Så kom då till slut betänkandet från Integritetsskyddskommittén. Betänkandet applåderas i media. Det går från ”klarhet till klarhet” skriver DN. Maria Abrhamsson skriver att det inte alltid är fel med ett fotoförbud, en av de saker som tas upp i betänkandet.

Hyllningarna är intressanta, särskilt när de kommer från media. För det är ju så att integritetsskyddets vinst är yttrandefrihetens förlust. Att förbjuda fotografering i privatlivet är att inskränka rätten att skärskåda andra människors liv och ibland så har det i alla fall tidigare ansetts vara något som media har både rätt och skyldighet att göra. Yttrandefriheten och tryckfriheten tycks allmänt ha det jobbigt i media i dessa dagar. I en annan del av kosmos går DN Kulturs Stefan Jonsson till frontalangrepp på yttrandefrihetsprincipen som ett rättspolitiskt argument: Att argumentera i sådana termer för att förhindra åtgärder som enligt Jonsson vore bra för samhället är odemokratiskt. Och liberala tidskriften NEO, som nog knappast räknar Stefan Jonsson bland sina meningsfränder, gjorde häromveckan sitt eget lilla nålstick på den svenska tryckfrihetens lillasyster, meddelarfriheten. Politik ger konstiga sängkamrater.

Nu innehåller betänkandet annat än fotograferingsskydd och för det fall någon är intresserad över min egen åsikt så delar jag nog de flesta av de principiella uppfattningar som kommittén givit uttryck för. Det är till exempel intressant att se hur skyddet för den personliga integriteten ger reflektioner för olika delar av juridiken: Kommittén föreslår förändringar av såväl Regeringsformen som brottsbalken, men även skadeståndsrätten påverkas. Den skadeståndsrättsliga utvecklingen har anteciperats av många efter Europadomstolens famösa dom i Caroline v. Hannover-fallet, bland annat av Justitiekanslern. Här krävs nya avvägningar och kommittén tar upp problemet.

Men hur var det nu Oscar Wilde sade. Varje gång jag märker att jag tycker likadant som andra blir jag nervös.

Annonser