Jag brukar alltid säga, när personer i min omgivning förfasar sig över det ökande våldet, normlösheten och ”alla gruppvåldtäkter nuförtiden”, att det inte finns så stor anledning att tro att det är värre nu än tidigare. Statistiken, har jag påstått (om än på mest intuitiva grunder) talar inte för en markant ökning av antalet mord eller sexualbrott. Inte heller mot ett större inslag av ”organiserad brottslighet”.

Kanske är det dags att revidera den sangviniska inställningen. Länspolismästare Götblad framhåller ny statistik på DN Debatt om ungdomars grövre brottslighet. Hon hänvisar till statistik – dessvärre utan att redogöra för vad det är för typ av unersökning och vem som gjort den – som påvisar allt grövre brottslighet bland ungdomar och en ökad tendens i vissa ungdomskretsar mot att släppa in våldet som en naturlig aspekt av vardagen. En allvarlig utveckling, om det stämmer.

 Något på samma generaliserande spår har Maria Abrahamsson varit inne på i flera ledarkrönikor. Den utveckling som Abrahamsson ser som mest alarmerande är den organiserade brottsligheten, som hon menar fordrar nya synsätt på polisarbetet. Kanske blir brottsligheten allt värre?

Samma dag ser vi järtecken på en sådan utveckling. (Jag skulle kunna skriva ”tecken” istället för ”järtecken” i det här sammanhanget – men ”järtecken” låter så mycket mer litterärt, tycker jag.) En polisstation har beskjutits. Dessbättre var den obemannad. I och för sig en station i Göteborg, men ändå.

Kanske var det ändå bättre förr. På riktigt.

Annonser