Jag förstår inte vad det betyder. Centerns Fredrik Federley säger så här:
”Vi har lyckats jobba fram ett förslag som borde kunna köpas av regeringen. Vi får stopp på det stora problemet: en generell massavlyssning av svenskar. Signalspaning som börjar eller slutar i Sverige ska inte tillåtas, säger riksdagsledamoten och FRA-kritikern Fredrick Federley (c).”
FRA-kritiker är väl nu inte Federley – jag har inte hört någon kritik mot myndigheten FRA – men han har uttalat oro för den lag som skulle kunna ge FRA möjlighet att granska privat kommunikation. Och nu har han, och Centern, lyckats ”jobba fram ett förslag” om att signalspaning som ”börjar eller slutar i Sverige” inte skall tillåtats. Men vad betyder det? Notera disjunktionen. Varken det ena eller det andra skall tillåtas.
FRA:s personal sitter i Sverige – det är i Sverige själva spaningen, verbet – aktiviteten, både börjar och slutar. Det kan inte gärna göras otillåtet. Det är något annat som avses.
Partiets försvarstalesman förklarar att ”kommunikation där ”en svensk dator eller telefon är inblandad” inte ska utsättas för spaning. All information som skickas till mig eller från mig, till ett annat land eller inom detta land, är alltså enligt förslaget undantaget. Men betyder det verkligen det? Då tappar man väl hela funktionen med lagen? Och går det verkligen att särskilja denna information utan att på något vis granska dess innehåll? Annars är ju Centerns förslag bara tomt och är det på detta sätt tomt så är det riktigt illa, för då är det ett försök att ljuga för oss.
Men, fine, låt oss lagreglera det utifrån förslaget. Om Regeringen i lag förbjuder myndigheten FRA att granska all information – vare sig genom automatiska granskningsverktyg eller manuellt – som kommer till eller från min dator eller telefon så skulle jag vara ganska nöjd för egen del. Det viktiga är här juridiken, inte tekniken. Inskränkningen i myndighetens möjligheter måste förbjudas. Bäst är om det kan göras brottsligt, att införa ett straffansvar. Ett legalt, övervakat och sanktionerat förbud härvid skulle väl tysta de flesta kritiker. Och potentiellt granskade som lämpligen lägger servern i Sverige. Men jag förstår allt mindre vad lagstiftaren då tänkt sig att FRA skulle använda sina nya befogenheter till.
***
Många jublar: Äntligen, säger dom. Men en följdfråga: Hur blev vi så nationalistiska? Borde vi inte bry oss om även våra europeiska vänners rätt till privacy? Förbudet borde väl omfatta även dem, om de inte är terrorister eller brottslingar? Vad gör Sverige när det estniska företaget, vars kommunikation fallit inom FRA:s granskning, begär upprättelse för sin kränkning? När bulgaren som fått sin e-post läst vill ha kompensation?
**
Uppdaterat: Kommentarer och analyser i dagens tidningar: Svd, SvD, DN
10 kommentarer
Comments feed for this article
augusti 21, 2008 den 8:27 f m
Mark Klamberg
Mårten,
Du ställer verkligen de rätta frågorna. Tar fasta på en av dem: ”All information som skickas till mig eller från mig, till ett annat land eller inom detta land, är alltså enligt förslaget undantaget. Men betyder det verkligen det? Då tappar man väl hela funktionen med lagen?”
Enligt uppgift i media går 80 % av all rysk internettrafik genom Sverige. Jag tror den huvudsakliga funktionen med lagen är att lyssna på rysk transittrafik och byta detta med andra länder. Allt annat de får tag på är bonus.
augusti 21, 2008 den 10:31 f m
En centerskål! « Dexion
[…] Mårten Schultz § […]
augusti 21, 2008 den 10:50 f m
Marcus
”Notera disjunktionen.”
Exakt vad jag reagerade på. Tycker f ö att du och Mark Klamberg gör ett fantastiskt jobb när ni med er specialistkompetens granskar alla dessa lagar och förslag. Keep it up!
augusti 21, 2008 den 10:51 f m
Tor
Jag instämmer med Mark. Huvudsyftet är inte terrorbekämpning i Sverige, därför är FRA-lagen illa lämpad, utan att byta till oss olika fördelar med hjälp av den kännedom vi kan få om utländska förhållanden.
