”Bara en vit person kan säga att hudfärg inte spelar någon roll.”

Det där yttrandet fälldes av en svart juristprofessor som forskar kring critical race theory på en föreläsning där en student framhöll, naivt men förmodligen med goda syften, att det för samhället bästa vore om vi kunde nå bortom individuella skillnader som hudfärg (eller ”ras” som de säger i USA), kön eller sexuell läggning. Men vi kan naturligtvis inte nå bortom våra strukturella tillhörigheter. Det är en del av ekvationen. Att bortse från skillnader är naivt. Att inse vikten av skillnader innebär dock att vi måste bli vaksamma på fördomar. Vissa fördomar är sanna, eller innehåller korn av sanning. Vissa är falska. Men inget är så naivt som att vi skulle kunna bortse från våra fördomar, våra svepande generaliseringar.

Igår var jag på en fascinerande föreläsning med Kimberly Crenshaw. Professor Crenshaw är en av initiativtagarna* till s.k. intersektionality–perspektiv i samhällsforskningen. Hon använde sig av retorik från presidentkampanjen i USA för att illustrera teorin och åskådliggjorde hur de slitningar som aktualiserades redan under rötsträttsrörelsen mellan ”kvinnorörelsens” strävanden och de svartas frigörelse återspeglar sig i dagens politiska klimat. Intressant, den marxistiska bakgrunden till trots.

—

*Se vidare Crenshaw, Kimberlé W. (1991). Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and Violence against Women of Color, Stanford Law Review, Vol. 43, No. 6., pp. 1241-1299.