Idag kom en principiellt intressant dom i från Högsta domstolen: Knarklangaren hade blivit bestulen på pengar som intjänats genom att sälja narkotika och ville ha skadestånd. Frågan var om det faktum att pengarna intjänats genom brottsliga handlingar skulle medföra att han inte hade rätt till ersättning, att domstolen skulle anse att knarklangaren ”inte förtjänade rättsordningens skydd”. HD konstaterade att det inte fanns skäl att exkludera den skadelidande från skadeståndsrättens skyddsregler i fall som dessa och utdömde skadestånd. Bra, tycker jag, som hävdat just det i en artikel i Svensk juristtidning från förra året.
Ingen av tidningarna har skrivit om målet. Konstigt. Det här är ju oerhört intressant!
Mårten Schultz. 
13 kommentarer
Comments feed for this article
september 3, 2008 den 6:45 e m
Assur
Sååå självklart är det väl inte, speciellt inte om man tar hänsyn till institutet ”pactum turpe”.
Mvh
september 3, 2008 den 7:07 e m
JP
Assur:
Domstolen slog ju fast att det inte var att se som pactum turpe.
september 3, 2008 den 7:39 e m
Assur
JP:
Jag hade inte läst domen innan jag postade mitt första inlägg men efter att du uppmärksammade mig om att HD tagit ställning i ”pactum turpe-frågan” har jag nu läst domen och jag kan därmed konstatera följande.
Ostridigt i målet är att AJH stulit 140 tkr från RK och att dessa 140 tkr har RK tjänat på ett olagligt sätt. AJH bestrider skadeståndsanspråket.
Den juridiska kärnfrågan är således om RK förtjänar rättsväsendets hjälp med att driva in sina ”knarkpengar” som bestulits från honom.
Angående ”pactum turpe” skriver HD att ”principen är tillämplig också för utomobligatoriska skadeståndkrav” (som i detta fall).
Deras motivering till varför RK ska ha hjälp med att få tillbaka sina pengar anser jag vara något kort (bristfällig?).
De skriver endast att bedömningen OCKSÅ måste göras av andra regler och hänvisar då till förverkandereglerna i BrB 36 kap. Och enbart pga att de reglerna inte tillämpats i det föregående brottmålet så är principen om pactum turpe inte tillämplig.
Dålig motivering enligt min mening.
september 4, 2008 den 10:21 f m
Mumfi
Vad skulle det ha för betydelse hur han kommit att äga pengarna?
Han hade att antal pengar, nu är de borta, han vill ha skadestånd.
Att pengarna har införskaffats på olaglig väg borde vara ett separat fall?
Vaddå pactum turpe, hur tillämpar det på detta? Inga avtal har väl varit inblandade? Dessutom är avtal bindande i viss utsträckning även om de är olagliga antar jag; Annars skulle varenda människa som fälls för häleri kräva sina pengar tillbaka.
september 4, 2008 den 7:57 e m
Assur
Mumfi:
Angående “pactum turpe” skriver HD att “principen är tillämplig också för utomobligatoriska skadeståndkrav” (som i detta fall).
september 4, 2008 den 8:26 e m
JTS
Om man konstaterar, som HD gör, att RK har äganderätten till pengarna och pengarna inte förverkats genom brottslighet så är det väl klart att RK:s skadeståndskrav ska bifallas. Han har ju blivit av med sin egendom genom brott!
Om RK däremot innan försäljningen hade blivit av med knarket på samma sätt att hade han nog inte haft någon framgång med sin skadeståndstalan, då hade principen om pactum turpe kunnat appliceras på det utomobligatoriska skadeståndskravet (det vill säga ersättning för stulet knark)…
september 6, 2008 den 1:07 f m
Johan Richter
I sådana här fall önskar man att Richard Posner satt i svenska HD.
september 6, 2008 den 5:36 f m
Peter
Posner hade aldrig kunnat bli en hög domare i Sverige, här är det helt andra egenskaper som premieras. Ordet ”tölp”, comes to mind.
september 6, 2008 den 9:06 f m
Elisabeth
Men det är väl bra, Peter, om tölpar blir domare. Det sägs ju att folket har rätt att bli dömt av sina egna.
september 7, 2008 den 9:04 f m
Assur
Elisabeth:
Det känns ju verkligen tryggt att höra att domare (som jag förstått att du är) i Sverige tycker att folket är tölpar. Har du nåt ytterligare att tillägga som kan urholka förtroendet för rättsväsendet?
september 7, 2008 den 12:01 e m
Elisabeth
Assur, min kommentar var ett svar på Peters oförskämdhet. Den illustrerar hans fall på eget grepp och har ingenting att göra med vad jag tycker eller inte tycker.
september 8, 2008 den 9:56 e m
Johan Richter
Jag håller med om att Posner nog inte kunnat bli domare i Sverige men visst hade det varit roligt?
Tänk bara vilka rubriker pressen kunde ha om hans åsikter.
september 15, 2008 den 11:47 f m
david
Elisabeth:
”Min kommentar /…/ har ingenting att göra med vad jag tycker eller inte tycker.”
?