Den försvunna Engla fångar folkets intresse. Idag har en person begärts häktad för bortförande av Engla. (Uppdaterat: Nu är den s.k. 42-åringen häktad.) Tidningarna skriver spaltmeter. ”Vad har hänt?” ”Vem har gjort det?” ”Vad händer nu?”
I SvD finns det redan innan häktningsframställan prövats en frågespalt med två framstående akademiker, under rubriken ” Vad talar för att 42-åringen är skyldig?” Det är två kriminologer som svarar på frågorna, men ingen jurist. Det gör mig glad.
För en kriminolog är det nog inte så svårt att svara även på frågor som den i Svenskans rubrik, på ett tidigt stadium i en undersökning. Kriminologer sysslar med statistik, med frekvenser, med sannolikheter. Perspektivet är gruppens eller samhällets. Men jurister, i allmänhet, är mer intresserade av det enskilda fallet, av individer, av personer.
Har man det individuella perspektivet och ett gott omdöme så avhåller man sig från att uttala sig om enskildas skuld alltför tidigt. Som grundinställning är det enligt min mening betydligt mer sympatiskt än att på statistiska grunder uttala sig om enskilda fall innan vi vet något om vad som egentligen hänt.
**
Jag undrar hur många timmar Leif Silbersky egentligen jobbar på en månad.
Mårten Schultz. 
7 kommentarer
Comments feed for this article
april 10, 2008 den 9:00 e m
Syster Yster
Hasse och Tages monolog om sannolikhet kanske passar in här 🙂 Men det kan inte vara lätt att vara jurist heller. För ibland så upplever jag det som att ”hur de än gör så blir det fel” Lagen är så kantig i Sverige så här tillåts inga moraliska hänsyn utan bara boklig fakta.
Det gör att många brottslingar klarar sig eftersom trakasserier och psykologiska brott är svåra, om ens möjliga att bevisa.
Det borde införas lite ”Crime of passion” i tänkandet även här hemma!
Ha det gott
april 11, 2008 den 1:26 f m
Karl
Jag vet inte riktigt vad det är du vill säga med ditt inlägg? Du tillför ju inget? Du säger ”Som grundinställning är det enligt min mening betydligt mer sympatiskt än att på lösa grunder uttala sig om enskilda fall innan vi vet något om vad som egentligen hänt.”
Det är det ju ingen som har gjort heller, du har ju tidigare just skrivit att: ”Kriminologer sysslar med statistik, med frekvenser, med sannolikheter”
Det är ju precis inom dom ramarna som dessa kriminologer svarat på frågorna också. Jag förstår i överhuvud taget inte vart du vill komma. Normalt är normalt. Du använder cirkelargument…
april 11, 2008 den 6:07 f m
Greger
Det är ju inget cirkelresonemang. Mellan raderna säger han: Jag är djäligt glad att jag inte är kriminolog och på statistisk grund dömer folk på förhand beroende på deras statistiska tillhörigheter…
april 11, 2008 den 11:38 f m
Kobolt
Hur korkade yttranden får advokater egentligen göra? ”Uppgifterna om min klient är inte unika utan kan passa in på många andra som passerat Stjärnsund den här eftermiddagen”. Man häpnar! Var det möjligen en kongress i Stjärnsund just den här dagen som riktade sig till: ”tidigare dömda för flera brott, bland annat för våldtäktsförsök och sexuellt tvång.” Måste ju ha varit en väldig trafik på den vägen av folk med just den bakgrunden i så fall. Trovärdigheten för advokater och rättssystemet är gissningsvis inte högt idag. När sen Leffe S kastar sig in i leken blir det nog komik på hög nivå.
april 11, 2008 den 2:36 e m
Jonas
Nu har det väl visat sig att Silbersky egentligen inte hade tid med den här klienten, utan han skickade sin kollega Jan Kyrö. Jag antar att hela Silberskys byrå lever gott på hans namn och medietycke. De flesta som åker dit för första gången känner väl bara till en advokat, så att be om Silbersky blir ett slags betingad reflex…
april 11, 2008 den 7:53 e m
Elisabeth
Det borde införas lite “Crime of passion” i tänkandet även här hemma!
Annars brukar de flesta betacka sig godtycke.
april 13, 2008 den 10:23 e m
Erik4
Förstår precis vad du menar Mårten.
Sen tur att inte vissa blir nämndemän, när jag läser inläggen bland bloggar. Vokabulären får en tillbaks till medeltiden och att återinföra dödsstraffet. Ja man får väl ha överseende med dylika inlägg att de är sagda i känslomässig affekt.