Jag tror att alla som har barn – och många andra också – tycker att morden i Arboga är ungefär det vidrigaste som man hört talas om. Omöjligt att skaka av sig. Och återigen så har vi en situation där den person som hängts ut som skyldig i offentligheten tycks vara oskyldig. (Se om de nya rönen Svd, DN, VLT). Den tidigare misstänkte pappan har i och för sig sluppit att få sitt namn besudlat, och inga fotografier har som jag sett det publicerats. Men hans livshistoria har förmedlats och exploaterats. Dagarna efter att hans två barn mördats. Hur reparerar man en sådan skada? Hur mår man som journalist dagen efter att det visar sig att den person vars historia man tecknat i insinuanta ordalag för hela Sverige att beskåda, att bilden var falsk.

 ***

Samtidigt: Det är svårt att låta bli att läsa. Och att som läsare deltaga i att göra en dokusåpa av en tragedi. Om gripandet: SvD, DN.

Annonser