Anne-Marie Pålsson, en ovanligt självständig och frisinnad riksdagsledamot för Moderaterna, berättar att hon inte ställer upp för omval. Pålsson har tidigare uppmärksammats här för den undersökning om maktdelning som hon låtit utföra och som gav stöd åt den deprimerande centralism som man redan tidigare anat. På Newsmill skriver Pålsson idag om varför det känns ”meningslöst” att vara riksdagsledamot för Moderaterna och redogör bland annat för hur riksdagsledamöterna förväntas mer eller mindre agera hejarklack åt sina respektive partier, snarare än att självständigt och utifrån eget omdöme försöka förvalta det mandat som de fått från just sina väljare. Riksdagsledamöterna blir till en skock får. Det är nedslående för oss som fortfarande hyser hopp om att lagstiftaren inte bara skall expediera regeringens beslut. Det är också nedslående för oss skattebetalare.
Men låt oss se glaset som halvfullt. Om det är som Pålsson skriver behöver vi inte alla dessa riksdagsledamöter. Här finns det besparingar att göra! Det räcker ju med en riksdagsledamot från varje parti som sedan tilldelas ett röstantal i förhållande till partiets röstsiffror från senaste valet. Lagstiftningensapparaten kan slimmas ned betydligt. Hela riksdagen kan få plats i ett normalt klassrum – och då finns det ändå plats över för både kaffekokare och kopiator i samma rum. Om någon bara tipsar Anders Borg så kan vi äntligen få in litet effektivitetstänkande i lagstiftningsprocessen.
Mårten Schultz. 
22 kommentarer
Comments feed for this article
maj 22, 2009 den 11:29 f m
Henrik
Vad nytt? Att landet inte styrs i riksdagen eller att en kommun inte styrs i fullmäktige? Pust…
Titt som tätt ser man artiklar i lokaltidningar där en kommunpolitiker gör stor sak av att han/hon inte fått komma till tals i fullmäktige och att allt ändå redan är beslutat. Pålsson säger nu detsamma ur ett riksperspektiv. Mer än vanligt magsurt.
Ska man lyckas som politiker måste man förstå beslutsstrukturen, var och hur besluten fattas. Besluten fattas naturligtvis inte i riksdagen, det är i utskott och över en kaffe i cafeterian. Pålsson har inte lyckats i sitt arbete som politiker, surt sa räven.
maj 22, 2009 den 11:53 f m
Erik
Jag förvånades lite över hur många riksdagsledamöter det är på vallistorna till EU parlamentet, men det kanske kan förklaras med att de tror att de får mer inflytande där.
maj 22, 2009 den 3:51 e m
grundlag
Riksdagens bristande självständighet är bara ett av flera uttryck för en allmän maktkoncentration, och till och med elitism och maktfullkomlighet i det svenska samhällt. (Att allt för få jurister deltat i samhällsdebatten är en annan.) 😉
Det kanske största problemet med detta är att de som har makten: partierna och intresseorganisationerna inte längre har någon demokratisk legitimitet. Till exempel antal medlemmar, eller urusla förtroendesiffror. Dessutom har Sverige fått kritik av Europarådet för att finansieringen av partierna är potentiellt korrupt.
Så vem representerar egentligen riksdagen? 7% av befolkningen, som endast 16% har förtroende för, och vars finansiering är suspekt.
Här lite mer utökad analys och också förslag till lösningar:
http://grundlag.wordpress.com/2009/05/05/charta-2010/
maj 22, 2009 den 4:48 e m
Elisabeth
Tyvärr har Anne-Marie Pålsson rätt. Jag har själv, med stor entusiasm, gripit mig an det politiska värvet i akt och mening att verkligen åstadkomma förbättringar men fick snart lära mig att rätta in mig i ledet. Då lämnade jag eländet.
Vidare – ser man vilka, många gånger lätt vansinniga, motioner riksdagsledamöterna har tid att tota ihop inser man att de är på tok för många. De har inte tillräcklig sysselsättning.
maj 22, 2009 den 6:03 e m
Alex
Vi kan väl börja med att minska antalet riksdagsledamöter till 149 och införa strikt personval.
maj 24, 2009 den 1:30 e m
farmorgun
Ett radikalt förslag, som ligger i linje med Johan Linanders och Staffan Danielssons försvarstal för nu rådande ordning 😉
maj 24, 2009 den 9:53 e m
Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Det tjänar inget till att sitta i riksdagen!
