Få bloggar har ansökt om utgivningsbevis för att erhålla grundlagsskydd, berättar SvD. ”Bloggare verkar i ett laglöst land” är rubriken.
Men så är det naturligtvis inte. Bara en tidning kan komma på att det skulle vara laglöst att inte omfattas av grundlagarna för medier.
Bloggare verkar utan utgivningsbevis i samma rättssystem som alla andra, däremot inte i det särskilda regelsystem som gäller för t.ex. tidningar.
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att placera mig i det regelssystemet. Det här är inte någon tidning. Mejl till mig omfattas inte av grundlagsskyddad meddelarfrihet. De som kommenterar inlägg svarar själv för sina uppgifter. Jag är inte någon utgivare. Bara så att ni vet.
Mårten Schultz. 
14 kommentarer
Comments feed for this article
maj 19, 2008 den 10:09 f m
gudmundson
Du får gärna reda ut allt det där någon dag, Mårten, du som har lite koll på juridiken. Hur kan du vara säker på att du inte bär ansvar för kommentarerna, exempelvis?
maj 19, 2008 den 10:35 f m
Bloggare och grundlagsskydd « Jakob Heidbrink - Meddelanden från juridikens maskinrum
[…] inte skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen är korrekt. I övrigt utgör artikeln panikjournalistik. Mårten Schultz har sagt allt som behövs och jag hänvisar till […]
maj 19, 2008 den 11:55 f m
Mårten Schultz
Jag redigerar inte kommentarerna. Faktum är att jag inte ens alltid läser dem! Dina kommentarer blir därmed bara ditt ansvar. (Vilket väl dessutom återspeglar moralisk common sense: Om jag börjar gallra bland kommentarer så har jag ett ansvar för vad som kommer med.)
maj 19, 2008 den 1:38 e m
Hosanna » Blog Archive » Sekretess och yttrandefrihet
[…] Läs gärna; Blogge Bloggelito Mårten Schultz […]
maj 19, 2008 den 2:15 e m
gudmundson
Ja, men jag menar, hur vet du att lagen inte anser att det är du som bär ansvaret för dem – det är ju du som genom din blogg möjliggjort dem.
Ingen skulle hellre än jag frånsäga sig kommentarsansvar. Jag har ju bara, nästan, idioter i mitt kommentarsfält. Faktiskt skulle jag vilja sakna ansvar även över mina egna texter… Jag brukar tänka att det är blogger.com som är utgivaren, i USA dessutom.
Nån borde reda ut, en gång för alla, hur det funkar. Av den anledningen kan jag tycka att det var synd att caset med kommentarerna hos Carl Bildt inte kördes ända upp i HD. (som du kommer ihåg utreddes om han hade haft för avsikt att radera dem, vilket han haft, men sekreteraren undlåtit – alltså tycks man tillskriva bloggaren ansvaret).
maj 19, 2008 den 2:18 e m
Mårten Schultz
Ja, alltså, frågan är inte så enkel. Men så mycket är säkert: Som ansvarig utgivare har du ett längre gående ansvar. Kalle Ljungkvist på Aftonbladet dömdes ju för hets mot folkgrupp.
Om du inte känner till att någon begått brott i ditt kommentarsfält så är du inte straffansvarig. Och om du känner till det så kan du idag undvika problem genom att bara plocka bort det…
maj 19, 2008 den 4:17 e m
Staffan Malmgren
Men helt kan du väl inte förlita dig på din egen ovisshet? Även om varje kommentator ansvarar för sina kommentarer så har ju du ett fristående ansvar att plocka bort vissa meddelanden enligt BBS-lagen (och en tillhörande plikt att hålla uppsikt). Och för straffansvar för brott mot detta bortplockandeansvar krävs inte uppsåt, utan det räcker med grov oaktsamhet. Vilket förstås fortfarande är sällsynt att man når upp till (vilket Carl Bildt-frågan och även NJA 2007 s. 805 visar).
maj 19, 2008 den 7:38 e m
jheidbrink
Gudmundson och Staffan: För straffansvar krävs uppsåt. Den som gör en kommentar som juridiskt sett utgör en förolämpning måste ha uppsåt att förolämpa. Den som underhåller en bloggsida på vilken det förekommer en förolämpning gjord av någon annan, har inget uppsåt att förolämpa. Med andra ord är inte den som har bloggsidan straffansvarig.
