Är det inte ironiskt, ändå? Expressen trummar idag ut sin nya kampanj mot rättsväsendet. ”EXPRESSEN GRANSKAR” står det. Det som ”granskas” är ”rättsväsendet” men det är inget nytt alls som Expressen kommer med utan det granskningen upprepar bara de problem som sedan länge diskuterade frågan om påföljd för mord efter en uppmärksammad dom av HD. Yesterday’s news, alltså.
Naturligtvis har Expressen med den lilla Tyck till-rutan under artikeln där läsarna efter att ha läst Expressens drapa mot domstolarna får diskutera den omöjliga frågan ”Litar du på det svenska rättsväsendet?”. Fräscht! Det är naturligtvis svårt för den oinsatte att tycka något annat än Expressens reporter. Snart kommer rubriken om att ”läsarna rasar mot domstolarna”. Anledningen till att man inte kan ”lita på” rättsväsendet är att HD:s dom om påföljd för mord inneburit att vissa mord inte med automatik medför livstids fängelse. Det är denna dom som får Expressen att skriva att vi har fått ”straffrea på mord i Sverige”. Det är denna dom som får journalisterna att jaga en av flera domare från HD som stod bakom domen.
Men det som gör Expressen granskning inte bara löjlig utan även ironisk är att just idag, så presenterades förslaget till nya påföljder för mord. Allt tyder på att detta förslag kommer att medföra förändringar i strafflatituderna som kan bidra till större handlingsfrihet för domstolarna i mordmål. Rean är snart över alltså. Om att utredningen nu är klar sägs inte ett ord i Expressen. De är fullt upptagna med att granska, eller snarare, med att hitta syndabockar för inbillade svagheter i rättssytemet.
Mårten Schultz. 
8 kommentarer
Comments feed for this article
december 5, 2007 den 4:06 e m
Populisten
Bra att Expressen tar det ansvar som mera seriösa media borde tagit för länge sedan: att hetsa medborgarna mot ett rättsväsende som helt tappat kontakten med vanliga människors rättsuppfattning. (SvDs ledarredaktion har förståss drivit kampanj mot den nya morddomspraxisen sedan ett bra tag, men ledarsidor läser väl bara vi bloggare).
Visst är det bra att regeringen har låtit utreda straffskalan, men varför i hela fridens namn fick HD helt plötsligt för sig att ändra praxis? I mina ögon tyder det endast på att HD gravt missuppfattat sin roll.
Nu är ju inte detta det enda exemplet på hur rättsväsendet flippat ut. Härom veckan friade ju tingsrätten i Gävle två mordåtalade eftersom de inte ansåg att offret inte mördats av de åtalade på det sätt som åklagaren påståd. Man måste ju undra om de aktivt letade efter en ursäkt att fria två uppenbart skylldiga.
december 5, 2007 den 10:51 e m
Elisabeth
Nu är det så, herr Populist, att domstolarna är bundna av vad åklagaren påstått i sin gärningsbeskrivning. Anser inte domstolen att det åklagaren påstått är styrkt ska åtalet ogillas. Det hjälper inte om man, som i Gävlefallet, anser att ett annat händelseförlopp är styrkt. Är du missnöjd med det får du väl försöka övertala riksdagspolitikerna att gå tillbaka till det inkvisitoriska systemet.
december 5, 2007 den 11:12 e m
Erik4
Kan tillägga att i Gävlefallet så kan inte domstolen döma någon för ett påstående som inte finns i gärningsbeskrivningen, vilket inte yxhugget var. Däremot kommer åklagaren att ändra det till hovrättsförhandlingen.
december 6, 2007 den 2:09 e m
populisten
Det är fascinerande att ni som försvar för rättsväsendet anför att jag klankar ner på fel del. Tingsrätten är tydligen inte idioter. Det är åklagaren som är det…
Nu är jag inte jurist utan populist så jag ger sjutton i vilken del det är som har klantat sig. Vi vanliga medborgare tycker det är extremt stötande att se uppenbart skyldiga mördare bli frikända. Nu lär det väl rättas till i hovrätten, men då finns det å andra sidan anledning att bli upprörd över kostnaden för en helt onödig hovrättsprocess.
Frågan jag ställer mig är: vadan detta extrema intresse för att reda ut exakt hur mordet gick till? Tingsrätten kunde ju lika väl ha bestämt sig för att tro på åklagarens historia helt enkelt för att kunna fälla gärningsmännen för det brott som tingsrätten ändå ansåg att de hade begått. Sedan hade det ju varit upp till de åtalade att överklaga med hänvisning till att ”vi inte mördade henne på det sättet” om de ansåg att det blev fel.
Det enda riktigt intressanta i gärningsbeskrivningen är ju att de åtalade hade mördat offret. Hur det gick till mer exakt är av tämligen akademiskt intresse. Dessutom kan man ändå aldrig ”veta” det. Vet gör bara gärningsmännen.
december 6, 2007 den 2:41 e m
Erik4
Hej populisten, nej jag försvarar verkligen inte rättsväsendet generellt.
Fel begås men viss grundregler i ett rättssamhälle måste hållas, annars är vi tillbaks som i häxprocessernas 1600 tal, vilket vi ibland ser exempel på (fackeltåg och politiska partier ihop med rabiata feminster utanför
domstolar typ Stureplansfallet).
Den känslomässiga reaktion du har, kan jag ibland dela, det finns tecken på i forskning i alla fall i undersökningar att vi inte är lika inför lagen.
Fattig rik, svart eller vit, kvinna eller man påverkar.
Kvinnor döms till lindrigare straff, än om förövaren är man, invandrare tycks inte lika lätt komma till tals som en infödd.