[…] Mårten Schultz ser besparingsmöjligheter […]
maj 25, 2009 den 9:35 f m
Daniel
Varför inte utkräva strikt personligt ansvar av riksdagsledamöterna? De som röstade för slakten av a-kassan och sjukförsäkringen bör kunna ställas till svars för allt elände de orsakar. Att gömma sig bakom ett parti är ynkligt.
maj 25, 2009 den 10:34 f m
Henrik
Nej, jag köper inte detta. Varför skulle det vara ett problem att samhället utvecklats så att det inte är riksdagsledamöterna som beslutar (i praktiken) i plenum. Det går inte att hålla fast vid en verklighet som inte existerar, besluten fattas av politiker men i andra sammanhang efter andra beredningar.
Pålsson hittade inte rätt i den djungeln, trist för henne och kanske trist för medborgarna också.
Och förresten, så här är det väl i alla sammanhang vi människor hamnar i. Vi måste förstå beslutsstrukturen och jobba efter den, vi kan inte med en dåres envishet hävda att den verklighet vi trodde oss ha också existerar trots att den inte gör det. Visst, riksdagsledamöterna har liten makt i plenum; so what?
maj 25, 2009 den 3:48 e m
Fredrik Larsson
Nej Henrik
En politiker som går till val på en fråga som t.ex. Fjellner skall sedan rakryggat stå emot sitt eget parti om det är det ha fått mandat av väljarna att göra. Allt annat är allra minst ett enormt väljarförakt och i värsta fall gränsande till bedrägeri eftersom kanidaten lyckats tillägna sig 4 års försörjning (pension inte inräknat) på sina tomma löften.
Din argumentation är att om man bara ”hittar rätt” i beslutsfattandet via korridorssnack och kaffemöten så skall inte det behövas. Det tror jag är fel och i de fall där du faktist har fel skall den enskilda ledamoten rösta mot sitt parti.
Mvh
Fredrik Larsson
maj 25, 2009 den 11:28 f m
profanum_vulgus
Henrik:
Så problemet är inte korruptionen utan folks okunskap om korruptionen och folks ovilja att arbeta inom korruptionen?
maj 25, 2009 den 12:48 e m
Henrik
Profanum, förklara gärna var Pålsson, jag, Shultz eller någon annan talar om korruption.
Pålsson trodde sig hamna i maktcentrum men förstod att så inte var fallet. Hon accepterade inte det, det är förstås rakryggat att offentliggöra detta. Men är det verkligen en nyhet och/eller ett problem att frågor inte tas upp i riksdagen och avgörs efter en debatt? Frågorna är avgjorda innan, så har det varit i fasligt många år.
Det som är uppfriskande i det här fallet är väl att Pålsson skriker ut sitt missnöje.
Det påminner mig om undersökningar man ibland kan se om hur många tillfällen ledamöter deltagit i omröstningar, massmedia framställer det som att den som varit på plats och tryckt på knappen har gjort sitt jobb. Det är i praktiken tvärtom, den som sitter av tiden i plenum är den som inte använt tiden väl. Besluten fattas ju inte där, det är i andra sammanhang som politiken avgörs.
maj 25, 2009 den 1:06 e m
profanum_vulgus
Henrik:
Nej det är jag som kallar det korruption.
Men problemet är väl fortfarande att besluten inte fattas av riksdagen, inte att folk inte accepterar att systemet inte fungerar?
maj 25, 2009 den 1:11 e m
Henrik
Besluten fattas av riksdagsledamöter, i alla fall i mycket stor utsträckning. Men inte i det forum Pålsson trodde. Det är helt andra fora man måste jobba i som politiker för att nå framgång.
