Maria Abrahamsson skriver idag om egenmäktighet med barn utifrån det pågående målet mot några kvinnor på en kvinnojour som hjälpt en mamma att undanhålla barn från barnens far (som hade vårdnad). Rättsligt sett är ju frågan enkel: Visste kvinnorna om vad de gjorde skall de dömas – visste de inte vad de gjorde skall de frias. I tingsrätten så konstaterades att kvinnorna inte förstod att de medverkade till ett brottsligt undanhållande.

En något haltande jämförelse upprepas dock i Abrahamssons ledare. Hon jämför situationen med en hälare: ”med motsvarande resonemang skulle en hälare kunna bli frikänd bara han är fräck nog att göra invändningen: ”Jag ifrågasatte aldrig var grejerna kom ifrån”.” Men jämförelsen är inte så träffande. Om det stämmer att hälaren inte kan visas ha uppsåt så skall hon ju gå fri från häleribrottet också.

Just denna svårighet är sedan länge känd när det gäller häleribrotten och uppfattades som problematisk. Därför infördes ett särskilt vårdslöshetsbrott – häleriförseelse – för just det oaktsamma häleriet, vilket i praktiken ofta innebär det häleri där det inte gick att visa på uppsåt.

Kanske behövs en motsvarande vårdslöshetslagstiftning för egenmäktighet mer barn? Vårdslös egenmäktighet? Det känns inte så närliggande.

Annonser