johan
Jag har suttit som nämndeman och håller delvis med dig om din kritik av dem. Min personliga erfarenhet är dock att de kvalificerade domarna inte skiljer sig så markant från nämndemännen som man kan önska. Domaren brukar ha åsikter om vilken straffskala som är aktuell, hur tidigare domar påverkar vad som är ett rimligt straff och hur man ska bedöma bevis. Så långt är allt väl.
Men sen har jag vid många tillfällen varit med om att domaren glatt ger sig in i diskussioner om att någon borde avvisas för att han är en uppenbarligen dålig far, att en man döms till fängelse istället för vård för att hans flickvän nog har det bättre utan honom bara för att exemplifiera från några av de sista fallen jag var i innan jag slutade.
Kanske är det jag som amatör som inte förstår den juridiska kompetensen. Personligen tycker jag oroväckande ofta att domare har låtit någon form av personlighetsbedömningar påverka domar, något det inte finns någon anledning att tro att de är bättre på än någon annan.
Eftersom dessa resonemang ändå sker tycker jag att det är bra att de representerar en större del av befolkningen än just de som väljer att bli jurister och fostras in i just det juridiska tänkandet. Den åsikten har förövrigt stärkts av det ogenerade förakt som en del här uttrycker för vanligt folk, pöbeln som vissa så fint kallar det.
juni 26, 2009 den 12:01 f m
Hu
”har det inte framkommit några konkreta omständigheter som tyder på att SFIR har ett särskilt intresse av utgången i just detta mål eller att SFIR engagerat sig i de frågor som ska prövas i målet.”
Det är såvitt jag förstått så att i SFIR:s verksamhetsbeskrivning som den såg ut på webben, innan den ändrades strax innan Pirate Bay-målet, specifikt uttalade att SFIR var en intresseorganisation för industrin, och att det var SFIR:s målsättning att verka för utökning av, och hårdare straff i, den berörda lagstiftningen. Jag har svårt att se att det kan bli så mycket tydligare, och speciellt som man har en rykande pistol i ändringen av beskrivningen precis innan någon insåg att skrivningen kunde vara komprometerande. (Men inte insåg att saker man släppt på nätet får eget liv.) Denna sista omständighet utraderar i mina ögon alla möjligheter till god tro. Som jag ser det är det i detta fall jävet så fullständigt uppenbart att alla påståenden om dess frånvaro enbart slår tillbaka på den som uttalar det.
Men utslaget var ganska väntat, och antagligen ganska bra. Det exponerar nämligen den ganska uppenbara röta i det svenska rättsystemet som funnits sedan tidernas begynnelse där det ska mycket till innan man medger att myndighetspersoner begått misstag eller missbrukar systemet.
Och frågan är mycket större än bara jäv.
juni 26, 2009 den 3:37 f m
Johan Isaksson
När man pratar om rättsröta tillkommer även sådana saker som att en part i målet ”köpte” den polisman som ansvarat för utredningen, sannolikt med löneförhandlingar under pågående förundersökning. Denne man är sedan anställd hos skiv/filmbolaget i fråga för rådgivning under rättegången.
Är det verkligen rimligt?
juni 26, 2009 den 9:07 f m
Esbjörn Hyltefors
Varning för cirkelresonemang i det ursprungliga inlägget:
”De som anser att rättssystemet inte kan hantera den här frågan pga inkompetens och korruption har fel, för det har rättssystemet sagt.”
Om domstolens opartiskhet är satt under tvivel är det imho rimligt att granska argumenten innan ett domslut accepteras som rimligt.
juni 26, 2009 den 2:06 e m
Sten Sture
Esbjörn:
Vad menar du? Varifrån har du tagit citatet?
juni 27, 2009 den 7:51 e m
bobby
Varför krångla till det så? Det är bara att blunda och se framför er på teve, den där sopan invald i riksdagen och att han slänger ur sig nåt liknande om ett pågående mål i domstol🙂.
Vi får hoppas att fler går ut när det är riksdagsval så att de där snubbarna hamnar under fyra procent.
juni 27, 2009 den 10:25 e m
Hans J
@Mårten:
Hade det inte enligt mina funderingar ovan varit bättre att domaren hade avträtt målet?
@Bobby:
Du skriver att ”sopan” ”slänger ur sig någonting liknande”. Du var inte dålig på att vräka ur dig du heller…
Rick Falkvinge kämpar för din rätt att slippa få dina telefonsamtal avlyssnade. Han kämpar för att inte jäviga domare ska döma mål av stort principiellt värde. Tacken han får är att bli kallad ”sopa”?
Läs här: http://www.tfror.se/
”Rätt ska inte bara skipas utan även synas skipas”
Just Stockholms tingsrätt har en hel del ”misstänka” jäv på sitt samvete.
Rick Falkvinge pekar på ett stort problem. Vi får hoppas att fler går ut när det är riksdagsval för att då ökar chanserna att ”de där snubbarna” hamnar över fyra procent. Då ökar också chansen att du slipper få dina privata email lästa av staten.
juni 30, 2009 den 6:34 f m
Pirate Bay-domen och jäv-anklagelsen « Medborgarrätt
[…] avvikande röst är Mårten Schultz som i sin blogg skriver, Framtidens rättsröta: Christian Engström, PP:s nyblivne EP-ledamot, kritiserar nu utslaget i jävsfrågan och använder […]
juli 1, 2009 den 7:10 f m
profanum_vulgus
Akademiska jurister borde vara tvugna att verka som sakförare i några år innan de börjar doktorera, så att de fattade att de här ”kvalificerade domarna” och ”experttolkarna” inte var bättre eller sämre på lagtolkning än en slumpvis vald alkis från biblans tidningsrum.
juli 1, 2009 den 8:19 f m
martenschultz
”Sakförare”? Är inte det sådana där galningar i glesbygden som hjälper rättshaverister som inte har råd med riktiga jurister? Sådana som har ett eget riksförbund? Ett förklarat ljus kastas över pseudonymen profanum.
juli 1, 2009 den 2:08 e m
profanum_vulgus
Mårten:
Sakförare är sådana som för saker, alltså företräder andra inför domstolar och myndigheter. Sakförarnas samfund var föregångaren till advokatsamfundet, numera är sakförare ett samlingsnamn för advokater, biträdande jurister och andra som yrkesmässigt för andras saker.
