Det får nog ändå betraktas som något av en sensation, om man ser till omständigheterna i sig (och inte lägger in empatiaspekter), att pappan i Rödeby friades. Rapporterna är fortfarande knapphändiga och jag har inte fått tag i domen. Tydligen menade tingsrätten att skytten inte var medveten om sitt agerande, vilket väl betyder att det är pappans psykiska tillstånd som var av ett sådant slag att han inte kan anses ansvarig för sitt agerande. Men förstod han inte vad han gjorde, vilka konsekvenser det kunde få?
Det är en sak att agerandet kanske kan framstå som ursäktligt givet omständigheterna. Mycket talar ju för att situationen var extremt pressad. Mycket talar för en långtgående förståelse för pappan. Men det är inte samma sak som att han inte kunde värdera sina handlingars konsekvenser.
**
Försvararen är ”mycket nöjd”. Adjunkten – av SvD litet lustigt benämnd ”rättsexpert” (det vill jag bli! Expert på ”rätt”!) anser att domen är ”ovanlig”.
Mårten Schultz. 
15 kommentarer
Comments feed for this article
maj 7, 2008 den 12:58 e m
Rätt att fria Rödebypappan » emretsson.net
[…] Mårten Schultz, som kan betydligt mer om juridik än jag, kallar utslaget för något av en sensation. Det har jag […]
maj 7, 2008 den 1:40 e m
Johnny
Mycket glädjande, det finns tydligen en liten klick av domare och lagmän som faktiskt läst den Svenska lagen.
Nu får vi bara hoppas att de satanistiska ungdomarna får mycket kännbara straff för sitt fruktansvärda handlande.
maj 7, 2008 den 1:49 e m
Sredna
Domen finns här:
http://www.nj.se/juridikidag
maj 7, 2008 den 1:57 e m
Göran
Domstolen har dömt rätt i detta ärende. Man får hoppas att de myndigheter, Polis, Åklagare och socialen, som borde agera tidigt i en händelse som denna, tar sig en fundrare över sin egen verksamhet, då man låter detta hända.
maj 7, 2008 den 3:19 e m
dan
Antar att det som nu kommer att följa är en full psyk utvärdering
samt förmodligen slutenvård. så att säga att han är frikänd är kanske
att måla med en halv pensel. Men ska ta och titta på domen
samt vänta lite till för att se vad som kommer att hända.
-Dan
maj 7, 2008 den 3:47 e m
dan
hmmm.
har nu skummat igenom dommen….fortfarande frågande, samt tveksam till mitt påstående ovan, tycks inte som att ”psyk spåret” kommer att användas heller….dvs han är hel fri , pga av den ”vanliga” sjuk då, men bättre nu principen. dvs kan inte dömas för brottet eller tas omhand av psykvården…..
han får tom tillbaka bössan…..
-Dan
maj 7, 2008 den 7:53 e m
Jonas
I domskälen säger tingsrätten att gärningsmannen inte hade insikt om att ungdomarna kunde dö av skotten. Alltså hade han inte uppsåt till mord eller dråp. Däremot nämns inget om huruvida han hade uppsåt att skada ungdomarna, vilket lär bero på att åklagaren – enligt domen – förklarat att han inte yrkade ansvar för något annat brott än mord och mordförsök.
Domskälen lämnar därför frågan öppen om det kunde ha blivit fråga om att döma för grov misshandel och grovt vållande till annans död, ifall det framställts ett sådant yrkande. I och för sig bör ett påstående om grov misshandel anses ingå i gärningsbeskrivningen, men att döma till ansvar för ett brott som åklagaren uttryckligen avstått från att göra gällande ansvar för vore ju tveksamt bl a i förhållande till Europakonventionen.
Även om hovrätten – mot förmodan – skulle dela tingsrättens uppfattning om uppsåtet till mord/dråp, bör alltså en åtalsjustering från åklagarens eller målsägandenas sida kunna öppna för en fällande dom för åtminstone grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Tingsrättens ordförande Pia Johansson uttalade sig i Aktuellt ikväll och sa bl a att rätten hade funnit att mannen ”inte hade begått något brott”, vilket förstås talar emot min tolkning ovan. Å andra sidan är det ju domskälen som gäller, inte domarens mer eller mindre förflugna ord i media. (Med det sagt tycker jag att det är föredömligt att domaren i ett så här uppmärksammat och komplicerat mål förklarar domen i tv.)