Rik, kan givetvis betala Silbermann, Aplfin o c/o (jag ler åt Jan Guillous
omskrivningar av kända stjärnadvokater i boken Fienden inom oss alla).
Den fattige får ta den lokale försvararen, som iofs kan vara bra, men har inte den aktoritet som mer välbetalda troligen har.
Vad det gäller åklagar klant så är inte den lokale Gävleåklagren i topp utan
von Schüffel 😉 (J. Guillous omskrivning av känd åklagare),
som självbelåtet kan verka vidare trots flera graverande felsteg.
I Quick fallen, lyckas döma en person utan tekniska bevis på tveksamma grunder till mord, det är inte bra i ett rättssamhälle, dels rätt person skall dömas, det är ju inte ok att bara ”nån” döms. Sen är det en skymf mot även mot offrens anhöriga.
Tyvärr nån exakt rättvisa finns inte i detta samhälle, men glad blir man för varje tecken på en strävan dithän.
december 6, 2007 den 3:31 e m
populisten
Hej Erik4, jag vill inte heller ha pöbeluppbåd med facklor och högafflar eller andra otroligt osakliga påtryckningar baserade på politiskt korrekthet mer än intresse av korrekta domar. Fast jag vill inte heller ha ett rättsväsende som inte behöver ta ansvar för sitt uppträdande. Jag vill tvinga ut åklagare och domare i offentligheten för att försvara sitt agerande när de tar beslut som uppenbart bryter mot allmänhetens rättsuppfattning. HDs nya mordpraxis är ett uppenbart exempel.
Det är så lätt att gömma sig bakom paragrafer och strunta i sitt mänskliga ansvar. Tingsrätten i Gävle gör just det. Om de nu ansåg det bortom all rimligt tvivel bevisat att de åtalade var skyldiga varför i hela fridens namn bemödar de sig att ifrågasätta gärningsbeskrivningen? Vad är syftet? Vems ärnenden går de? I mina ögon så ska domare vara på medborgarnas sida. Hur kan det vara i medborgarnas intresse att aktivt leta reda på en teknisk anledning för att fria mördare? Jag kan bara se två acceptabla anledningar. Antingen vill de ge åklagaren en tillrättavisning eller så anser de att avvikelsen i gärningsbeskrivning kontra troligt scenario påverkar straffvärdet. Alla andra alternativ innebär att domstolen inte förstått vems intressen de är satta att försvara.
Min reaktion är för övrigt inte främst känslomässig. Däremot drar jag mig inte för att använda känsloargumnet.
december 13, 2007 den 7:32 f m
Marcus
Medan känsloargument (intressant ord) inte hör hemma i en domstol. Att känsla kommer spela roll i en domstolsprocess råder det nog ingen tvekan om, men det är inget att sträva mot p.g.a. osäkerheten i sådana bedömningar.
Istället för att tvinga ut åklagare och domare i offentligheten för att försvara sitt lagenliga beteende så skulle jag hellre se allmänheten försvara sin rättsuppfattning. Har man några som helst argument andra än känsloargument? som jag beskrev ovan så är min inställning den att sådana argument inte hör hemma i en domstol, orsakerna är tämligen enkla att lista ut om man bara tar sig tiden. Tyvärr brukar folk låta sina känslor överskugga deras förnuft, främst, tror jag, för att det är enklare så.
Domare gömmer sig inte bakom paragrafer, de lyder däremot under dem, även detta med rättssäkerhet i åtanke.
Domare ÄR på medborgarnas sida – ALLA medborgares sida, även de som råkar sitta mitt emot åklagaren, och därmed söker man uppnå en relativ neutralitet.
december 13, 2007 den 1:36 e m
populisten
Marcus, jag påstod aldrig att känsloargument hör hemma i en domstol. Däremot har jag all rätt att använda sådana argument i en debatt. Anledningen till att jag gör det är att jag och många andra tycker att vissa domar är djupt stötande både på ett intelluktellt OCH ett känslomässigt plan. Det är till och med nyttigt att känsloargument används i en debatt om rättsskipning eftersom rättsväsendet endast kan accepteras av medborgarna om det agerar i överenstämmelse med medborgarnas intuitiva känsla för rättvisa.
Varför ska just åklagare och domare slippa försvara sina insatser i offentligheten? Ett skräckexempel är faktiskt HDs nya praxis för mord som de antog helt oombedda i våras. Det verkar ha varit verket av ett enda enskilt justitieråd med åsikten att mord borde straffas lindrigare. Är det verkligen rimligt att en enda man ska kunna genomföra en sådan praxisändring som faktiskt går stick i stäv med den allmänna uppfattningen utan att behöva försvara sin ståndpunkt? Om en politiker skulle vilja driva en spådan linje så skulle denne utsättas för en massiv debatt.
Men tillbaks till Gävle. Nu var det inte känsloargumentation jag ville ha av domstolen. Om jag förstått domen rätt såsom den refererades i media (vilket ju är en synnerligen osäker källa det ska medges) så ansåg alltså tingsrätten det vara bevisat att de åtalade hade mördat offret. Däremot ansåg de att mordet hade gått till på ett annat sätt än vad åklagaren påstod. Därför ansåg de sig ”tvingade” att fria de åtalade från mordanklagelsen. Återigen: vad är syftet med detta? Ingen vet vad en annan människa tänker, alltså kunde tingsrätten lika gärna ha låtsats tro på gärningsbeskrivningen för att kunna fälla de åtalade (som de alltså ansåg bevisats vara skylldiga).
Det viktiga för en domstol är att fria oskyldiga och döma skyldiga. Att ta reda exakt vad som hände är ändå omöjligt och bara av intresse för Parry Mason.