Jag personligen är biträdande jurist på en advokatbyrå.
Problemet med akademiska jurister är att de verkar på en strikt teoretisk nivå. Jag har ibland förklarat saker jag varit med om i domstol och då fått som svar från akademiker att ”Det KAN de ju inte göra” eller ”Nejdå, det FÅR ju inte domstolen göra”. T.ex. nyligen då en domare vägrade mig att öht yttra mig under förhandlingen och när jag insisterade på det så avslutade han förhandlingen.
Jag har pratat med flera nyexade jurister som skrattat och sagt att akademikerna inte förstår hur det fungerar i verkligheten, med detta menar de att akademikerna tror att man sitter och sysslar med juridik i domstolarna. Det stämmer, men till skillnad från dessa så ser jag problemet så att ”verkligheten” borde följa akademikerna och inte tvärtom.
Men testa att driva några mål så får du se, många högre akademiskt skolade jurister som testat sig på detta har fått en chock. En salig bekant till mig är ett lysande exempel på detta, se http://www.andersagell.se
juli 1, 2009 den 2:38 e m
martenschultz
Jahaja. Om du klev ned från dina låga hästar skulle du kanske sett att jag liksom de flesta akademiska jurister som jobbar med (mer eller mindre) kommersiell civilrätt ”drivit” många mål på olika sätt. Vi är verksamma som sakkunniga (vilket jag är ibland och i tre nu pågående mål), som spökskrivare av stämningsansökningar (vilket jag gör tämligen ofta), som spökskrivare av klagomål till Strasbourg (vilket jag gjort några gånger nu), som domare (vilket jag varit på olika sätt), som innehavare av offentliga ämbeten eller uppdrag (vilket jag har några stycken), som konsulter (vilket jag är ofta). Dessutom så brukar vi akademiker inte sällan ”driva” frågor i den rättspolitiska debatt där advokatbyråns jurister aldrig brukar höras, annat än under rädda pseudonymer eller alias. (Varför är t.ex. du så rädd att stå för vad du tycker?)
Däremot har jag nog aldrig pläderat i en vanlig svensk domstol. Onekligen en brist. Om än en brist jag inte ser några större anledningar att täcka.
Sakförare brukar för övrigt numer av vissa användas som ett invektiv för sådana ”jurister” som inte är riktiga jurister och därför inte kan använda advokattiteln eller andra mer formella juristtitlar (som ”notarien” eller ”juris kandidaten”.)
juli 1, 2009 den 8:35 e m
Elisabeth
Gräm dig inte, Mårten, över att du inte pläderat. Det pläderas alldeles för mycket i svenska domstolar. Det finns advokater och åklagare som är mycket skickliga när det kommer till pläderande men det stora flertalet borde betänka det judiska ordspråket ”ord ska vägas, inte räknas”.
juli 5, 2009 den 5:43 e m
profanum_vulgus
Mårten:
Ja då är det konstigt att du hyser en sådan tilltro till de svenska domstolarna. Jag har länge brottats med frågan hur de kan fungera så dåligt och ändå ha så högt anseende.
Plädera är inget du behöver testa på, ingen domare eller nämndeman kommer ändå ihåg vad som sagts 10 minuter efter pläderingen.
Att sakförare används så har jag aldrig stött på.
juli 6, 2009 den 11:24 f m
Elisabeth
Det beror allt på HUR det pläderas. Det är inte ovanligt att jag låter SKICKLIGA ombuds alt. åklagares/försvarares under pläderingen framförda påpekanden återspegla sig i domskälen. Men dumheter glömmer man gärna.
juli 6, 2009 den 12:00 e m
profanum_vulgus
Elisabeth:
Nu vet jag inget om dig, men min erfarenhet är att allt som gör en löpande-bandet-dom besvärlig att skriva hoppas över.
Jag hade en förhandling i ett LRV-mål där jag förvägrades att ställa frågor till Chöl, jag förvägrades att ställa frågor till den sakkunniga, jag förvägrades att göra en sakframställan och jag fick inte plädera. Detta med motiveringen att rätten hade brottom och redan visste allt om min klient. Jag yrkade därför särskilt om alla dessa saker, allt detta utelämnades såklart i domskälen som var kopierade från den tidigare domen.
Jag hade också yrkat på öppen vård och menade att rättens tidigare motivering om att patienten inte kunde yrka på detta därför att Chöl har en skyldighet att kräva öppen vård om Chöl bedömer att patienten ska ha öppen vård var felaktig, även detta utelämnades helt.
Av samtal med just den domaren fick jag dock uppfattningen att han var senil så han är nog inte representativ eftersom han är så extrem. Men det är ganska talande för vad som passerar.
mars 9, 2010 den 9:52 f m
Skrota nämndemännen « Migelle Wikström blogg
[…] vill det. Här också (från SvD). Även inom den juridiska forskningen finns kritiker, t ex här, här, här, här och här. Sammantaget går det att skönja att de som inte vill ha […]