You are currently browsing the monthly archive for april 2009.

Religoner har inte mänskliga rättigheter, konstaterar Sofia Nerbrand idag i SvD med anledning av den bisarra inställningen som nyligen intagits av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Så är det förstås. Bara människor har mänskliga rättigheter. Det är individens okränkbarhet som är skyddsobjektet. Inte kollektiva nyttigheter eller intressen.

Till viss del har även de system som varit bättre än FN-systemet på att begränsa rättighetsparadigmet till genuina rättigheter medverkat till problemet. Europakonventionens regelverk saboterades inte som FN:s av ett inkluderande av sociala (”positiva”) ”rättigheter”, som rätten till arbete eller självförverkligande. Därmed har Europakonventionen inte drabbats av de inre motsättningar som FN-systemet slets sönder av. (Om detta har Sofia Nerbrands man Johan Norberg skrivit en bra bok, Fullständiga rättigheter.) Men även europasystemet har tillåtit företag eller organisationer skydd. Helt i onödan. Därmed så drabbas även detta system av problem.

Problemen kan ta sig märkliga uttryck. I den nu pågående styckmordsrättegången, skadeståndstalan mot staten, lyckades staten få en domare utjävad genom att få domstolen att uttala att om inte domaren byttes ut skulle statens rätt till en rättvis rättegång kunna kränkas. De mänskliga rättigheterna som vi individer tillförsäkrats mot staten användes alltså som ett argument i en tvist mellan individer mot staten – till fördel för staten.

Det är hög tid för en rättighetsomstart.

Annonser

Uppdaterat: Läckan i detta fall faller under de kvalificerade sekretessreglena – det missade jag – vilket gör det hela mer intressant!

Domen från TPB-rättegången sägs ha läckt. Nu är det polisanmält. Vi får väl se hur det går. Vem som fått informationen först är ännu höljt i dunkel.

Här har vi en öppen fråga till de juridiskt bevandrade läsarna – ogenomtänkt och nedslängd på språng: Om Peter Sunde är den som först fick informationen från, säg, någon i domstolen och det senare var Sunde som berättade vidare för media vad som hänt – kan då Sunde hållas ansvarig för skyddande av brottsling om han inte anger vem som skvallrat? Eller för medjhjälp till brott mot tystnadsplikten?

Samtliga de fyra tilltalade i The Pirate Bay-målet döms till fängelsestraff. Dessutom åläggs de att solidariskt betala skadestånd med 30 miljoner kr.

När det gäller den straffrättsliga bedömningen finns det andra som bättre kan bedöma om detta är en rimlig lösning. Min rättsstatsinstinkt reagerar på att medhjälpandet framstår som förhållandevis långt från huvudbrotten, som dessutom framstår som diffusa. Dessutom så är ett års fängelse ett långt straff, men å andra sidan så är det ju en väldigt omfattande brottslighet som de skyldiga främjat genom att tingsrätten kommer till det slut som den gjorde i ansvarsfrågan.

I mina ögon så är det skadeståndsansvaret som framstår som särskilt strängt. Här kan det konstateras att beloppet och domen i sin helhet avviker markant från hur skadeståndsbedömningar utfaller vid andra typer av brott. I svenska domstolar har således betydligt allvarligare brott än detta enbart medfört en begränsad skadeståndsskyldighet. En yngling som eldade upp en simhall – mordbrand, ett mycket allvarligt brott – värd tiotals miljoner fick sin skadeståndsbörda lättad och beloppet sattes ned till en bråkdel av det fulla beloppet. Trots att det här var fråga om ett huvudgärningsmannaskap – inte ett medhjälpsbrott – och ett mycket allvarliga brott än upphovsrättsintrång. (Ynglingens ålder, prognos och det faktum att den skadelidande var en kommun påverkade bedömningen i detta fall.)

Det kan nog utan omsvep sägas att TPB-skadeståndet är bland de högsta skadeståndsbelopp som utgått vid brottsligt skadevållande i ett utomkontraktuellt förhållande i svensk rätt någonsin. Tingsrättens modell för uträkning framstår för mina, immaterialrättsligt okunniga, ögon som i och för sig rimlig. Men det totala beloppet framstår som ofattbart om man ser till allmän skadeståndsrättslig praxis.

Immaterialrätten är dock i hög grad sitt eget system. Kanske skall man inte ens försöka att applicera de traditionella skadeståndsrättsliga tankarna i sådana fall? Men det juridiska systemet är ett system, vi eftersträvar koherens och enhetlig begreppsbildning. I ett sådant perspektiv blir det här problematiskt.

I vilket fall så illustrerar domen det som jag hävdade i början av rättegången, nämligen att skadeståndsanspråken i högre grad än nu borde prövas fristående från den straffrättsliga bedömningen. Den straffrättsliga begreppsbildningen när det gäller medhjälp och främjande av andras brottslighet låter sig svårligen synkas med skadeståndsrättens metod och begrepp. I skadeståndsrätten så utförs orsaksbedömningar och orsaksvärderingar på ett annat sätt än vad som sker inom ramen för medhjälpsprövningar. Oförutsebara följder ersätts inte således (vilket nog i och för sig inte hade hjälpt de dömda personerna i detta mål.) I vilket fall borde det enskilda anspråket prövats i ett eget mål.

