Samtliga de fyra tilltalade i The Pirate Bay-målet döms till fängelsestraff. Dessutom åläggs de att solidariskt betala skadestånd med 30 miljoner kr.
När det gäller den straffrättsliga bedömningen finns det andra som bättre kan bedöma om detta är en rimlig lösning. Min rättsstatsinstinkt reagerar på att medhjälpandet framstår som förhållandevis långt från huvudbrotten, som dessutom framstår som diffusa. Dessutom så är ett års fängelse ett långt straff, men å andra sidan så är det ju en väldigt omfattande brottslighet som de skyldiga främjat genom att tingsrätten kommer till det slut som den gjorde i ansvarsfrågan.
I mina ögon så är det skadeståndsansvaret som framstår som särskilt strängt. Här kan det konstateras att beloppet och domen i sin helhet avviker markant från hur skadeståndsbedömningar utfaller vid andra typer av brott. I svenska domstolar har således betydligt allvarligare brott än detta enbart medfört en begränsad skadeståndsskyldighet. En yngling som eldade upp en simhall – mordbrand, ett mycket allvarligt brott – värd tiotals miljoner fick sin skadeståndsbörda lättad och beloppet sattes ned till en bråkdel av det fulla beloppet. Trots att det här var fråga om ett huvudgärningsmannaskap – inte ett medhjälpsbrott – och ett mycket allvarliga brott än upphovsrättsintrång. (Ynglingens ålder, prognos och det faktum att den skadelidande var en kommun påverkade bedömningen i detta fall.)
Det kan nog utan omsvep sägas att TPB-skadeståndet är bland de högsta skadeståndsbelopp som utgått vid brottsligt skadevållande i ett utomkontraktuellt förhållande i svensk rätt någonsin. Tingsrättens modell för uträkning framstår för mina, immaterialrättsligt okunniga, ögon som i och för sig rimlig. Men det totala beloppet framstår som ofattbart om man ser till allmän skadeståndsrättslig praxis.
Immaterialrätten är dock i hög grad sitt eget system. Kanske skall man inte ens försöka att applicera de traditionella skadeståndsrättsliga tankarna i sådana fall? Men det juridiska systemet är ett system, vi eftersträvar koherens och enhetlig begreppsbildning. I ett sådant perspektiv blir det här problematiskt.
I vilket fall så illustrerar domen det som jag hävdade i början av rättegången, nämligen att skadeståndsanspråken i högre grad än nu borde prövas fristående från den straffrättsliga bedömningen. Den straffrättsliga begreppsbildningen när det gäller medhjälp och främjande av andras brottslighet låter sig svårligen synkas med skadeståndsrättens metod och begrepp. I skadeståndsrätten så utförs orsaksbedömningar och orsaksvärderingar på ett annat sätt än vad som sker inom ramen för medhjälpsprövningar. Oförutsebara följder ersätts inte således (vilket nog i och för sig inte hade hjälpt de dömda personerna i detta mål.) I vilket fall borde det enskilda anspråket prövats i ett eget mål.
För det är nämligen inte sällas skadeståndsansvaret som påverkar livet i stort. Om den straffrättsliga domen står sig kommer de dömda personerna efter att ha suttit en del av ett år på en anstalt att kunna återgå i samhället och börja leva normala liv igen. Ganska kort tid krävs för att straffrättens påföljder skall vara ur världen. Men skadeståndsansvaret kan leva i all evighet, med preskriptionsavbrott. Det civila ansvaret kommer de dömda kanske aldrig undan. Och de civila ansvaret är det som till slut kan förstöra alla möjligheter för den Peter Sunde eller Fredrik Neij som två decennier från nu vill inträda i normalitetens tillvaro.
Men det är knappast över än.