augusti 21, 2008 den 11:49 f m
Centerns utspel ett sätt att lura sig själv eller försök att lura oss? | Kulturbloggen
[…] Mårten Schultz: Men, fine, låt oss lagreglera det utifrån förslaget. Om Regeringen i lag förbjuder myndigheten FRA att granska all information – vare sig genom automatiska granskningsverktyg eller manuellt – som kommer till eller från min dator eller telefon så skulle jag vara ganska nöjd för egen del. Det viktiga är här juridiken, inte tekniken. Inskränkningen i myndighetens möjligheter måste förbjudas. Bäst är om det kan göras brottsligt, att införa ett straffansvar. Ett legalt, övervakat och sanktionerat förbud härvid skulle väl tysta de flesta kritiker. Och potentiellt granskade som lämpligen lägger servern i Sverige. Men jag förstår allt mindre vad lagstiftaren då tänkt sig att FRA skulle använda sina nya befogenheter till. […]
augusti 21, 2008 den 2:14 e m
Dimridåer från centern om FRA « Christian Engström (pp)
[…] min humla, Grön Ungdom, Maria Ferm, Jakob Dalunde, Motpol, Tvivlar, Tomas, Satmaran, Fritänk, Mårten Schultz, Dexion, Yo Mstuff, Conjoiner, Sidvind, Projekt på riktigt, Trotten, Syrrans granne, Kanalen, Alla […]
augusti 22, 2008 den 10:24 f m
Rikard
Juridiken är viktigast säger du. Men om det finns tekniska sanningar som visar att det inte alls är möjligt att, utan att läsa kommunikationen, sålla bort sådan trafik som ”börjar eller slutar i Sverige”, vilka problem medför det för lagstiftaren?
Man kan för all del ha en lag som inte kan efterlevas men är det önskvärt?
Vidare så har det där med trafik som ”börjar eller slutar i Sverige” från andra centerhåll uttryckts som ”svensk trafik” respektive ”svensk kommunikation” eller ”kommunikation mellan svenskar”.
En signalspaningslag värd namnet måste definiera vilket begrepp det är som gäller här. Vidare måste man definiera vad som menas med begreppet. Jag får nog därför hålla med Mark när han säger att ”det finns inget centerförslag”. Man kan inte kalla motsägelsefulla och skiftande eller vaga definitioner för ett lagförslag eller ens för ett förslag till ändringar av lagen.
Dessutom undrar jag hur ni jurister ställer er till det faktum att lagen som den är antagen nu tvingar operatörerna (ytterligare ett vagt koncept men ändå) att överföra all trafik som passerar landsgränsen till myndigheten (FRA) när centerförslaget går ut på att begränsa vilken trafik som ska få överföras till myndigheten. Detta blir ju då inte genomförbart med mindre än att man ändrar lagtexten och då måste ju lagen rivas upp och återbehandlas alternativt ersättas med en helt ny lag.
Tolgfors/Reinfeldt välkomnar konstruktiva förslag men vidhåller att antagen FRA-lag inte kommer att rivas upp. Kommentera gärna det problemet utifrån den juridiska horizonten!
augusti 22, 2008 den 11:06 f m
Långsam reträtt från FRA-lagen « Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] för övrigt också Mårten Schultz brillianta analys av centerns förslag. Jag vidhåller att jag välkomnar den reträtt som […]
augusti 22, 2008 den 2:15 e m
Mårten
Rikard: nej, det är förstås inte önskvärt med lagar som inte kan användas. Jag håller med dig om alla dina invändningar men vill inte såga ett förslag innan det formulerats tydligt. Om det är så att all kommunikation skall tappas, föras över till FRA och där sorteras i högar med svensk och icke-svensk information så är det förstås inte tillräckligt: Då sker ju en granskning av den svenska trafiken. Jag har ingen aning om hur Centern tänkt sig att lösa detta men de kanske sitter inne med ett Alexandersvärd för att hugga knuten med.
augusti 22, 2008 den 4:04 e m
Rikard
Mårten, tack för svar.
Alexander-svärd är nog behövligt men också en Hogwartsk sorteringshatt då det faktiskt finns flera fall där uppdelningen mellan ”svenskt” och ”icke svenskt” inte går att göra på trafiknivå, utan kräver att man faktiskt öppnar och analyserar trafiken för att nationalitetsbestämma den.
En förklaring som kommit, lite deus ex machina, för att visa att det inte är massavlyssning är att det är operatörerna (vilka de nu är) som ska stå för första reduceringen och sorteringen på nationalitet.
Där är ju problemet som vi är överens om att det då kräver ny lag eftersom det går emot lagtexten om all trafik som ska till FRA.
Men mina betänkligheter ligger alltså även på det tekniska planet därför att det där blir klart att någon fullständig eller rättvis sortering på ”nationalitet” av trafiken inte är möjlig.
Det har beskrivits på många ställen vid det här laget att svenskar som kommunicerar genererar i många fall sådan transittrafik som centern vill ska vara det enda som avlyssnas. Således blir det godtyckligt vilka svenskar som riskerar avlyssnas (även om man från visst centerhåll rekommenderat att man byter leverantör och använder kryptering för att skydda sig mot statens avlyssning(!)).
Det är därför jag är benägen att såga ett förslag innan det formulerats eftersom huvudtesen i förlaget vilar på något som praktiskt inte låter sig göras; sortera trafik för att undanta svenskars kommunikation.
Om man nu inte besitter den Hogwartska sorteringshatten vill säga.