Ny skadeståndsdom från Högsta domstolen idag. En person B med lärarexamen nekades en anställning som textillärare vid en skola till förmån för en icke-behörig person (en tidigare ”skolvärdinna” – vad nu än det är för arbete).  B begärde skadestånd för att hon inte erhållit anställningen och fick gehör för detta hos hovrätten. I HD förlorade emellertid B.

Det intressanta är att såväl trepersonersmajoriteten som tvåpersonersminoriteten underkänner anspråket men på två olika sätt. B hade som rättsligt stöd för sin talan anfört skollagens regel 2 kap. 3 § med innebörd att skolan måste anställa lärare som har en utbildning inom det område som de skall undervisa. Majoriteten av HD menade att denna regel inte gav något stöd för B:s talan eftersom den motiverades av att tillgodose elevernas intresse av att få god undervisning. Vidare anförde HD: ”Kommunens beslut att inte anställa B har ostridigt grundats på uppfattningen att B inte var tillräckligt kompetent för tjänsten. Även om denna bedömning skulle ha gjorts på ett bristfälligt underlag, kan beslutet inte anses ha tillkommit på grund av ett grovt fel i proceduren eller vara grundat på ovidkommande omständigheter. Under sådana förhållanden kan kommunen inte anses ha gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande fel eller försummelse.”

Annonser