Bloggen tillhandahålls vidare inte av den som står som huvudman. Om det finns någon som tillhandahåller bloggen, är det den som ställer servern till enskildas förfogande. Det är alltså i så fall WordPress. Inte heller personerna bakom WordPress har dock uppsåt att förolämpa någon. En juridisk person (ett bolag) kan inte ha uppsåt, eftersom den är en ren tankekonstruktion.
Kvarstår medhjälp. Enligt 23 kap. 4 § 1 st. brottsbalken döms den som främjat en gärning med ”råd eller dåd”. Ingen som skriver ett blogginlägg på vilket någon svarar med en förolämpning kan anses ha ”främjat” förolämpningen med ”råd eller dåd”. Det enda som skulle kunna tänkas är att godkännandet av kommentaren skulle utgöra en aktiv handling som främjar förolämpningen (alltså ett ”dåd” i lagens bemärkelse). Även ett sådant ”dåd” måste dock täckas av uppsåt. Insåg jag inte att jag godkände en förolämpning, går jag staffri.
Bloggare lever inte farligare än andra som har åsikter.
maj 19, 2008 den 9:12 e m
Staffan Malmgren
Nja, det är väl bara en huvudregel (BrB 1:2) att straffansvar kräver uppsåt. Det finns många ansvarsbestämmelser som bara kräver (ev grov) vårdslöshet, oaktsamhet etc – exv vållande till annans död, framkallande av fara, eller det som jag ville framålla, brott mot skyldigheten att ta bort vissa meddelanden (BBS-lagen 5 och 7 §§).
Och frågan var ju inte om ansvaret för det egentliga brottet (förolämpning, hets mot folkgrupp, uppovsrättsintrång…) utan för det fristående brottet mot BBS-lagens 5 §.
Frågan av vem som är tillhandahållare av bloggen är svårare (och den kan säkert bero på om man hostar sin egen blogg, vilket jag gör, eller om man använder någon annans bloggtjänst, som Mårten gör), men definitionen av tillhandahållare är specifik för just BBS-lagen. I förarbetena sägs att ”tillhandahållare är den som kan bestämma över tjänstens användning, inklusive de tekniska och administrativa rutinerna”, vilket leder till en ny frågeställning om vad dessa isåfall utgörs av.
Men i och med att Mårten kan ta bort enskilda kommentarer, postningar eller stänga ner bloggen helt måste man väl anse att han bestämmer över tjänstens användning (även om WordPress-bolaget också kan göra samma sak)?
maj 19, 2008 den 9:15 e m
Staffan Malmgren
Jag hade för övrigt inte uppsåt till den där smileyn i mitt inlägg – wordpress.com tyckte tydligen att tre punkter följt av en högerparantes skulle konverteras till en blinkande gladman. Möjligvis var det vårdslöst av mig att inte inse detta.
maj 20, 2008 den 7:26 f m
martenschultz
Staffan, du har naturligtvis rätt! Det skall dock mycket till för grov oaktsamhet. I Bildts fall låg det honom till last att han inte tog bort kommentaren trots påtryckningar. Samma i Kalle Ljungkvists fall. Ett striktare ansvar än så måste rimligtvis stå i strid med art. 6 i EKMR.
BBS-lagen är rent generellt intressant ur rättsäkerhetssynvinkel…
maj 20, 2008 den 7:26 f m
martenschultz
Det blev ingen jävla smiley där inte.
maj 24, 2008 den 10:08 f m
SvD behöver ett uppslagsverk « Herr Klokboks Kollektion
[…] (Med tanke på att maktens personer och välsituerade ledarredaktörer befinner sig i en ovanlig position, en sits där de kan utsättas för recension av sitt trams, förstår jag varför man tar till de mest obskyra knep för att stoppa bloggarna – senast förslaget om utgivningsbevis för bloggar.) […]
maj 27, 2008 den 10:39 e m
Birgitta
Har inte läst alla kommentarerna här, men det tycks mig att ni inte läst förutsättningen för grundlagskyddad blogg. Kan nämligen inte alls sökas och beviljas, om flera personer fritt lägger in texter! Kan inte gälla din blogg, Mårten, som jag f.ö. läser med intresse.