Det spelet är inte min paradgren, absolut inte. Och inte Pålssons heller verkar det som. Hon hamnade utanför, blev en marionett. Man kan förstå hennes frustration. Men inte är det vare sig en nyhet, korruption eller ett problem.
maj 25, 2009 den 1:18 e m
profanum_vulgus
Henrik:
Men besluten SKA ju fattas av riksdagen. Tanken bakom parlamentarismen är att ledamöterna ska informeras om lagförslag, diskutera dessa och sedan besluta om dem.
Om man sätter detta ur system och istället fattar besluten enligt byråkratismens modell, med tjänstemannastyre, så har man korrumperat parlamentarismen.
Sedan finns det väl grovt räknat två sätt att se på detta:
Parlamentaristens: Detta måste ändras och parlamentarismen återupprättas.
Byråkratens: Detta är bra och antingen ska det fortsätta som det är eller så ska man införa systemet även formellt.
maj 25, 2009 den 1:32 e m
Henrik
Politikerna fattar besluten. Jag upprepar mig känner jag men du börjar plötsligt tala om tjänstemannastyre, vet inte var det kom ifrån. Det som Pålsson påpekar, om du nu läst vad hon säger, är att besluten redan var fattade när hon kom in i bilden. Hon fick inte vara med, men visst är det politiker som fattat besluten, dock i andra fora än hon hade räknat med.
Ett problem med rådande modell är insynen, hur och när fattades besluten och när är det för sent att påverka. Inget nytt det heller, men problematiskt.
Jag vill inte försvara modellen vi har, trodde bara att den var uppenbar för flertalet, så verkar dock inte vara fallet. Utifrån transparensfrågan är det en svag modell.
maj 25, 2009 den 3:23 e m
Anonymous
Verkar som att inte ens Riksdagsledamöterna vet varför Riksdagen existerar. Har börjat tro detta på grund av alla framträdanden som Riksdagsledmöter gör varje gång en domstol dömer ”fel” enligt dem. Står och pratar om att straffet borde blivit längre och så vidare utan att inse att det är de som skall bestämma hur långt straffet skall vara.
maj 25, 2009 den 7:16 e m
Dennis Nilsson
Demokratin i Sverige är ung, först 1945 fick alla rösta. Det motsvarar ca tre generationer. Det finns mycket att lära.
Tidigare generationer har offrat mycket för den demokrati som finns idag och hur vi skall kunna leva de liv vi gör idag.
Nu är det dags att reformera systemet, genom ex-vis begränsa riksdagsledamöternas mandatperioder till max två. Då skulle vi få mera självständiga och kunniga riksdagsledamöter. Att varit en riksdagsledamot skall vara en del i ens karriär, inte ens hela karriär.
Demokratins grundfundament skulle förankras djupt i folkdjupet genom att flera skulle få tillfälle att vara riksdagsledamöter.
Demokratin i ett land blir inte bättre än de medborgare som lever i den.
maj 25, 2009 den 7:52 e m
profanum_vulgus
Dennis Nilsson:
Jag är bara nyfiken på årtalet, hur kom du fram till det och vilka är alla?
maj 26, 2009 den 5:21 f m
Mary
Henrik – du måste verkligen vara en riktig byråkrat som mer bryr dig om vem som har sagt något än varför det sägs?
Jag hoppas att du inte jobbar inom den politiska sfären.
”Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.”
1 kap. 6 § regeringsformen
Riksdagen=riksdagsmän. Eller?
maj 26, 2009 den 6:59 f m
farmorgun
@Mary: Fråga mig inte varför men jag får känslan att Henrik skulle kunna vara politiskt sakkunnig.
maj 27, 2009 den 3:05 e m
Henrik
Tja, det kan man kanske kalla sig…”sakkunnig”. Om du däremot menar att det skulle vara min profession så är det fel, jag har aldrig varit politiskt aktiv vare sig som politiker eller politisk tjänsteman. Däremot har jag fått min beskärda del av offentlig förvaltning i ett antal olika roller.
Jag kanske är lite luttrad, jag har i alla fall svårt att bli upprörd över sakernas tillstånd i denna fråga. Som sagt, surt sa räven ska Pålsson
Vad Mary påstår att jag sagt/menar förstår jag inte riktigt, men vi släpper den debatten nu kanske.