(Svd 1, DN 1, DN2, Expressen, Expressens ledarstick, kommentarer från Sam Sundberg , Nyheter 24 spekulerar om vem som betalar, Fleischer påstår märkligt att domen ”saknar juridiskt värde”, Marianne Levin uttalar sig i Svd)
40 kommentarer
Comments feed for this article
april 17, 2009 den 11:11 f m
Sampo
Helt rätt att fälla slynglarna.
april 17, 2009 den 11:31 f m
Rasmus
Domen saknar juridiskt värde i den bemärkelsen att den inte kommer att vinna laga kraft. Det var vad som menades av mitt uttalande i tidningen, resultatet av journalistens nedklippande av en flera minuter lång telefonmonolog från min sida.
april 17, 2009 den 11:33 f m
Sten Sture
Angående medhjälparansvaret så var det kanske detta som p-pilleråklagaren raljerade om, det skulle iså fall förklara tidpunkten för hans utspel: om man bortser från det strikta straffrättsliga ansvaret när det gäller sex med någon under 15 så är det ju exakt samma problemställning.
Om någon gör det lättare att begå ett brott som kräver kontakt mellan två utomstående parter så ska denna någon alltså anses ha medhjälparansvar för det brott som en av de utomstående parterna begår.
april 17, 2009 den 11:46 f m
Dennis Nilsson
Den 18 mars 1922 stod Mahatma Gandhi inför domstol. Han sade:
”Den enda utvägen för er, herr domare, är att antingen säga upp ert jobb eller, om ni tror att det system och den lag ni hjälper till att upprätthålla är bra för folket, att döma mig till strängaste möjligaste straff.”
april 17, 2009 den 12:03 e m
Fredrik
Rasmus, som redaktör måste jag bara få ställa en fråga: Vill du läsa flera minuter långa monologer när du läser tidningsartiklar?
april 17, 2009 den 12:26 e m
david
finns domen att läsa på internet?
april 17, 2009 den 12:27 e m
Alexander
Domen är mycket läsvärd och begriplig fram till resonemangen om skadestånd som är helt obegripliga.
april 17, 2009 den 12:34 e m
Alexander
@david
Jag tog hem domen från di.se
Klicka för att komma åt Tingsrattensdom.pdf
april 17, 2009 den 12:40 e m
david
Tack.
april 17, 2009 den 1:02 e m
Tor
Ur domskälen: ”Det är följaktligen möjligt att ett visst antal av de nedladdningar som angavs beträffande varje enskilt alster avsåg nedladdningar som kommit till stånd efter att en användare hämtat hem en torrentfil från en annan webbplats än The Pirate Bay. Enligt tingsrättens mening ska det tillgängliggörande som kan läggas dessa användare till last även beaktas inom ramen för ett huvudbrott som är aktuellt i detta mål eftersom The Pirate Bays tracker använts.”
Med andra ord: domstolen har funnit att öppna trackers är olagliga. Det finner jag högst anmärkningsvärt.
april 17, 2009 den 1:11 e m
Anders ljungberg
domen är felaktig att påstå att man uppmanar till brott för att man gör det möjligt att göra det tillgängligt för användare att dela på filer är helt fel man kan nämligen lika gärna ladda upp egen musik eller varför inte en egen bok som man har skrivit .att de ska sitta i fängelse vore som att fängsla ledningen för volvo med orden eftersom ni säljer bilar så gör ni det möjligt för folk att köra i hjäl folk och därmed uppmanar ti till trafik brott ,ni hör hur vansinnigt det låter och det är det även när det gäller domen .och det är deutom helt fel som skivbolagen säger att de skulle ha köpt skivan om de inte hade laddat den .tror ni att mamman skulle ha råd att köpa alla skivor som barnet på 13 år vill ha när hon ser prislappen på 200 kr säger hon nej .du får lyssna på radion för jag skiter inte pengar
april 17, 2009 den 1:12 e m
Kvällen « PS - den enda eftertext du behöver
[…] säga om, den är ju som allas vår Sven-Erik Alhem sagt mest att se som ett semikolon i processen. Analysen får annars Mårten Schultz stå […]
april 17, 2009 den 1:17 e m
Sten Sture
Anders Ljungberg: kolla in den här länken
http://www.dn.se/ekonomi/volvo-overklagar-dom-om-dodsolycka-1.652564
april 17, 2009 den 2:15 e m
Mer om pirate bay domen « Dallben funderar
[…] om pirate bay domen Mårten Schultz skriver ett långt inlägg om de höga skadestånden. Jag kan inte annat än hålla med […]
april 17, 2009 den 2:44 e m
JTS
2/3 (dvs ca 20 miljoner) av det som i tidningarna kallas skadestånd är inte skadestånd utan skäligt ersättning till upphovsmannen för det otillåtna användandet av det upphovsrättsskyddade materialet. Enligt fast praxis skall ersättning utgå med motsvarande den ersättning som rättighetsinnehavaren skulle ha fått om materialet hade överkommits på ett lagligt sätt, dvs via avtal.
