Moderna tider var först ut, för sisådär tio-femton år sedan, med att ranka svenska universitet och universitetsutbildningar. Olika nyckelfaktorer mättes och lades till grund för en jämförelse mellan de olika lärosätena. I andra länder är detta vanligt sedan länge, men i Sverige hade det inte skett tidigare. Kanske beror det på att vi trots allt har ganska få universitet och förhållandevis små fakulteter. I vilket fall stod Moderna tider för något nytt och viktigt: Även universitetsutbildningar förtjänar att utvärderas och granskas utifrån tydliga kriterier.  

Därefter har Moderna tider dessvärre gått i graven. Men andra tidskrifter har tagit upp staven. Nu har Fokus i senaste numret publicerat olika listor över svenska lärosäten . Problemet är bara att någon rationell utvärdering utifrån några nyckelfaktorer inte har företagits. Faktum är att Fokus listor – det är flera listor – över huvud taget inte bygger på någon egen analys. I stället har Fokus plockat ihop några listor från annat håll, varav INGEN kan sägas bygga på någon seriös utvärdering av olika utbildningar.

Som jag ser det är Fokus försåtliga sammanställning direkt skadlig för samtalet om universitetsutbildningarnas kvalitet. Även om alla vet att man skall ta listor av sådant här slag med en nypa salt, så tror jag samtidigt att många tänker att det nog måste ligga något korrekt bakom dem. Ingen rök utan eld. ”Detaljerna kan diskuteras men nog måste det betyda något att inga juristutbildningar är med på någon av listorna”, kan man tänka sig att en läsare resonerar. Sådana resonemang kan vara särskilt farliga i en tid av förändring i synen på universitetens ställning och finansiering. Min uppfattning är nämligen att Fokus listor inte visar ett skit. Ingenting alls.

Här finns en lista som återspeglar ”en gammal statistiker, en ex-rektor och en professor […] egen rankning över Sveriges lärosäten”. Jaha. Här finns en lista över lärosäten där Högskoleverket ansett att utbildningen är ”särskilt god” utan några kommentarer kring vad listan egentligen innebär: Är det relativa omdömen eller vad krävs för att en utbildning skall anses särskilt god? Här finns den utan förklaring helt meningslösa listan om vilka lärosäten som fått sin examinationsrätt ifrågasatt av Högskoleverket. Sjukskötersakexaminationen i Örebro är tydligen ifrågasatt. Jahaja. Varför då? För att de beskyllts för könsdiskriminering, kanske? Och så finns det några andra listor som är lika meningslösa utan förklaringar.

Som jurist så slås jag särskilt av att inget universitet i Sverige har med någon juristutbildning bland de goda utbildningarna. Jag är den förste att kasta sten på juristutbildningarna i olika sammanhang: Det finns mycket att göra för att modernisera och förbättra utbildningarna. Men jag är samtidigt fullständigt övertygad om att åtminstone vid de tre stora lärosätena Stockholm, Lund och Uppsala – som är de enda vars juristutbildningar jag kunnat se resultaten av och Stockholm har dessutom vid det här laget ganska extensiva undervisningserfarenheter från – så är utbildningen överlag av mycket hög klass, ja, av internationellt hög klass. Studenterna är enormt motiverade och överlag ambitiösa och seriösa. (Juriststudenter arbetar nog betydligt mer med sina studier än de flesta andra inom hum-sam-facken.)

I Stockholm utbildar vi en väldig massa jurister. Och de allra flesta som tar jur kand-examen kommer ut från utbildningen med en fantastisk kompetens och mitt intryck är att för varje år så blir kandidaterna dessutom bättre: Mer lyhörda för samhällsproblem och olika förutsättningar men med en grundmurad förståelse för rättssäkerhetskrav och rättsstatens värderingar.

Själv har jag för inte så väldigt länge sedan förutom juridik studerat vid en massa andra institutioner. (T.ex. har jag en examen i teoretisk filosofi från Stockholm vilket enligt Fokus granskning hörde till de bra utbildningarna i Sverige. Helt rättvisande.) Jag har massor med idéer om hur juristutbildningen kan förbättras: Mer teori, större krav, mer filosofi, t.ex. Men juristutbildningen är unik i sin organisatoriska helhetssyn och sitt beprövade upplägg och dess kvalitet visar sig i hur arbetsmarknaden bemöter våra studenter år efter år. Att inte ha med någon av dessa elitutbildningar i en rankning illustrerar hur missvisande en jämförelse kan bli om den inte bygger på ett genomarbetat underlag.

***

När det gäller juristutbildningarna borde för övrigt en jämförelse mellan lärosätena bygga på andra kriterier än dem som brukar stå i förgrunden. Utbildningen skall vila på vetenskaplig grund. En viktig jämförelse bör därför vara hur mycket de olika utbildningarnas lärare publicerat sig i olika sammanhang och internationella publikationer bör tillmätas särskild betydelse.

Annonser