Fler och effektivare poliser är bra. Men om åklagarorganisationen fallerar så leder det inte nödvändigtvis till en effektivare rättskipning. Fler och effektivare åklagare är bra. Men om domstolsorganisationen fallerar så leder det inte till effektivare rättskipning. Fler och effektivare domare är bra. Men om kriminalvården fallerar leder det inte nödvändigtvis till en effektivare brottsbekämpning.

Idag skriver hovrättspresidenten Wersäll om problemet med proppar i systemet och framhåller ett särskilt problem: Med för stort tryck på domstolarna så blir domar mindre välskrivna. Mitt intryck är i och för sig att domar överlag är förvånansvärt välskrivna – inte bara det: de är föredömligt korrekturlästa! – men det misstänker jag många gånger beror på att domare är extremt plikttrogna människor som sitter och skriver dom på övertid efter att ha suttit i förhandlingar hela dagarna.

Wersälls slutsats är det lätt att stämma in i. Rättsväsendets olika verksamheter måste gå i takt. Resurstilldelningen bör anpassas efter denna tanke. Hur en sådan samordning i praktiken skall kunna åstadkommas utan att trampa de olika delarnas autonomi på tårna är svårare att se. I praktiken så tror jag att vi måste acceptera att en väl fungerande rättsapparat måste få tillåtas att vara ineffektiv.

Om vi har målsättningen att alla brott skall beivras – jo, jag har förstått att en sådan målsättning numer anses naiv – så behövs stora resursökningar. Och det kommer att innebära att det ibland blir delar av maskineriet som kommer att gå på tomgång. Om polisen skall ha tillräckligt med resurser för att verkligen gripa in mot brottsligheten leder det till att poliser ibland är i tjänst utan att ha några brottslingar att jaga. Brottslingar respekterar inte budgetmål och kvartalsrapporter. När jag nu tänker på det så är det det som är problemet. Brottslingar respekterar inte samhällets kvartalsrapporter. Vilken arrogans!

Annonser