Det händer fortfarande att jag hör äldre kollegor hånskratta åt att jag av redaktören för Dagens Juridik betecknas som ”bloggare”. Det betraktas som oseriöst, som en fluga, som ett onödigt sätt att fördriva tiden. 

Men sådana kommentarer visar bara hur mycket efter den svenska akademin trots allt är när det gäller förhållandet mellan rättsvetenskapen och den (inte längre så) nya tekniken. Vid ett symposium vid Harvard redan 2006. då det inte fanns någon svensk blawg alls, behandlades ”How Blogs are Transforming Legal Scholarship”. Paul L Caron, en pionjär bland de bloggande professorerna (dessvärre i skatterätt) sammanfattar de indikationer som gavs av de data som presenterades vid konferensen: ”The data indicate that our participants include some of the most heavily-cited and heavily-downloaded legal scholars who edit many of the most heavily-trafficked law blogs.”

Carons artikel, som är hans inledningsanförande till konferensen, hittar du här och övriga artiklar via konferensens hemsida här.

Och det slutomdöme som Caron citerar tål att begrundas i en svensk stelbent rättsvetenskaplig tradition: ”Blogs are walking up to legal scholarship and slapping it in the face. Blogs say to legal scholarship: ‘How dare you! Evolve or Die!’ . . . I feel like I am part of a movement that could change the world.”

Annonser