1/3 (dvs ca 10 miljoner) är skadestånd, och där verkar tingsrätten bara ha gjort någon uppskattning av skadan. Någon egentlig beräkningsgrund har den inte för skadeståndet.
april 17, 2009 den 4:34 e m
Piratebay-domen | Dexion
[…] skadeståndet med det man får för mord är inte relevant eftersom detta skadestånd inte bara är civilrättsligt, utan immaterialrättsligt vilket gör att det styrs av helt andra regler. Att apelsiner är rundare än bananer gör inte att […]
april 17, 2009 den 5:25 e m
Pirate Bay Defendants Convicted « kNOw Future Inc.
[…] to the 33 works listed on the indictment, distrinuted on TPB between july 2005 and may 31 2006. Marten Schultz, an expert on damages in Swedish law has criticised the scale of the award, and argues that it […]
april 17, 2009 den 6:49 e m
Dan
Kunde inte låta bli att leka lite med siffrorna.
30 milj för 20 filmer mao 1.5milj/ film
lite intresant att när volymen blir stor så övergår man i att titta
antalet verk som gjorts tillgängliga istället för varje kopia? antar att t.o.m.
RIAA inser att de inte kan övertyga folk om för löjliga siffror….
Stoppa in prislappen i antalet unika verk som TPB under sina 6 år
har kopplat samman användare för att dela med sig.
borde vara i 50 000 klassen….?
50 000*1.5e6 kr dvs 75 miljarder? i ”verklig” förlorad inkomst….?
eller om man tittar på antalet kopior…..
25 milj användare…. 6år
får nog ta och titta på den där domen…..behöver ett gott skratt…
-Dan
man kanske för skoj skull ska göra samma beräkning med google…..
april 17, 2009 den 7:59 e m
Mumfi
@ JTS,
Inte upphovsmannen va? Innehavaren av den kommersiella upphovsrätten. Helt annat djur. Det skulle förvåna mig storligen om det kom en krona till någon upphovsman.
april 18, 2009 den 9:30 f m
larserick
Domen är på över hundra sidor, så det tar en rejäl stund att läsa. Gör man det via en datorskärm blir man ordentigt trött.
Skadestånd eller ersättning… Hm. Vad man än betecknar det som är det enorma summor, spec med tanke på de ”brott” som det är fråga om.
Man kan leka mkt med att göra alternativa beräkningar…
april 18, 2009 den 12:28 e m
Rasmus
Fredrik: Givetvis vill jag inte läsa flera långa monologer. Jag förväntar mig förstås inte att bli publicerad urskillningslöst. Det vore tjänstefel av journalisten. Journalisters jobb är att sålla i information, vilket sedan kan göras på bättre eller sämre sätt.
Vissa gånger när jag intervjuas följer jag regelboken och levererar enkla talstreck. Men det vore en tråkig medievärld om alla alltid gjorde så. Andra gånger, när jag så känner för, pratar jag bara på. Exempelvis igår.
april 18, 2009 den 3:33 e m
Pidda
Det skumma är ju att de högsta skadeståndsdelarna är för filmer och musik som inte var kommersiellt släppta. Där kan väl ingen annan än förläggaren/filbolaget vara ansvariga för att de verken komme rut från början.
VArför stämmer de inte sig själva???
april 20, 2009 den 7:02 f m
JTS
@ Mumfi
Helt rätt, felskrivning från min sida…
april 20, 2009 den 9:55 e m
Znider
Efter som det tpb killarna gjort är att med en länk peka på att där borta ligger det en fil, och det är upp till mej om jag vill bryta mot lagen ocg hämta den. Och det är de nu dömda för.
Så om polisen kommer och ber oss vittna till något brott så är det från och med nu bäst att säja att man inget sett, för annars kan man åka dit för medhjälp.
april 21, 2009 den 8:55 f m
RedLib
Sten Sture: Det är en viss skillnad att volvo stäms för att det är säkerhetsfel på deras bilar som orsakar död och förödelse.
