I senaste Juridisk tidskrift, som kom ut i dagarna, har jag en artikel som heter Skadeståndsrätten i de mänskliga rättigheternas tjänst. Artikeln är en rättsfallskommentar som ser litet närmare på relationen mellan Europakonventionen och skadeståndsrätten. Avslutningen av artikeln följet nedan.

Det finns inget tvivel om att det kommer att följa fler fall som berör förhållandet mellan Europakonventionen och skadeståndsrätten. Dessa kommer att kasta ljus över de många gränsytor som fortfarande är höljda i dunkel. Kan staten enligt Europakonventionen bli skadeståndsskyldig för underlåtenhet att tillse att polisen förhindrar ett brott som anmälts? Vilka krav ställer konventionen på integritetsskyddet? Eller vid felaktig rättstillämpning?  En annan fråga är om det är skadeståndsrätten som borde tillhandahålla verktyget för gottgörelse vid konventionskränkningar. Är skadeståndsrätten ett lämpligt verktyg för att tillhandahålla sanktioner mot konventionskränkningar? Bör i sådana fall rätten till skadestånd kanske till och med skrivas in i skadeståndslagen? Förslaget att skadeståndslagen bör ändras och kompletteras med en särskild regel om ersättning för konventionskränkningar bottnar synbarligen i en uppfattning att denna typ av ersättning avviker i sådan betydande grad från traditionella skadeståndskrav att de etablerade verktygen – reglerna, principerna och begreppen – inte är helt passande för uppgiften. Och nog är skadeståndskraven vid konventionskränkningar något av en främmande fågel i systemet. Borde i stället gottgörelse vid kränkningar av Europakonventionen kanske brytas loss och separeras från skadeståndsrätten för att rättssystematiskt behandlas som en frikopplad sanktion av mer offentligrättslig karaktär?  Min egen tentativa – jag skriver ”tentativa” eftersom jag kan komma ändra mig – uppfattning är att skadeståndsrätten redan i sin nuvarande tappning är väl rustad för att ta sig an de nya uppgifter som den tilldelas genom den mer lojala inställning till Europakonventionen som nu kan skönjas i domstolarna. Genom att använda sig av traditionella skadeståndsrättsliga begrepp och föreställningar kan utvecklingen rörande gottgörelse vid konventionskränkningar på ett mjukt sätt föras in i rättssystemet. Skadeståndsrätten är därtill tillräckligt flexibel för att hantera de avvägningar som därvid kan behöva göras. Framtiden får utvisa om förhållandet mellan skadeståndsrätten och Europakonventionen kommer att hålla och fördjupas eller glida isär och bli främlingar för varandra. Själv tror jag på en livslång gemenskap.  

Annonser