Längre straff för våldsbrott? Det verkar finnas många som anser att straffen är för korta. 3-4 års fängelse för en grov misshandel är inte tillräckligt, skriver Maria Abrahamsson i SvD. Nog sticker det i ögonen. Men varför? Vad kan ett längre straff åstadkomma?
Jag tillhör vad jag trodde var en försvinnande liten minoritet i Sverige som tycker att straff är något som samhället dömer ut för att den dömda förtjänar det. Inte för att den dömda skall rehabiliteras och inte för att den dömda skall hållas borta från möjligheten att begå brott igen. Straff är en åtgärd som man förtjänar om man gör fel. (I den bästa av världar, förstås. En sådan retributiv rättvisesyn på straffet förutsätter rimliga kriterier för kriminalisering.) För denna inställning brukar jag beskyllas vara gammaltestamentlig, konsverativ och fast i ett föråldrat öga-för-öga-tänkande.
Men att straff är något en person rättvist kan förtjäna betyder inte att straffet är vedergällning, eller hämnd. Om mitt barn slår sitt mindre syskon med en leksak kan jag bestraffa henne med att ta ifrån henne leksaken under en tid. Det är naturligtvis inte en hämnd. Det är en sanktion relaterad till handlingen.
Icke desto mindre brukar retributiv rättvisa i den allmänjuridiska debatten betraktas som en avknoppning av äldre tiders hämndtankar.
Men kanske är det nya vindar som blåser. Dessa frågor tas upp i en ny utredning. Utredningens namn ger i alla fall intryck av ett synsätt som bygger på retributiv rättvisa: ”Straff i proportion till brottets allvar.” Det låter ju bra. I betänkandet föreslås bland annat följande:
- Straffen för allvarliga våldsbrott skärps genom att domstolen, när den mäter ut straff, särskilt ska beakta om brottet har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person
- Straffskalorna för grov misshandel och för utpressning, grovt brott, ändras
- När straffet bestäms ska rätten ta större hänsyn till om det finns försvårande eller förmildrande omständigheter
- Återfall i brott ska leda till strängare straff på ett mer konsekvent sätt
- I rättegången ska åklagaren alltid lämna ett fullständigt förslag till påföljd för brottet
Det låter ju också bra. En särskild fråga gäller återfall. Skall återfallsförbryterskan straffas hårdare än förstagångsförbryterskan? Den allmänna uppfattningen tycks vara att det är självklart att den som misshandlar en person en månad efter att ha misshandlet en annan person skall ha ett strängare straff än den som enbart utfört den senare misshandeln. Men frågan är svårare än man kan tro. Om det är gärningen som står i centrum så är det svårt att se varför tidigare gärningar skall påverka synen på den senare.
Dagens Juridik berättar att straffnivåutredningen kritiseras av sina egna ingående experter.
Mårten Schultz. 
7 kommentarer
Comments feed for this article
oktober 16, 2008 den 11:55 f m
Peter
”Men att straff är något en person rättvist kan förtjäna betyder inte att straffet är vedergällning, eller hämnd. Om mitt barn slår sitt mindre syskon med en leksak kan jag bestraffa henne med att ta ifrån henne leksaken under en tid. Det är naturligtvis inte en hämnd. Det är en sanktion relaterad till handlingen.”
Men vilket syfte har straffet, om det inte är ägnat att tillfredsställa ett hämndbegär (syskonets, för guds skull, inte ditt), korrigera ett handlingsmönster eller fungera avskräckande?
Eller behövs det inget syfte? Bara ohejdad vana och traditionsenlig (men inte nödvändigtvis gammaltestamentlig) rättvisesyn? Och varifrån kommer rättvisesynen i sådana fall? Ämbetsmännen eller någon annan epistemologisk sten?
oktober 17, 2008 den 10:44 f m
Anonym
Hur är det med stena kvinnor till döds om de är otrogna, hugga händer av tjuvar (Det hjälper verkligen!) Och naturligtvis genomföra döds-straff (som det är allmänt känt, brottslighet i Texas är mycket lägre än i resten av världen !).
oktober 17, 2008 den 11:18 f m
martenschultz
Anonym: Tycker du verkligen att en otrogen kvinna förtjänar att stenas till döds? Jag tycker ju inte det. Retributiv rättvisa är INTE öga för öga, tand för tand.
oktober 17, 2008 den 8:18 e m
Populisten
Straff (och belöning för den delen också) efter förtjänst är en av konservatismens finare tankar. Det är också en tanke som liberaler och socialister förfasas oerhört över. Jag antar att beröringsskräcken kommer sig av att förtjänstbegreppet kräver en gemensam värdegrund för att fungera(annars har vi inte samma åsikt om vilket straff man förtjänar för en viss handling), något som naturligtvis är tabu att prata om i politiskt korrekta kretsar. Jag kan dock inte se att det skulle kunna finnas något annat straffvärderingssystem som kan nå allmänt gillande. För mig känns det som en naturlig princip.
Hårdare straff vi upprepat brott? Man kan faktiskt argumentera att brottet blir grövre då det upprepas förutsatt att straffet för det tidigare brottet är utdömt och avtjänat eftersom individen då ”fått en varning”. Själv skulle jag vilja se ”tredje resan livstid” men då har vi lämnat den retributiva rättvisan och kommit över i den rent samhällsskyddande sfären. Bevisat farliga människor bör inte få vistas i samhället eftersom de är just farliga. Förtjänare det då sitt öde? Nej antagligen inte, de skulle utsättas för en djup orättvisa. Men jag menar att orättvisan är större mot oss andra då de tillåts fortsätta begå sina illgärningar mot oss andra.
Från sidan av rättsväsendet så framstår dock utnyttjandet av den befintliga straffskalan som närmast stötande. Vad krävs egentligen för vidrigheter för att domstolarna ska döma ut straff på den övre halvan av straffskalan?
oktober 20, 2008 den 12:31 e m
Rıchard
10% av brottslıngar star for 90% av brotten.
For att skydda samhallet och medborgarna, sa bor man tala om ınkapasıterıng av brottslıngen ı stallet for straff (fangelse eller fotboja och dylıgt). Om man arbetar med en exponentıell straffskala ı stalet for en degresıv ( ex. sla ıgal 2 betala for 1 och du far olaga hot pa kopet), sa kommer alla som begar upprepade brott att blı ofarlıga for medborgarna, for brottslıngarna overvakas av samhallet.
maj 28, 2010 den 10:37 f m
Straff och rättvisa « Juridikbloggen
[…] Min i svensk tradition uppenbarligen aparta uppfattning att straff är något som hänger samman med moralisk ”förtjänst” (på engelska desert – som saknar den positiva konnotationen som finns i det svenska uttrycket) har i alla fall några andra anhängare. Göran Hägglund har tidigare hintat om en sådan uppfattning. Se här. Jag är inte helt ensam. […]
maj 28, 2010 den 10:38 f m
Straff och rättvisa « Mårten Schultz.
[…] Min i svensk tradition uppenbarligen aparta uppfattning att straff är något som hänger samman med moralisk ”förtjänst” (på engelska desert – som saknar den positiva konnotationen som finns i det svenska uttrycket) har i alla fall några andra anhängare. Göran Hägglund har tidigare hintat om en sådan uppfattning. Se här. Jag är inte helt ensam. […]