Mot att volvo stäms av en bank för att någon har använt en av deras väl fungerande bilar som flyktbil vid ett bankrån.
Rimligen vet volvo att en del av deras bilar används vid brott, rimligen bör inte det räcka. Rimligen bör volvo ha känt till att just den här kunden planerar att använda bilen till bankrån och ändå sålt den. Men det kravet rationaliserar tpb domen bort – det är allvarligt.
Man gör det också på bas av tbp folkets åsikter – inget annat… det är ändå mer allvarligt.
april 21, 2009 den 11:51 f m
profanum_vulgus
Jag vill minnas att ynglingen som eldade upp simhallen fick 17 miljoner i skadestånd. Det handlade alltså inte om att sätta ner skadeståndet till ett för den betalande rimligt belopp. Han har ingen anledning att någonsin i livet tjäna vita pengar.
april 21, 2009 den 12:38 e m
martenschultz
HUr menar du nu att ynglingen ”fick 17 miljoner i skadestånd”? Det var han som orsakade skadan och skadan uppgick till mångmiljonbelopp (om jag minns rätt var det över 20 miljoner med det spelar väl ingen roll). Beloppet jämkades sedan ned till några hundratusen. Argumentet var att hans ”återanpassning” i samhället annars skulle äventyras. Vidare lade HD vikt vid att den skadelidande inte hade något trängande behov av pengarna. En student som jag hade för några år sedan påstod att hon kände gärningsmännen i fråga – det var förutom ynglingen med simhallen ju två till gärningsmän som tuttat på en skola dagen innan – och att jämkningen faktiskt fått avsedd verkan, dvs att pojkarna blev dygdiga skattebetalare med banklån och vardagsstress. I sådana fall är det ju bra. Jag vet i o f s inte om det är sant.
april 21, 2009 den 1:07 e m
profanum_vulgus
Mårten:
Jag minns fel. Har för mig att det i det fallet dömdes ut ett hiskeligt skadestånd även efter jämkning.
Men rättsfallet heter NJA 1993 s. 727 och pojken som tände på skola + simhall fick 470 000 i skadestånd och de två andra 150 000 var.
Men käranden var tre försäkringsbolag inte en kommun. Följande kan citeras ur domen:
När, såsom i förevarande fall, skadan har vållats genom en uppsåtlig handling bör enligt förarbetena till 2 kap 2 § möjligheten att sätta ned skadeståndet användas med betydligt större återhållsamhet än vid alldagliga försummelser av lindrig art (prop 1972:5 s 462 eller NJA II 1972 s 597). I förarbetena till 6 kap 2 § sägs att huvudregeln bör vara att skadestånd på grund av uppsåtligt brott inte skall jämkas men att jämkning inte behöver vara utesluten ens i ett sådant fall om i övrigt starka skäl, tex hänsyn till den brottsliges möjligheter till återanpassning, talar för att skadeståndet sätts ned. Jämkning är också tänkbar när skadan vida överstiger vad skadevållaren kunnat räkna med (prop 1975:12 s 139 f och 178 eller NJA II 1975 s 566 och 570).
HD har i flera fall uttalat att jämkning av skadestånd vid uppsåtliga
brott av allvarlig art kan komma i fråga endast under förutsättning att skyldigheten att utge ojämkat skadestånd med hänsyn till den brottsliges personliga förhållanden måste antas på ett avgörande sätt äventyra hans anpassning i samhället (se tex NJA 1983 s 379, 1986 s 193 och 1992 s 660). I sammanhanget har domstolen också beaktat om följderna av skadan blivit allvarligare än beräknat.
april 21, 2009 den 7:23 e m
Sten Sture
RedLib: jomenvisst är fullt på det klara med allt du säger. Naturligtvis handlar det om äpplen och päron. Jag hänvisade till länken som svar på följande:
”att de ska sitta i fängelse vore som att fängsla ledningen för volvo med orden eftersom ni säljer bilar så gör ni det möjligt för folk att köra i hjäl folk och därmed uppmanar ti till trafik brott ”
Tyckte endast att det var litet roligt hur bra det passade, och att kommentarställaren antagligen inte känner till att det litet varstans förekommer straffrättsligt ansvar även för juridiska personer.