För det är nämligen inte sällas skadeståndsansvaret som påverkar livet i stort. Om den straffrättsliga domen står sig kommer de dömda personerna efter att ha suttit en del av ett år på en anstalt att kunna återgå i samhället och börja leva normala liv igen. Ganska kort tid krävs för att straffrättens påföljder skall vara ur världen. Men skadeståndsansvaret kan leva i all evighet, med preskriptionsavbrott. Det civila ansvaret kommer de dömda kanske aldrig undan. Och de civila ansvaret är det som till slut kan förstöra alla möjligheter för den Peter Sunde eller Fredrik Neij som två decennier från nu vill inträda i normalitetens tillvaro.

Men det är knappast över än.

(Svd 1, DN 1, DN2, Expressen, Expressens ledarstick, kommentarer från Sam Sundberg , Nyheter 24 spekulerar om vem som betalar, Fleischer påstår märkligt att domen ”saknar juridiskt värde”, Marianne Levin uttalar sig i Svd)

 

För resten: Om domen läckt är det jävligt upprörande.

Tidningarna räknar ned till domen i The Pirate Bay-målet. DN laddar med en artikel om ”Kriget mot Internet” och SvD med Arne Hegerfors-vitsiga rubriker. Jurister vid universiteten har redan blivit nedringda av media som vill ha expertkommentarer direkt när domen släpps. Även vi som inte gärna kan betraktas som experter på upphovsrätt blir uppkrokade om vi inte kan värja oss. Själv sade jag ja till en tidning att komma med kommentarer på uppstuds imorgon, fast förvissad om att jag kommer att uttala mig med så många disclaimers att ingen kommer vilja referera till mina lama synpunkter.

Men vi behöver inte vänta på domen för att få den analyserad! Johan Axhamn vilar inte på hanen utan gör en konsekvensanalys redan idag. Läsvärd – finns här.

Åklagaren Mikael Hammarstrand har fått rubriker i pressen. (SvD, DN, Dagens Medicin) Hans uttalande om att han utan tvekan skulle åtala personer som skriver ut p-piller till barn under femton för medhjälp till våldtäkt är säljande. Men det är naturligtvis helt orimligt. (”Helt obegripligt”, säger Silbersky.)

De nya reglerna i brottsbalken innebär att samlag med personer under 15 år definitionsmässigt är att anse som våldtäkt. Om en fjortonårig pojke har samlag med en 16-årig flicka så är alltså pojken offer för brottet våldtäkt, oavsett vad han själv kan ha haft för uppfattning om det inträffade. Om detta kan man ha åsikter men så är nu regeln.

Åklagarens argument är att p-piller som skrivs ut till den som enligt lagen definitionsmässigt är ett brottsoffer främjar brott. Men så är det naturligtvis inte, i alla fall inte generellt. Det är helt bakvänt resonerat. Den som skriver ut p-piller må vara offrets medhjälpare men det gör inte läkaren eller barnmorskan till gärningsmannens medhjälpare. Att sälja skyddsvästar till ordningsvakter är inte medhjälp till mordförsök om någon sedan skjuter ordningsvakten.

Men det innebär nog inte att det är riskfritt att skriva ut p-piller. Om barnmorskan X skriver ut p-piller till en 19-årig flicka som X vet har en relation med en 14-årig pojke så kan det vara brottsligt. Men den svepande beskrivning av medhjälpsbrott som Hammarstrand tillskrivs har knappast täckning i lagen. Men oskuldspresumtionen gäller även här. Han är säkert felciterad.

Våldtäktsregeln rörande barn må ha sina brister, men det här utfallet mot regeln påvisar knappast dessa brister.

**

Socialstyrelsen kommenterar åklagarens uttalanden via en talesperson som är kritisk mot inställningen.  Talespersonen är tydlig med att framhålla att han inte kan överpröva de rättsliga processerna. På fråga från journalisten om inte Socialstyrelsens uppfattning i frågan skulle tillmätas ”stor betydelse” om ett fall som detta skulle prövas i domstol svarade emellertid talespersonen att ”Jo, det är klart att det gör.” Men det hoppas jag verkligen att det inte gör. Hur en myndighet tolkar rättsreglerna skall inte rimligtvis påverka en domstols bedömning och om den gör det så är det i vart fall inte lämpligt.

Läs även Jakobs synpunkter.

För en tid sedan rapporterades om fotbollsspelerskan som fick sin a-kassa indragen på grund av elitfotbollsspel. Hon stod inte till arbetsmarknadens förfogande, menade kassan. Trots att spelandet skedde på kvällarna. Och nu är det en arbetslös bloggare som blivit av med sin a-kassa. Genom bloggandet har han blivit ”uppdragstagare” menar kassan. Trots att det sker utan vederlag och utan avtal med någon.

