Straffsatser har diskuterats i Sverige på sistone, särskilt i samband med mord. I DN och SvD idag så läser jag en något kryptisk sak (det kommer väl från TT från början) om en pedofil som dömts till 74 livstidsstraff plus 170 år i fängelse. Åtminstone så är det så rubriken presenterar straffet – i artikeln verkar det möjligen som om straffet blev 74 år eller 170 år i fängelse. I vilket fall: Är det någon som kan förklara för mig hur det här är tänkt att fungera? Jag förstår att en tanke bakom de riktigt långa straffen är att på något vis förhindra möjligheten till benådning men hur fungerar det i praktiken?
Arkiv
- november 2014
- oktober 2014
- augusti 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- februari 2013
- januari 2013
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- maj 2012
- april 2012
- februari 2012
- december 2011
- november 2011
- september 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
- juli 2010
- juni 2010
- maj 2010
- april 2010
- mars 2010
- februari 2010
- januari 2010
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
- november 2007
- oktober 2007
- september 2007
- augusti 2007
Mest lästa inlägg
- Vad gör en paralegal? Gästinlägg av Ebba Backlund
- Om mig.
- Modern skadeståndsrätt for dummies
- Att kasta spjut i radhus
- Sveket mot egendomsrätten
- Människohandelsdomen: Reaktioner
- Sexsäljare, ersättningar och moral hazard
- Skadestånd för insinuationer i Madeleine-fallet - och om skadestånd vid förtal (igen)
- Polanski och preskriptionen
- Retroaktiv lagstiftning hör visst hemma i en rättsstat. Ibland.
Jango Juke – nu kan DU klicka och lyssna på Mårtens valda musik
Senaste inläggen
mårtenkvitter
- PMD häver beslaget av Aron Flams bok* 1 hour ago
- RT @DanHedlin: "...varför måste forskare som vill att man ska följa just deras förslag kalla Folkhälsomyndigheten för talanglösa, eller tal…* 1 hour ago
- RT @perheister: Oavsett sakfrågan, så undrar jag varför så många, journalister inte minst, vill att Sverige måste göra som alla andra? Jag…* 2 hours ago
- Det har klagats en del på juristerna på Folkhälsomyndigheten. Det jag konstaterar efter @emanuelkarlsten s granskni… twitter.com/i/web/status/1…* 1 day ago
- https://t.co/strwugVZRZ* 1 day ago
9 kommentarer
Comments feed for this article
december 22, 2007 den 9:45 f m
Anonym
Hur det än funkar så innebär det att gärningsmannen aldrig kommer att komma ut ur finkan. Samma brott hade i Sverige resulterat i kanske 7-8 års fängelse och frigivning efter 5 år. Säga vad man vill om USA, men en sak är säker – Dom vet hur man ska straffa avskummets avskum. Länge leve USA – The land of the free – The land of the brave.
december 22, 2007 den 9:49 f m
martenschultz
Jaja. Det förstår jag med. Men jag undrade HUR man åstadkommer den effekten bättre med 74 än med 73 livstidsdomar. Vad är poängen, liksom.
december 22, 2007 den 9:55 f m
martenschultz
Apropå långa fängelsestraff. Här var ett långt fängelsestraff:
http://www.gt.se/nyheter/1.978103/14-ars-fangelse-for-amfetaminharva
december 22, 2007 den 12:24 e m
Anonym
Läste just om han från Kalix som fick straffet sänkt från 10 år och 6 månader till 8 år av hovrätten. Det eftersom han handlade i ”affekt” och offret ”inte har känt utdragen dödsångest”. Visst är det bra att man tar hänsyn till visad hänsyn? Med en straffrabatten blir åtmindstone det straffet inte särskilt långt….
december 22, 2007 den 1:02 e m
Monica Bodling
De löjligt låga straffen i Sverige leder till förakt för rättsväsendet. Ett ”normalt” mord anses inte vara värt mer än 10 år. Mördaren ute igen efter 6-7 år. Mord kallas dråp, ger 6 år, ute efter 4 år. Förmildrande anses vara om mordet sker snabbt, så att offret dör utan dödsångest. Offrets liv blir då ännu mindre värt. Det finns bara ett parti som klart säger ifrån om de alltför milda påföljderna och det sitter inte i riksdagen.
december 22, 2007 den 2:31 e m
ClaesT
Kan det möjligen hänga ihop med att straffet för varje åtalspunkt räknas helt separat och det fanns 74 åtalspunkter där brottet på vart och ett ansågs motivera ett livstidsstraff? (Nu var det ju iofs inte 74 offer, hade det varit det hade det kanske varit mer sannolikt att orsaken var något liknande min gissning…)
Med en sådan logik saknar det betydelse om 73 resp 74 livstidsstraff i praktiken ger samma effekt.
december 23, 2007 den 1:37 f m
Anonym
När det blir såhär långa straff brukar det mycket riktigt ofta handla om att man döms för olika separata brott. Om vi ponerar att en av dessa våldtäkter är tillräcklig för att döma ut ett livstidsstraff och man kan bevisa att 74 sådana våldtäkter ägt rum (där lär väl filmerna ha spelat en rätt avgörande roll) så blir straffet alltså inte alls speciellt otroligt.
Om vi jämför med Sverige så får man här istället ett slags paketstraff, då vi har kommit fram till att det faktiskt är rätt absurt att döma någon till 74 livstider i fängelse. Vi slår ihop alla brotten och dömer sedan ut ett straff som anses vara rimligt för alltihopa.
Angående långa fängelsestraff så tror jag att hela frågan handlar om vad man vill uppnå. Är det hämd vi är ute efter så funkar väl långa fängelsestraff helt okej, men är vi ute efter att försöka minska brotten och se till att de inte händer igen så tror jag att långa fängelsestraff snarare gör motsatsen…
december 23, 2007 den 10:05 e m
ArbiterE
Vilket system av det strikt summerande eller det svenska mängdrabattssystmet man än väljer får man besynnerliga resultat. En ”lustig” sak som kan inträffa i det svenska påföljdssystmet är ju att en gärningsman som avtjänat sitt straff för exempelvis några rån, och först därefter blir åtalad för en annan gärning begången innan rånen, inte alls kommer i åtnjutande av den gängse mängdrabbatten, utan tvärtom kan straffas hårdare…
december 24, 2007 den 2:04 e m
Elisabeth
ArbiterE,
i det fallet ska man i den senare domen ta hänsyn till att brotten ligger i tiden före den gamla domen och göra en bedömning av vad straffet skulle ha blivit om samtliga brott varit uppe till bedömning samtidigt. Det ska alltså inte bli något hårdare straff.