april 22, 2009 den 8:28 f m
RedLib
Sten Sture: OK, det kanske hade relevans för nån av trådens utvinklingar, men det har inte relevans för tpb domen – Vilket var den context jag läste det i.
april 22, 2009 den 2:54 e m
Sten Sture
RedLib:
Vi skulle iof för sakens skull kunna göra en jämförelse som är relevant med domen:
Om en biltillverkare medvetet marknadsförde sina bilar som verktyg som kan användas vid brottsliga handlingar, exempelvis genom att kalla sig för ”The crime bay”, utformade bilarna på ett sådant sätt att de var optimala för att uppnå det brottsliga syftet och var fullt införstådda med att de flesta som köper bilarna använder dem för brottsliga syften så skulle det vara exakt samma sak som i det aktuella målet, åtminstone i uppsåtsbedömningen.
Att det sedan skiljer sig markant i civilrättsliga delar (särskilt eftersom det inte rör kan röra sig om immaterialrättsliga brott och eftersom det i pirate bay-målet dessutom handlar om digital information i motsats till tangibla brottshjälpmedel i bilfallet, vilket gör bedömningen vad avser de objektiva rekvisiten i princip omöjlig) fråntar inte jämförelsen som sådan någon vederhäftighet.
april 23, 2009 den 12:48 e m
RedLib
Sten Sture: Det spricker på två punkter.
1) tpb är inte marknadsförda – det behövs liksom inte 🙂
2) tpb är inte utformat för något brottsligt syfte. Man är utformad för effektiv fildelning.
Andelen upphovsskyddade verk är stort – men knappast en majoritet. Men det beror inte på tpb utan på samhällsklimatet. En jämförelse vore att många lastbilar användes till spritsmuggling under förbudstiden i usa.
tpb har och för fram åsikten att fildelining bör vara lagligt, att dagens copyright är föråldrad, att dagens mediaindustri är en sjuk maktstruktur på korporativ grund etc. Framför allt försöker man sprida insikt om teknikens möjligheter och vilka nya villkår det skapar i samhället. Åsikter bör inte vara kriminellt, i synerhet inte när de är uttalade i gott syfte (om man sen håller med får var och en avgöra). En jämförelse är att hålla en lastbilstillvärkare under förbudstiden för mer ansvarig för att de är uttalat emot spritförbudet.
april 23, 2009 den 7:33 e m
Sten Sture
Jo, de marknadsför sig på många olika sätt, bl.a. genom att använda namnet ”The Pirate Bay” och att profilera sig på nätet och i traditionell media.
Jo, hela upplägget av siten med dess sökfunktioner och den successiva uppgraderingen av hårdvaran i takt med den ökade användningen, vilken till största del utgörs av delning av upphovsskyddat material, utesluter någon annan slutsats än att tpb utformas för just det syftet.
Jämförelsen med lastbilar under förbudstiden fallerar på flera plan, främst eftersom ”framställningsfasen” inte är densamma som i digital miljö, där informationen görs tillgänglig utan att förbrukas. Leverantören/bäraren är inte det relevanta i förbudsfallet, vilket är fallet med tpb.
Vill du göra en lastbilsjämförelse som fungerar kanske följande kan vara av intresse: under 80-talet exporterade Volvo lastbilar till Irak som hade ett stort hål i taket. Syftet var att underlätta installation av vapen, t.e.x. kulsprutor, på taket. Kan du fullfölja tankebanan härifrån?
Visst kan man ha de rättspolitiska åsikter som du för fram, vilket många gör, bl.a. Piratpartiet, men det innebär ingalunda att det skulle saknas straffrättsligt uppsåt i detta fall. Visst står det vem som helst fritt att göra analyser de lege ferenda (om hur lagstiftningen borde se ut), men i domstolarna görs endast analyser om hur lagstiftningen faktiskt ser ut (de lege lata). Domstolen är således fel forum. Piratpartiet har fattat detta och riktar in sig på den politiska arenan.
Visst skulle man kunna hävda att alla borde få bära vapen, och skapa en förening som delar ut vapen till allmänheten. Men man kan då inte sedan stå i domstolen, åtalad för medhjälp till mord som någon som tog emot ett vapen sedan utförde, och försvara sig med att man inte skulle vara skyldig eftersom alla borde ha rätt att bära vapen.
