Fokus, Sveriges bästa tidning för djupare samhällsjournalistik, publicerade i senaste numret en lista över Sveriges största makthavare. 100 personer fick plats på listan. Statsråd, naturligtvis, men även statssekreterare och pr-konsulter. På listan finns bara en jurist med, Johan Hirschfelt, Svea Hovrätt. Inte någon från Högsta domstolen. Inte någon från Regeringsrätten. Inte ens någon av domarna i lagrådet fanns med. Inga underrättsdomare, inga ombudsmän och inga åklagare fanns med. Och där fanns inte heller någon representant för de akademiska jurister eller de mediala advokater som är med om att forma det rättspolitiska samtalet. Herregud, inte ens JK var med!

 

Jag tror nog att juristerna överlag trivs ganska bra med det här, att verka utan att synas. För visst är det så att många jurister har ett stort inflytande över samhällets utveckling. Särskilt de höga domarna kan rimligen betraktas som den mest underskattade maktfaktorn i Sverige, inte bara för att de genom sin rättsbildande verksamhet konkret förändrar spelreglerna för det svenska samhället utan även genom att de ofta fungerar som utredare i lagstiftningsärenden och där kan på ett väldigt omedelbart sätt påverka samhällets normbildning. I termer av reell makt över samhällets utveckling borde det ha funnits ganska många jurister på den där listan.

 

Fokus lista illustrerar ett allmänt problem i det mediala Sverige, närmast ett demokratiproblem. Journalistkåren saknar kompetensen för att verkligen genomlysa de juridiska processerna. Det räcker inte med att skriva om nya lagförslag och bevaka enskilda rättegångar. Vad som behövs men saknas är en djup förståelse för de rättsliga processernas inverkan på samhället. Det finns i och för sig journalister som skickligt skriver om juridiska frågor, som Maria Abrahamsson, Per Ahlin (mest om folkrätt), Maciej Zaremba eller yngre ledarskribenten Paulina Neuding. Men det finns överlag en underskattning av juridikens makt.

 

Nu deltar i allt högre grad medialt skickliga jurister i den allmänna debatten och formar det politiska samtalet. Se bara på JK:s kampanj rörande de oskyldigt dömda, de pr-sinnade juriststudenterna som testade rasismen i krogköerna eller Centrum för Rättvisas framgångsrika arbete med att synliggöra de mänskliga rättigheterna genom domstolsprocesser. Och det här är bara de uppenbara exemplen. I princip varje avgörande från HD och RegR har betydelsefulla effekter – även om effekterna ofta är subtila. Sådana subtiliteter kan vara dolda för alla som inte är insiders. Det är därför hög tid att få in fler personer i media som inte bara är journalister utan även jurister, helst med några år i domstolsväsendet bakom sig.

 

Kanske skulle några jurist-journalister ha makten, kompetensen, att åskådliggöra makten hos juristerna.

Annonser