Det finns väl få saker som politiskt intresserade svenskar är så eniga om som att dödsstraffet är förkastligt. Så även jag. Även i det land vars dödsstraff oftast tilldrar sig intresse i svenska media, nej, inte Kina utan USA, är dödsstraffet på reträtt, skriver DN:s Per Ahlin.

Men varför är alla emot dödsstraffet? Ett vanligt argument är att även rättsväsendet kan göra fel, och att dödsstraffet är oåterkalleligt. En felaktig, verktälld dödsdom kan aldrig rättas till. Men det samma gäller ju för fängelsestraffet. Vi kan aldrig ”rätta till” en felaktig fängelsedom heller. Även ett frihetsberövande är förlorade år. Fråga Joy Rahman. Ett annat argument är att dödsstraffet är omoraliskt, eftersom det är fel att döda. Men det är väl inte alltid fel att döda? I självförsvar är det inte fel att döda. Dödsstraffet är ineffektivt och för inte med sig några goda samhällseffekter, kan vara ett annat argument. Stämmer det? Det empiriska påståendet är svårt att utvärdera. Och är det alltid effektivitet som skall vara måttstocken för en påföljds värde?

Straff är, som jag ser det, något man på moraliska grunder förtjänar i vissa situationer och i brist på andra institutioner så är det samhället som får verkställa det. Själv har jag i en sådan modell svårt att hitta rationella skäl mot dödsstraffet, men instinktivt är jag emot det. Det finns något primitivt över dödsstraffet. Men det är generellt sett nyttigt att ifrågasätta politiska uppfattningar som präglas av konsensus.

**

Uppdaterad: Guatemala tycks bryta trenden som Ahlin talar om.

Annonser