”Guns don’t kill people, people kill people” är den amerikanska vapenlobbyns främsta slagord. Menar du alltså att ”The Pirate Bay doesn’t commit copyright violations, their users commit copyright violations”?
april 23, 2009 den 8:31 e m
RedLib
The Pirate Bay kommer av Piratbyrån som kommer av Antipiratbyrån. Det är inget konstigt med namnet. Vi har ju t ex piratförlaget också… Menar du att de marknadsför sig som upphovsrättsbrytare?
“Guns don’t kill people, people kill people” är sant, men statiskiskt görs folk dumma saker ibland och vapen ger de dumma sakerna extremt tragiska konsekvenser så det kan finnas skäl till inskränkningar för vapenhandel på ett samhälleligt plan ändå. Den komplikationen berör inte “The Pirate Bay doesn’t commit copyright violations, [some of] their users commit copyright violations” som naturligtvis är ett än mer korrekt påstående.
Förstår inte hur det kan vara fel att försöka klara av den last som en sajt drabbas av. I de där lägena brukar crew vara fullt upptagen med driftproblem och uppgraderingar och har ingen koll alls på vad som faktiskt händer på sajten. Fråga vem som helst som drivit en sajt som börjat växa ur sin kostym. Så det talar snarare emot uppsåt.
april 24, 2009 den 8:47 f m
Sten Sture
Finns det ett antipiratförlag? Piratförlaget inrättades av Jan Gouillou när han lämnade ett större och etablerat förlag. Jag har för mig att det då fanns några utestående frågor om rätten till hans böcker, och tror att namnvalet hänger ihop med detta. Men visst, om det var så att det fanns en Antipiratbyrå och Piratförlaget skapades med det uttalade syftet att underlätta intrång i upphovsrätten, så är svaret på din fråga ja.
Du menar alltså att det på ett samhälleligt plan inte finns skäl för att inskränka fildelningen? Jag tror att detta är den grundläggande missgivningen inom hela piratrörelsen: alla skriker om de problem som hänger samman med nätet och upphovsrätt, men ingen kommer med några konkreta förslag om hur de bör lösas, alla verkar endast förespråka att allt ska släppas fritt. De flesta verkar glömma att man inte kan leva som en bortskämd tonåring hela livet.
april 24, 2009 den 10:53 f m
RedLib
”Du menar alltså att det på ett samhälleligt plan inte finns skäl för att inskränka fildelningen?”
Precis, Dessutom menar jag att eftersom distribution och kopiering idag är en integrerad och oskiljbar del av privat kommunikation så finns det inga rimliga sätt att stoppa den.
Varför det ska leda till kulturens död är obegripligt. Det är en tillgång för kulturen att kopiering och distribution har blivit gratis, till stor del även marknadsföringen.
Får man fanns så vill de naturligtvis stödja det de tycker om, de vill visa upp att de stödjer det de tycker om etc. det gäller bara att hitta sätt för fanns att förmedla sitt stöd. Det finns massor av sätt och varje kulturskapare och nisch får välja och utveckla vad dom vill – inget hindrar dom (utom stelbent föråldrad lagstiftning som gör det osäkert att utveckla och använda nya tjänster).
Utvecklar det lite på:
http://redlib.subcult.org/2009/04/tpb-domen-skadestand-och-kostnad-for.html
Jag experimenterar lite med en dellösning på:
http://www.karmanista.com/
Ursäkta om detta uppfattas som spam – Jag tar inte illa upp av moderering här – verkligen ett fall på gränsen
april 24, 2009 den 11:53 f m
Sten Sture
Om vi då har etablerat att utgångspunkten är att det inte ska finnas några inskränkningar i möjligheten att fildela övergår vi till följande frågeställning: hur ska vi hantera material i digital form som redan från början är olaglig, exempelvis barnpornografi?
Polisen ska alltså inte ha möjlighet att eftersöka källan eller de som vidarebefordrar eller på annat sätt med uppsåt underlättar för de breda massorna att få tillgången till materialet? Det går inte att komma undan från peer-sharing, såväl när det gäller digitalt material som när det gäller det mesta i livet. Så långt kan jag hålla med dig. Det är det systematiska och organiserade tillgängliggörandet som är problemet. Där borde man lägga resurser på att beivra överträdelser i syfte att upprätthålla de principer som lagstiftningen är till för att skydda.
