Religoner har inte mänskliga rättigheter, konstaterar Sofia Nerbrand idag i SvD med anledning av den bisarra inställningen som nyligen intagits av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Så är det förstås. Bara människor har mänskliga rättigheter. Det är individens okränkbarhet som är skyddsobjektet. Inte kollektiva nyttigheter eller intressen.

Till viss del har även de system som varit bättre än FN-systemet på att begränsa rättighetsparadigmet till genuina rättigheter medverkat till problemet. Europakonventionens regelverk saboterades inte som FN:s av ett inkluderande av sociala (”positiva”) ”rättigheter”, som rätten till arbete eller självförverkligande. Därmed har Europakonventionen inte drabbats av de inre motsättningar som FN-systemet slets sönder av. (Om detta har Sofia Nerbrands man Johan Norberg skrivit en bra bok, Fullständiga rättigheter.) Men även europasystemet har tillåtit företag eller organisationer skydd. Helt i onödan. Därmed så drabbas även detta system av problem.

Problemen kan ta sig märkliga uttryck. I den nu pågående styckmordsrättegången, skadeståndstalan mot staten, lyckades staten få en domare utjävad genom att få domstolen att uttala att om inte domaren byttes ut skulle statens rätt till en rättvis rättegång kunna kränkas. De mänskliga rättigheterna som vi individer tillförsäkrats mot staten användes alltså som ett argument i en tvist mellan individer mot staten – till fördel för staten.

Det är hög tid för en rättighetsomstart.

Advertisements