Apropå nedanstående inlägg om att rättsväsendet måste få arbeta i fred. Det blir bara värre och värre. Nu har även riksdagsledamoten Barbro Westerholm, som förutom att vara riksdagsledamot dessutom sitter i Statens Medicinsk-etiska råd,  gått ut och kritiserat hanteringen av ärendet. Lagstiftaren och tjänstemannen kritiserar åklagaren och domstolen alltså.  Hur känns det på en demokrati-skala?

här skrev jag om fenomenet för en tid sedan: Det finns få företeelser som jag ur ett demokratiskt perspektiv tycker så illa som när framträdande politiker – allra värst är riksdagsledamöter – kritiserar domstolar för hur de av avgör ett enskilt ärende. Domstolarnas oavhängighet får inte ifrågasättas. Domarens autonomi är grundstenen för rättsstaten. Om politiker har ett problem med hur domstolarna dömer så får de försöka att ändra lagarna. De skall däremot hålla sig borta från enskilda domstolsprocesser.

I grund och botten så [handlar det] om en bristande insikt om rättsstatens förutsättningar.

Advertisements