Det här är ju besynnerligt. Många elitdamfotbollsspelare klarar av att ha en full anställning vid sidan om sin fotboll. De flesta bloggare klarar av att ha ett fullt arbete vid sidan om sitt bloggande. Ja, det är nog till och med så att de flesta bloggare med intellektuella eller kreativa arbeten blir bättre på sina arbeten genom bloggandet. Som jag rapporterade om tidigare här finns det amerikanska undersökningar som visar att bloggande juridikproffesorer är mer framgångsrika än sina kollegor som inte gör det.

Men tydligen är det mer arbetskrävande att inte ha något arbete än att ha det.

När upphovsrätten diskuteras i media så är det idag framför allt avvägningen mellan integritetsskydd och upphovsrätten som står i fokus. Proportionaliteten i de åtgärder som vidtagits i vissa länder för att skydda upphovsrättsinnehavare kan ibland ifrågasättas. Den franska lösningen, att stänga av fildelare från Internet, är rent förskräcklig. Tillgången till Internet är idag ett grundläggande intresse, viktigare för många än tillgång till telefon och teve. Vissa människor har ju stora delar av sina sociala liv på Internet. Det kan man inte bara stänga människor ute ifrån, även om de begått brott.

I vilket fall. Idag kom ett avgörande från Högsta domstolen rörande en annan typ av upphovsrättsfrågor. Frågan i HD:s avgörande var om ficklampan Mini MagLite var upphovsrättsligt skyddad. Det var den, till fördel för företaget Mag Instrument och till nackdel för IKEA.

**

Uppdatering: Den franska ”lösningen” fick oväntad backning i nationalförsamlingen, läser jag nu. Än finns det litet liv i det franska rättighetsliket, tydligen.

Annika Östberg är på väg hem till Sverige efter decennier i amerikanskt fängelse. Med svenska synsätt har Östberg avtjänat ett straff som motsvarar vad de flesta mördare de facto får avtjäna. Det finns emellertid anledning att skingra en myt om fallet. Myten om fallet är att Östberg suttit fängslad i decennier för en gärning som hon mer eller mindre bara råkade befinna sig i närheten av. Att Östbergs pojkvän dödade offren utan att hon på något vis påverkat.

Men det var inte så den amerikanska domstolen såg på det. Annika Östberg dömdes som medgärningsman. Hon hade varit med om att utföra brottet, enligt domstolen. I en sådan situaiton är ett livstidsstraff inte konstigt heller i Sverige. Det spelar inte någon avgörande roll, i alla fall inte alltid, vem som höll i vapnet. I Knutby så ansågs en person bakom den aktiva mörderskan vara den viktigaste gärningsmannen.

I svensk straffrätt, eller snarare straffprocessrätt, är det emellertid omöjligt att döma flera personer som medgärningsmän om man av bevisningen får intryck av att enbart en av personerna utfört handlingen men utan att den andra personen kan knytas till den – och där det är oklart vem det var som ”gjorde det”. (I orsakstermer så är detta ett fall av alternativ kausalitet.) Så var fallet i Lindome. Men Östberg-fallet är inte Lindome. Östberg var närvarande. Hennes insats må vara omstridd, men ett Lindome-fall är det inte.

Om sedan den amerikanska domstolen hade rätt eller fel är en annan sak. Det vet jag inget om för jag var inte där. Men det även här finns det anledning att vara försiktig med att låta stenarna regna över andra rättsordningar utan ett solitt underlag i fakta.

Idag träder de förändringar som föranletts av det immaterialrättsliga sanktionsdirektivet i kraft. (DN, SvD. Illustrativ beskrivning i DN.) Redan nu kan man notera att upphovsrättsorganisationer kommer att försöka använda lagen som ett avskräckande instrument: De första fildelningsfallen kommer inom kort att överlämnas till domstolarna, säger Ifpis företrädare. Och Antipiratbyrån låter som en nytillträdd sheriff i en västernfilm: ”Vi skall upprätthålla lagen”.

Det är nog just som ett avskräckande instrument lagändringarna kan göra mest nytta för upphovsrättsföretagen och rättighetsinnehavarna. Det är nog ingen långsökt gissning att antalet nedladdningar kommer att minska i det korta perspektivet. Framför allt är det radhussvensken som kommer att bli försiktigare. Mer avancerade fildelare kommer nog inte bry sig så mycket – det finns olika möjligheter att undgå insyn för den som är insatt. Opinionen verkar företagen dock inte ha med sig, att döma av hur ex. Expressen sätter sina rubriker. Vapenskramlet kan mycket väl visa sig kontraproduktivt i förlängningen.

Ur ett rättsligt perspektiv är det viktigt att framhålla att det fortfarande bara är den som gör sig skyldig till själva brottet som skall kunna hållas ansvarig. Föräldrar är inte ansvariga för sina barns fildelande. (Även om det kanske kan ändras om det förslag till ett strikt skadeståndsansvar för föräldrar avseende barns skadevållande som nu utreds leder till lagstiftning.) Bevisbördan ligger dessutom alltid på rättighetsinnehavarna (alternativt åklagaren om det är ett brottmål).

The Pirate Bay firar in Ipred med ett aprilskämt.

Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik

mårtenkvitter

Annonser