Jag kan inte se att det är någon större skillnad, så länge som man skriver under på premissen att innehav av barnpornografi ska vara brottsligt och att upphovsmän ska ha rätten till sina verk. Utgångspunkten för ditt grundargument, att fildelning ska kunna ske helt fritt, skjuter helt fel. Det är inte bristande hänsyn till den nya tekniken som är problemet. Problemet är att det råder bristande kunskap om det gällande regelverket.
april 24, 2009 den 3:57 e m
RedLib
Å ena sidan:
a) Barnporr: Det är ett övergrepp i botten. Materialet är grovt integritetskränkande för offret och vetskapen om att det sprids öppet kan försvåra och förlänga trauma för offret. -> mycket allvarligt.
b) copyrightintrång: Det finns inga tecken på ekonomisk skada, tvärt om tecken på att det funkar som marknadsföring. Det enda som kränks är rätten att, efter att ha valt att distribuerat verket till allmänheten, fortfarande kontrollera vad allmänheten gör med det. -> skitsak.
Å andra sidan:
a) Barnporr: Är relativt lätt att känna igen på innehållet. Med användarnas hjälp går det att hålla drägligt rent från det även på en stor sajt med stor genomströmning innehåll. -> en rimlig uppgift att bekämpa.
b) copyrightintrång: Det är mycket svårt att avgöra och det syns inte alls på innehållet, Användarna är inte heller till någon hjälp då de inte heller kan veta. Om man tar bort allt någon gnäller om blir sajten godtyckligt censurerad och till stor del obrukbar. -> en orimlig uppgift att bekämpa.
Väger vi ihop det
Barnporr: Mycket allvarligt och en rimlig uppgift att bekämpa.
copyrightintrång: En skitsak och en orimlig uppgift att bekämpa.
Ser du skillnaden?
april 24, 2009 den 4:18 e m
Sten Sture
Jomenvisst håller jag med dig om att det är en gradskillnad. Ibland måste man ta till ytterlighetsexempel för att få fram vad man säger. Vad jag inte håller med om är att det skulle röra sig om en artskillnad.
Av samma anledning som vi har inskränkningar i yttrandefriheten för att skydda vissa intressen bör det naturligtvis finnas inskränkningar i rätten att fildela. Däremot håller jag även här med om att det är skillnad på brott och brott (exempelvis är ärekränkning ett allvarligare brott än intrång i någon annans upphovsrätt). Tycker du förresten att det inte heller borde finnas någon inskränkning i rätten att återanvända andras intellektuella skapelser; ska det stå alla fritt att kopiera andras formuleringar i exempelvis romaner, låttexter o.s.v.?
april 24, 2009 den 5:14 e m
RedLib
Jag tycker gott vi kan ha någon form av copyright för *direkt* kommers med verk. Jag tycker definitivt vi ska ha ‘äras den som äras bör’ delen av den ideella upphovsrätten kvar. Ingen ska kunna ge sig ut för att ha skapat någon annans verk (den enda delen av upphovsrätten där stöld är en korrekt metafor).
1900-tals delen av mig vill gärna kontrollera vad folk gör med texter jag skapat. Men så länge det inte är kommersiellt bruk är det inte praktiskt. Det är helt omöjligt att kontrollera. I vart fall ska inte tjänster kunna lastas för sådant även om publicerandet är anonymt.
För skadan är trotts allt liten. Nesan att se sina egna verk skändade uppvägs av nyttan av att kunna använda alla andras verk. På ett samhälleligt plan väger nyttan av allt bruk i ‘gott’ syfte upp de fåtal bruken i ‘skadligt’ syfte. De flesta (alla?) människor är till övervägande del välmenande.
Men de ska inte kunna hävda att de skapat det själv. Men det vette tusan om det behöver upprätthållas med lag. Skammen att bli avslöjad som plagiattör är straff nog 🙂 Det behöver i alla fall inte ges befogenheter att riva upp himmel och jord för att jaga plagiattörer.