Anne-Marie Pålsson, en ovanligt självständig och frisinnad riksdagsledamot för Moderaterna, berättar att hon inte ställer upp för omval. Pålsson har tidigare uppmärksammats här för den undersökning om maktdelning som hon låtit utföra och som gav stöd åt den deprimerande centralism som man redan tidigare anat. På Newsmill skriver Pålsson idag om varför det känns ”meningslöst” att vara riksdagsledamot för Moderaterna och redogör bland annat för hur riksdagsledamöterna förväntas mer eller mindre agera hejarklack åt sina respektive partier, snarare än att självständigt och utifrån eget omdöme försöka förvalta det mandat som de fått från just sina väljare. Riksdagsledamöterna blir till en skock får. Det är nedslående för oss som fortfarande hyser hopp om att lagstiftaren inte bara skall expediera regeringens beslut. Det är också nedslående för oss skattebetalare. 

Men låt oss se glaset som halvfullt. Om det är som Pålsson skriver behöver vi inte alla dessa riksdagsledamöter. Här finns det besparingar att göra! Det räcker ju med en riksdagsledamot från varje parti som sedan tilldelas ett röstantal i förhållande till partiets röstsiffror från senaste valet. Lagstiftningensapparaten kan slimmas ned betydligt. Hela riksdagen kan få plats i ett normalt klassrum – och då finns det ändå plats över för både kaffekokare och kopiator i samma rum. Om någon bara tipsar Anders Borg så kan vi äntligen få in litet effektivitetstänkande i lagstiftningsprocessen.

DN skriver om saken idag, söndag.

Advertisements