På Svd Brännpunkt skriver idag ett antal forskare att universitetets verksamhet inte kan eller bör vara att tillhandahålla arbetskraft. Inte heller kan universitetets förmåga att tillhandahålla arbetskraft vara ett lämpligt verktyg för utvärdering av dess framgång.

Det håller jag med om. En viktig aspekt är att arbetsmarknadssynsättet tenderar att inta ett alltför kortsiktigt perspektiv. Den förutsättningslösa forskningen leder ofta till goda resultat där man minst väntar sig det, och det kan ibland ta lång tid innan resultaten börjar visa sig. Dessutom så tror jag på den tanke som ofta förknippas med Karl Popper, nämligen kraften i idéerna, att idéer i sig kan förändra samhällen och göra dem bättre. Här är latensfasen ofta än längre.

Om något så behöver nog i alla fall samhällsvetenskaplig forskning i Sverige idag mer visionärer, personer som tänker stort och som tar för sig, och som på denna grund bygger upp en utbildning på vetenskaplig grund. Sådana forskare hamnar nog ofta dåligt till i ett index som mäter hur många arbetstagare som en utbildning genererar på kort sikt. Allra viktigaste är att vi vidhåller att universitetsutbildningen faktiskt skall ske på vetenskaplig grund, även på yrkesorienterade utbildningar som juristlinjen, socionutbildningen eller ekonomutbildningen. Man kan lära sig att läsa paragrafter på kortare sommarkurser. Men det krävs djup för att förstå vikten av rättssäkerhetstanken.

Annonser