Kusligt sammanträffande. Idag satt jag och letade efter en referens i Peter Singers tänkvärda och ganska otäcka Praktisk etik. Singer behandlar olika situationer när det är rätt att döda eller kan vara det. Eutanasi, abort, dödande av djur skärskådas med den obarmhärtiga konsekvens som en filosof kan unna sig.

Samtidigt har vi ett fall av påstått barmhärighetsmord i Sverige. En läkare vid ett sjukhus påstås ha dödat ett spädbarn. Om det nu stämmer – läkaren menar tydligen att det är helt ogrundat. Sjukhusets personal ställer sig bakom läkaren, skriver DN, vilket i sig framstår som litet kusligt om man inte var personligen närvarande. Hur kan man veta vad som hänt? Vissa beklagar sig över hanteringen, som väl i och för sig inte är helt onormal när det gäller mordmisstankar. (Det finns en litet ofräsch underton om att en mordmisstänkt läkare av något slags statusskäl borde behandlas annorlunda än den mordmisstänkta ICA-handlaren eller skoleleven.)

Andra säger att läkarna blir oroliga. ”Om en kollega kan anklagas för mord så kan även jag bli anklagad”. Den risken borde man kunna hålla nere genom att inte döda någon. För det är nämligen just mord och inte någon annan form av dödande som påstås ha skett. Som misstankarna formulerats verkar det i alla fall inte som att den nu anklagade läkaren beskylls för att ha stängt av livsuppehållande utrustning utan för att genom någon form av aktiv handling orsakat döden, sökt döden. Det torde vara väldigt ovanligt vid sjukhusen och det är ovanliga misstankar mot sjukvårdspersonal.

Det är däremot inte helt ovanligt att sjukvårdspersonal anklagas för att på andra sätt ha orsakat dödsfall. Själv satt jag som åhörare genom ett mål där en sjuksköterska var åtalad för vållande till annans död efter att en dialysbehandling gått snett. Från skadeståndsrättens värld känner vi till 2003 års fall där en läkare opererade en patient sittande som därigenom avled vid en blödning. DN tar upp några andra fall här. Men som sagt, mordanklagelser är ovanliga.

För mord krävs det någon form av uppsåt att döda. Det är något helt annat än att av slarv koppla in dialysmaskinen fel. I fallet så kan ett mord till synes föreligga enbart om det faktiskt var ett medvetet dödande som skett. Och om det är ett medvetet dödande så hjälper det inte läkaren i sak att hon kan ha haft ett gott syfte. Det kan påverka påföljden, till viss del, men inte själva ansvaret.

Men om detta vet vi ingenting ännu. Kanske är det ett missförstånd bestående i en bristande kompetens att tolka de medicinska processerna från rättsväsendets sida.  Kanske är läkaren helt oskyldig, vilket vi förstås alltid skall förutsätta tills domen fallit.

Under tiden kan vi fundera över den klassiska moralfrågan i dess juridiska inkarnation. Varför ser rättsordningen så strängt på post-natala barmhärtighetsmord och så liberalt på abort även sent i graviditeten?

**

Nu är läkaren häktad  av tingsrätten på sannolika skäl misstänkt för mord. Tingsrätten menar med andra ord att det i nuläget finns ganska starka misstankar mot läkaren. Det är det som ”sannolika skäl” betyder. Det kan naturligtvis fortfarande vara fel i sak. Häktningen skall överklagas, säger hennes försvarare.

Av intervjuerna med åklagaren att döma verkar det dock inte ha varit avsikten att läkaren skulle gripas under så dramatiska former som skedde.

Advertisements