Det var inte så många som uppmärksammade en paradox som inträffade förra veckan. Först uppmärksammades vi på att Sverige är sämst i hela OECD på maktdelning. Regeringen dominerar totalt, enligt den undersökning som moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson presenterade.

Som ett av få länder saknar Sverige en författningsdomstol. Vi saknar en grundlag som ger en reell möjlighet att pröva lagförslags förenlighet med mänskliga rättigheter. Vi saknar tillräckliga möjligheter att tvinga fram folkomröstningar. Vi saknar med andra ord rättsliga medel för att kontrollera den yttersta maktutövningen.

Fokus påstod samma vecka, under rubriken ”Här sitter makten” – med en bild på en sittande justitiekansler – att juristerna har ”tagit över” makten i samhället. Av rubrikerna framstår det som närmast revolutionärt: Juristerna har trängt in i politiken och tagit makten, genom samlade krafter. Men någon revolution har inte skett. ”Juristerna” har inte tagit makten.

Faktum är att juristerna har alldeles för litet makt. Tesens stöd är minst sagt klent, vilket åskådliggörs av ett det är JK som får stå i fokus. Justitiekansler Lambertz har i och för sig varit mer synlig i media än tidigare innehavare av ämbetet. Men så värst mycket makt i formell mening har han inte. Han kan fatta beslut om skadestånd – men de kan överprövas av domstol. Han kan driva fram tryckfrihetsrättsliga prövningar – men bedömningen görs av en domstol. Och han kan göra egna utredningar av saker, som t.ex. i projektet om Oskyldigt dömda. Men det innebär ingen konkret maktutövning. Dessutom: JK:s mandat har över huvud taget inte förändrats.

Nu kan i och för sig den allmänna europeiseringen ses som delvis en juridikalisering, om man vill. Det är dock en missvisande karakteristik. Ett Vaxholmsmål gör inte att det är EG-domstolen som förändrar Sverige, vilket vissa vill påstå. En förskjutning till EG-organ har skett, men förskjutningen till domstolen är inte ur konstitutionell synvinkel den mest intressanta. Nej, tesen att juristerna tar över Sverige är en konspirationsteori. Dessvärre.

Som konspirationsteoretiskt stycke är Fokus artikel i gott sällskap med andra konspiratoriska teser som drivit av politiska magasin. Icke desto mindre har det fått visst genomslag. Det är farligt om folk börjar lyssna på konspirationsteorierna om juridiken.

Det är farligt eftersom vi behöver mer makt hos juristerna i Sverige snarare än mindre. Vi behöver en grundlag med bett som kan förhindra övergrepp på enskilda. Vi behöver en reell möjlighet till normprövning. Vi behöver rättigheter. Vi behöver en domstolsorganisation som kan fungera som en vakthund. Normala inslag i en demokrati alltså. Som i en svensk tradition, där makten legat på regeringen, ofta underskattat vikten av.

Vi behöver kort sagt juridikalisering.

**

En rolig intervju är det med Lambertz i vilket fall.

Annonser