Europakonventionen har gjort ett segertåg i svensk rätt. På bara några år har konventionen börjat dyka upp i domar rörande alla möjliga saker: I skadeståndsmål rörande självmord och gruvtäkter, sexualbrottsmisstankar och skattebrott.
En invändning mot Europakonventionens användande som personer som jag respekterar givit uttryck för är att den ibland används på ett slappt sätt. Att Europakonventionen används som ett slags trumfkortsargument. ”Jaså du säger att det inte var ditt fel men jag säger bara” – trummvirvel – ”EUROPAKONVENTIONEN!”. Konventionens allmänna rättighetsformuleringar inbjuder till svepande argument, eller kan i alla fall inbjuda till sådana argument.
Idag så inleds rättegången rörande hemfridsbrott i Rödeby. (SvD, DN). Själv intrånget verkar vara erkänt. Men den skottskadade 17-åringen vill icke desto mindre att åtalet skall ogillas i sin helhet. Argumentet som advokaten anför för detta är enligt TT: ”Europakonventionen stadgar att man ska få en rättvis rättegång. Ett moment i detta är att man inte ska vara fälld i allmänhetens ögon.”
Om jag förstår det rätt så menar advokaten att det faktum att tidningar skrivit om fallet tidigare, på ett sätt som varit ofördelaktigt för hans huvudmans intresse, så skall hela åtalet ogillas. Ja, vad säger man om det? Låter det rimligt?
Trumf!
(För att ge advokaten the benefit of the doubt: Han har kanske blivit felciterad…)
Mårten Schultz. 
10 kommentarer
Comments feed for this article
mars 31, 2008 den 2:45 e m
emretsson
Vettigt inlägg. Men visst heter det trumf (som i trumfkort) och inte triumf?
mars 31, 2008 den 2:56 e m
martenschultz
Anders, du kanske har rätt! Triumf är något annat!
mars 31, 2008 den 2:58 e m
Oskuldspresumtionen, eller “Att ta en öl efter olyckan” « Mårten Schultz.
[…] ALLA säga att de krökat efter att de slutat köra för att undkomma ansvar!” Ett riktigt trumfkortsargument, […]
mars 31, 2008 den 2:59 e m
martenschultz
Så där ja, nu ändrade jag stavningen.
mars 31, 2008 den 3:12 e m
Sredna
Eftersupning brukar man benämna det där. ”Jag blev så uppskakad av att ha kört av vägen så att jag halsade en trettis Explorer på en kvart. Sen kom polisen.” Nästan lika vanligt försvar som ”Jamen, jag hade ju bara tagit ett par folköl kvällen innan.” När jag satt ting avfärdades såna påståenden, men då var det ju inga kändisar som dömdes heller.
mars 31, 2008 den 4:45 e m
Jan
Jag håller med dig om att europakonventionen verkar dras fram i väldigt spridda lägen men så blir det nog lätt när något är nytt och det inte hunnit etableras någon praxis för när det är tillämpbart. Det blir nog vettigare med tiden.
Det senaste försöket av Björn Lindmar får väl betraktas som ganska långt vid sidan om målet men det tycker jag ofta om de försvarsadvokater som tar högprofilsmål och försöker riktiga stunts och skenmanövrer för att fria sina klienter. Troligen är det mer ett försök av Lindmar att få lite strålkastarljus på sig själv. Vilket fungerade bra, vi diskuterar ju just fjanten.
mars 31, 2008 den 5:12 e m
emretsson
För övrigt: Behöver man hänvisa till Europakonventionen för att motivera en rättvis rättegång?
mars 31, 2008 den 6:06 e m
Mårten
Anders: Nej, det gör man ju inte i en mer allmän bemärkelse. Men inom ramen för konventionen är ”rättvis rättegång” ett begrepp med särskild innebörd. Vi har nog som svenskar i allmänhet ansett oss ha en överlag rättvis rättsordning. Men icke desto mindre har vi fällts för t.ex. väntetiderna i domstol.
Jan: Good point.
mars 31, 2008 den 6:23 e m
a b
Advokatens inlägg är märkligt. Jag tror han har fått det hela om bakfoten eller försöker vilseleda lekmännen i domstolen. Hans resonemanget går ut på att om du är djälvigt skyldig och alla inser det så ska man inte kunna dömas.
Jag gissar att det är en väldigt desperat advokat som kommer med så idiotiska inlägg.
april 2, 2008 den 8:08 f m
jheidbrink
Jan: Europakonventionen har funnits ett tag, närmare bestämt sedan 1950, alltså i 58 år. Enligt Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Europakonventionen) ratificerade Sverige konventionen 1952, alltså för 56 år sedan. Det låter som gott om tid för att bestämma begreppen.
Enligt min åsikt – och jag vet att Mårten inte håller med mig om detta för fem öre – är begrepp som ”rättvisa”, ”frihet” och andra sådan begrepp inherent odefinierbara, vilket innebär att varje avgörande blir ett bestämmande av begreppet i det enskilda fallet. Problemet med så grundläggande rättigheter som de mänskliga rättigheterna är att de av nödvändighet måste vara så abstrakta att de inte säger någonting om det enskilda fallet. Alltså kan de användas i vilken struntargumentation som helst.
Europakonventionen har – liksom FN:s motsvarande deklaration och FN över huvud taget – fått något slags halvreligiös status i våra samhällen. Ett argument som baseras på konventionen, deklarationen eller ett FN-uttalande är det som på tyska kallas ett ”Totschlagargument” – ett mördande argument. Vem orkar argumentera emot en ”mänsklig rättighet”?
Jag vet inte hur vi skall hantera det här, eftersom jag i grunden anser att Europakonventionen är bra och att den fyller en viktig funktion som politiskt måldokument. Som juridiskt argument tycker jag dock att den legitimerar ibland högst tvivelaktiga slutsatser och att detta är ett problem.
Hur vi skall lösa detta problem, har jag dock ingen aning om.