maj 7, 2008 den 8:06 e m
norberg
Jag tror att media har fått stor påverkan på hur domen blev. Vilket egentligen inte borde förekomma över huvud taget. Även om det är rätt naivt att tro att det inte gör det. Tyvärr. En mild dom hade jag haft förståelse för. Psykvård likaså. Men ett totalt frikännande? Precis som Mårten Schultz måste jag säga att det är en sensation. Och utfallet i hovrätten lär bli annorlunda.
maj 7, 2008 den 8:48 e m
Ia
”Men förstod han inte vad han gjorde, vilka konsekvenser det kunde få?” Hur skulle han kunna göra det om han inte var medveten om sitt eget agerande? Ur den synpunkten är domen logisk. Vad jag inte fattar är att man gång på gång dömer folk för mord (eller andra brott) med påföljden vård – de anses ha uppsåt trots att de är svårt sjuka och lider av en psykos under gärningen – hur kan de då vara medvetna om vad de gör och dess konsekvenser? Vad skiljer detta från andra fall?
Jag ser inte agerandet som ursäktligt givet omständigheterna och att pappan var pressad – ”en helt vanlig familjefar” som försvararen sa. Däremot givet personen, om man nu ska använda ett ord som ursäktligt. Läser man domen framstår han som en väldigt ovanlig familjefar vilket också rättspsykiatrikerna trycker på, en man som dagligen lever med svår ångest och till föjd av sina funktionshinder inte kan jämföras med ”vem som helst”. Man har ju heller inte tagit upp nödvärn.
maj 8, 2008 den 5:51 e m
A.
Jonas skriver: ”Domskälen lämnar därför frågan öppen om det kunde ha blivit fråga om att döma för grov misshandel och grovt vållande till annans död, ifall det framställts ett sådant yrkande. I och för sig bör ett påstående om grov misshandel anses ingå i gärningsbeskrivningen, men att döma till ansvar för ett brott som åklagaren uttryckligen avstått från att göra gällande ansvar för vore ju tveksamt bl a i förhållande till Europakonventionen.”
Min kommentar: Rätten är inte bunden av åklagarens yrkande om vilket brott den åtalade skall dömas för i brottmål (annorlunda dock i tvistemål där rätten är bunden av parternas yrkanden). Rätten skulle således, i detta fall, ex officio kunnat döma den åtalade mannen för vållande till annans död eller grov misshandel trots att åklagarens bara yrkat för mord.
Med vänliga hälsningar
maj 8, 2008 den 7:19 e m
Peter
Obligatorisk läsning i ämnet:
http://erixon.com/blogg/?p=700
maj 8, 2008 den 10:07 e m
Jur stud
A.>> Rätten är dock bunden av gärningsbeskrivningen. Rubriceringen betyder som du påpekar ingenting men om nu åklagaren inte nämnt ”eller av oaktsamhet” i gärningsbeskrivningen så blir det väl problem som Jonas påpekar. Hittar tyvärr inte gärningsbeskrivningen bara…
maj 8, 2008 den 10:43 e m
Jonas
A:
Rätten är inte bunden av åklagarens brottsrubricering och åberopade lagrum, men dock av åklagarens gärningsbeskrivning (30 kap 3 § brottsbalken). I det här fallet innehåller gärningsbeskrivningen inget påstående om oaktsamhet. Därför har tingsrätten inte kunnat döma för ett oaktsamhetsbrott som vållande till annans död.
Rekvisiten för grov misshandel innefattas visserligen av gärningsbeskrivningen. Åklagaren har dock angett – vilket särskilt har antecknats i domen – att han inte yrkar ansvar för något annat brott än mord/dråp. Enligt Europadomstolen följer det av Europakonventionens artikel 6 om ”fair trial” att en tilltalad för sitt försvar har rätt till fullständig och detaljerad information om anklagelsen, inklusive den brottsbeteckning som rätten kan komma att tillämpa (se t ex dom 1999-03-25 i målet Pélissier och Sassi mot Frankrike). Frågan är om det kravet vore uppfyllt ifall tingsrätten skulle döma för ett brott som åklagaren uttryckligen förklarat sig inte yrka ansvar för. Jag är tveksam till det.
Jämför NJA 2004 s 757, där hovrätten efter avslutad huvudförhandling hade gett parterna tillfälle att yttra sig om eventuell ändring ex officio av brottsrubriceringen, vilket HD godkände.
maj 9, 2008 den 9:01 f m
A.
Till jur stud och Jonas:
Tack för era svar, men är det inte så att uppsåtsbeskrivningen även innefattar en oaktsamhetsbeskrivning? Eller annorlunda uttryckt: är man uppsåtlig så är man även oaktsam.
Med vänliga hälsningar
maj 9, 2008 den 4:23 e m
Elisabeth
Nope, A. Påstår åklagaren uppsåt innefattar det inte oaktsamhet.